Lista: Det här måste DIF förbättra
Efter sjutton spelade matcher parkerar Djurgården för tillfället på en åttondeplats i tabellen. Det finns med andra ord utrymme för förbättring. Här listar vi fem punkter som Djurgården måste få bukt med framöver.
POWERPLAY
Om det är något som är i akut behov av en förbättring för Djurgårdens del så är det lagets powerplay. Under de senaste fem matcherna har laget fått chansen i numerärt överläge vid 15 tillfällen – och endast gjort två ynka mål. Det är bara Oskarshamn och Rögle som har varit sämre under den angivna tidsperioden, vilket berättar en hel del om stockholmarnas tunga PP-svacka.
Överlag så har fördelningen av poäng mellan powerplay-spelarna varit alldeles för ojämn. Olle Alsing och Michael Haga har dragit det största lasset med sex poäng vardera, sedan kommer Niclas Bergfors och Sebastian Strandberg med tre pinnar vardera. Efter det ser det tyvärr ännu tunnare ut, där lirare som Patrik Berglund, Anton Hedman, Alexander Holtz, Marcus Högström och Linus Hultström inte alls har fått det att stämma i numerärt överläge.
En stor bov i dramat har varit Djurgårdens oförmåga att etablera ett uppställt powerplay-spel. Vid flera tillfällen har mesta mästarna haft svårt att ta sig in i anfallszonen med pucken utan att stöta på patrull, vilket har fått PP-tiden att rinna iväg i ett rasande tempo. Väl över blålinjen så har inte lägena saknats för stockholmarna, men skärpan i avsluten har tyvärr varit alldeles för låg.
FÖRSVARSSPELET
Detta eviga sorgebarn. Vi minns de defensiva genomklappningarna från förra säsongen med skräck – där slarv och nonchalans i försvarsspelet var alldeles för närvarande. Är det bättre den här säsongen? Knappast. Det är allt för ofta som Djurgården själva sätter sig i skiten och bjuder motståndarna på kalaslägen.
Analysen är egentligen rätt given. Djurgården har som policy att alltid spela sig ur krångliga lägen, för att äga pucken i så stor utsträckning som möjligt. Det är en god grundtanke – men när passningarna inte sitter på bladet och medspelarna gömmer sig i passningsskuggan – så slutar det allt för ofta med att motspelarna vinner pucken högt i banan. Och väl där uppstår livsfarliga lägen för motståndarna.
Djurgården måste sätta sig ner och fråga sig själva om de verkligen behärskar spelidéns grunder. Om inte: vad finns det för alternativ? Självklart vill inte stockholmarna montera ner sitt puckinnehav för mycket, men att då och då snegla mot en sarg ut eller en flippuck ut i mittzonen kan inte skada. Den avvägningen måste ändå finnas med i spelarnas tankegång.
Som det har sett ut hittills – där försvaret har släppt till 329 skottlägen i skottsektorn (mest i hela ligan) – så kommer det aldrig att hålla för att slåss om en topplacering i tabellen. Djurgården kan inte alltid förlita sig på att målvakterna ska stå på huvudet i varje match. Det måste finnas en betydligt större grundtrygghet att luta sig emot i försvarsspelet för att det här ska bli en positiv säsong.
SKOTTEFFEKTIVITETEN
Djurgården har som tidigare nämnt stora bekymmer med sitt försvarsspel. Men tyvärr stannar inte problemen där. Även anfallsspelet förtjänar en skopa kritik. Dels för att det saknas fart in i den offensiva zonen, men också för att avsluten på mål är alldeles för svaga. Kikar vi på Djurgårdens skotteffektivitet är det rejält deppig läsning.
Totalt har mesta mästarna avlossat 517 skott på mål på 17 matcher, vilket är den största skottmängden vi kan hitta i hela SHL. Av dessa 517 skott har endast 45 puckar passerat motståndarnas mållinje. Det ger en skotteffektivitet på 8,70%. Med den siffran är Djurgården elva i den totala tabellen, som toppas av Färjestad med 14,54%. Även om siffrorna kommer att planas ut ju längre säsongen går finns det helt klart förbättringspotential för Djurgården här.
