Lista: Det här måste DIF förbättra
0–2 i matcher. Och goda råd är riktigt dyra för Djurgården just nu. Vi har kikat närmare på de två första mötena och hittat ett gäng punkter som laget måste förbättra för att vända matchserien.
Det fysiska spelet
Det är små marginaler som gäller i ett kvalspel – och det fysiska spelet är en nyckel till att både ge det egna laget energi, men också trötta ut motståndaren. Hittills har Timrå tacklat sig förbi Djurgården med hela 40 bröstvärmare mot stockholmarnas 18. Och det har märkts att djurgårdarna har blivit ur balans av den hårda behandlingen från kvalmotståndaren. De har på många sätt lyckats krypa under skinnet på bärande spelare som Marcus Sörensen, Rhett Rakhshani, William Eklund och Dick Axelsson. Ett sätt för Djurgården att utmana Timrå på allvar vore om laget skulle gå ut i den tredje matchen och smälla på i varje tänkbart läge. Det skulle kunna sätta Timrå i rejäl gungning.
Uppspelsfaserna
En skillnad i spelet med puck som har utmärkt sig mellan lagen är uppspelsfaserna. Medan Djurgården har kämpat för att hitta ett bra flyt så har Timrå använt flera effektiva varianter för att sätta upp sitt anfallsspel på. Djurgården tar helt enkelt för lång tid på sig att sätta den första passningen, backarna håller i pucken allt för länge så att Timrå hinner ställa upp. Kombinerar vi det med att stockholmarnas forwards står i passningsskuggan (vilket inte minst Cameron Schilling visade med all tydlighet i andra matchen när han bakom egen kasse uppgivet slog ut med armarna för att någon skulle visa sig) så är det en problematisk ekvation. Djurgårdens fart in i anfallszonen blir helt klart lidanden av de långsamma och krångliga uppspelen.
Spelet i boxplay
Det är inte direkt så att något av lagen har rosat marknaden när det kommer till boxplay-spelet, där Timrå står på 50% och Djurgården på ynka 40%. Men i den andra matchen så var det Timrå som drog absolut störst nytta av sitt PP, så stockholmarna måste hitta ett effektivt sätt att lyfta sina numerära underlägen de kommande matcherna. De försvarande djurgårdarna har offrat sig alldeles för lite i skottlinjen och krympt ihop i boxen istället för att agera aggressivt mot puckhållaren. Djurgården måste helt enkelt röra på fötterna betydligt mer, ta sig ur passiviteten – så att inte en spelare som Ty Rattie får tid och möjlighet att avlossa sitt giftiga skott. Offra det som offras kan för att stoppa pucken.
Disciplinen
Anledningen till att Timrå till slut kunde gå vinnande ur det andra mötet mellan lagen var Djurgårdens oförmåga att hålla sig kyligt i ett pressat läge. Rhett Rakhshanis onödiga fasthållning i offensiv zon som innebar 2–2 i efterföljande powerplay är ett exempel – Cameron Schillings slarviga crosschecking som var biljetten in till 3–3 för Timrå är ett annat. Likt tidigare matcher den här säsongen har Djurgården kollapsat under korta, intensiva perioder – så även mot Timrå. I första matchen: 1–1 blev plötsligt 1–3 på fem minuter i mittperioden. I andra mötet: 2–0 blev huxflux 2–2 på två minuter i andra perioden. Och 3–2-ledningen i Timrå slutade istället med 3–4 när det återstod tre minuter av tredje perioden. Nej, Djurgården har tyvärr inte lärt sig läxan att stoppa blödningen när den väl kommer. I slutändan så faller det tillbaka på oskärpa och ängslighet.