Tar vi en kik på spelarna som har lyckats hitta nätet den här säsongen så ser vi snabbt att det är alldeles för få som bidrar till målskyttet. Hela elva ordinarie spelare har bara mäktat med att göra ett mål eller mindre. Sebastian Strandberg har avfyrat 27 skott på mål utan utdelning, medan Högström har lyckats med samma icke-prestation på 34 skott.
Det som är ändå mer oroväckande med Djurgårdens låga skotteffektivitet är att hela 294 av de 517 skotten kommer från skottsektorn (där flest mål görs rent statistiskt). Stockholmarna är tredje bäst i hela ligan när det kommer till den statistiken. Och det gör analysen av läget något knepigare. Om laget hade haft en betydligt lägre siffra gällande skott från skottsektorn hade lösningen kunnat vara att ta pucken betydligt oftare till den zonen av rinken. Att aktivt lägga puckarna på mål, för att få loss tänkbara returer.
Även om det knappast går att dra en allt för grov slutsats, eftersom det finns mycket annat som spelar in när det kommer till målskytte, så är det lätt att snudda vid tanken att Djurgården har alldeles för få renodlade målskyttar i truppen. Att lagbygget helt enkelt saknar den offensiva spetsen som krävs för att vara ett topplag. Framtiden får helt enkelt utvisa om det ligger något i det.
ÖDMJUKHETEN
Efter förra veckans avstängningar, där både Jesper Pettersson, Marcus Högström och Anton Hedman tvingades till vila, har frågan kring Djurgårdens inställning bubblat upp till ytan på allvar. Frustrationen som har sipprat fram hos spelarna har varit svår att inte missa. Och det är uppenbart att den frustrationen bottnar i lagets underprestationer de senaste veckorna.
Ärligt talat känns det som att Djurgården hela tiden har tänkt att de är ett topplag, men glömt att de också måste agera som ett också. Ödmjukheten i det grundläggande jobbet har inte funnits – nonchalansen har varit påtaglig allt för ofta: och frustrationen och de tråkiga signalerna från spelarna har pekat på att någonting inte riktigt står rätt till i gruppen.
Ledande spelare uppträder just nu inte som ledare, med allt vad det faktiskt innebär. Laget känns vilset, jobbar inte för varandra på det sättet som de måste. Och när gruppen behöver ge sig själva en skjuts framåt – skapa energi åt varandra – så blir det mest platta försök att ruska om någonting som verkar ha somnat in.
Det finns helt enkelt massor att jobba med när det kommer till gruppdynamiken i Djurgården. Och förhoppningen är att spelarna och ledarna tar uppehållet till att verkligen sätta sig ner och rensa luften. Även om matchschemat har varit väldigt tungt den senaste tiden – och även om både skador och avstängningar har påverkat – så behöver Djurgården hitta tillbaka till sig själva just nu.
FÖRSTAPERIODERNA
Om man ser till att Djurgården, som har tre raka förluster i ryggen, är ett lag som mer eller mindre befinner sig i fritt fall så känns den här punkten viktig på flera sätt. Ishockey är ändå en sport som grundar sig oerhört mycket i det psykologiska spelet. Och jag är övertygad om att en bra start på matcherna är en nyckel till att bygga upp det raserade självförtroendet som ändå finns i laget.
Med en vinstprocent på 17,65 är Djurgården det näst sämsta laget i hela ligan när det kommer till att gå segrande ur förstaperioderna. I det läget som mesta mästarna befinner sig i för tillfället så kan den här negativa siffran spela större roll än man kan tro. Laget är i stort behov av att bygga någonting positivt i sitt spel, för att bryta sig ur förlusttrenden och det dåliga grundspelet. Att göra det första målet i det första mötet efter uppehållet kan mycket väl vara det som behövs för att få spelarna på rätt köl igen. Ibland krävs det inte mer än så.
Att hela tiden behöva jaga ikapp är knappast det bästa tänkbara utgångsläget för ett lag med negativ form. Det blir lätt att saker och ting hamnar i en ond spiral, där känslan hela tiden landar i besvikelse för att motståndarna alltid lyckas göra första målet. Kan bara Djurgården ta sig ur det här negativa greppet som omger laget under förstaperioderna är väldigt mycket vunnet.
Läs även: 18-åringen känns väldigt lovande
