Nycklar inför säsongen
För tredje året i rad ska Djurgården spela hockeyallsvensk ishockey. Mesta mästarna gör åter ett nytt försök att lirka upp låset till svensk hockeys kassavalv - SHL. Nedan listas några nycklar som eventuellt kan öppna porten.
Årets inledning
På förhand känns årets inledning av den hockeyallsvenska säsongen extra viktig för Djurgårdens IF. Med ny tränare, styrelse, VD och sportslig ledning behöver hela organisationen, tillsammans med supportrarna, en bra start för att i lugn och ro bygga självförtroende och kontinuitet. En stark säsongsöppning låter självklar och behövlig för alla lag men med Djurgården Hockeys två senaste, minst sagt stökiga, höstterminer på näthinnan är en positiv start på årets säsong nästintill ett måste.
Det går såklart att peka på att man spelat två raka hockeyallsvenska finaler trots sämre säsongsinledningar. I ärlighetens namn har dessa blivit en verklighet främst tack vare starka individuella prestationer, snarare än en väloljad energifylld lagmaskin med en tydlig spelidé förberedd för säsongens sista uppgift. Mesta mästarna har de två senaste åren varit tvungna att direkt från start jaga placeringarna högst upp i tabellen, vilket bevisligen tagit ut sin rätt i avgörande moment framåt slutet på säsongen. Hypotesen visade sig stämma i exempelvis den sjunde och avgörande matchen mot MoDo, då spelartruppens tank var totalt dränerad på bränsle. Liknande scenario utspelade sig i fjolårets finalserie. När Djurgården hamnat efter resultat- och poängmässigt i säsongsinledningarna har man tvingats spela halvt bandagerade spelare, vilket således hämmat både läkningsprocesser och lagets spelmässiga utveckling. Tack vare en högklassig juniorverksamhet har skeppet ändå lyckats hålla sig flytande.
Har Wikegård och den sportsliga ledningen lagt en ny plan som kan bana väg för en stabil säsongsinledning? En bred trupp, framförallt på forwardssidan, direkt från start verkar vara en del av planen. Det får på förhand bedömas som en bra början. Om utfallet inte blir som önskat, finns det då en plan B?
Skador
Det är inte enbart svaga säsongsinledningar som förklarar varför Djurgården inte lyckats ta sig tillbaka till svensk hockeys finrum. Förklaringen är mångfacetterad. En försämrad ekonomi, felrekryteringar på flera poster och bristande tålamod i stora delar av organisationen är några av faktorerna till fortsatt hockeyallsvenskt spel.
Skador kvalar såklart också in som en bidragande faktor till uteblivet avancemang, något tyvärr alla lag drabbas av. Följetongen med sargade DIF-kroppar där ofta bärande spelare blivit indisponibla lagom till säsongsavgörande tillfällen kvalar däremot in i en liga för sig själv. Skadelistan har vid flera tillfällen under senaste åren varit längre än Bosse Anderssons kvitto efter en lördagkväll på Sturehof. Hur hade finalserien mot MoDo slutat om Carl Lindbom inte skadat sig? Hade SHL-avancemanget blivit en verklighet om Marcus Krüger varit hel under slutet av säsongen 2022/2023? Hade man fortsatt huserat i SHL om Jacob Josefsson och Andreas Enqvist tillsammans fått utgöra stommen i laget? Dessa utopiska frågor går såklart inte att få svar på, men de stärker tesen om att många av Djurgårdens tongivande spelare ådragit sig skador vid “fel” tillfällen. Många avbräck på spelare har skett efter traumatiska smällar i matchsituationer, vilket är svårt för rekryterare att förutspå. Samtidigt kan man ifrågasätta hur väl den tidigare sportsliga ledningen undersökt spelarnas skadehistorik.
Innan säsongen dragit igång är det såklart omöjligt att veta hur skadesituationen kommer arta sig. Räkna med avbräck, det har alla lag. Här kan truppens bredd och djup spela en viktig roll. Oavsett är det av högsta vikt att minimera vårdkön till sjukstugan och undvika besök i biktbåset för att skapa kontinuitet i lagets utveckling.
Special teams
Trots en stundtals skadeskjuten trupp, där special teams-specialisten Marcus Krügers grundserie blev en fragmenterad historia, redovisade Djurgården fina siffror i power- och boxplay under fjolårssäsongen. Efter 52 spelade omgångar hade procentmätaren uppmätt ett powerplay på 24,35 procent och ett boxplay på 80,49 procent. Tyvärr kunde stockholmarna inte rida vidare på special teams-vågen under framförallt finalspelet och procentenheterna dalade på mätaren. Powerplay blev statiskt och sönderläst. Trots Klasens magi räckte det inte till för att lyfta laget i spelformen. Boxplay gick från ett framgångsrikt moment där spelarna tidigare arbetat i symbios, till att bli ett rejält sorgebarn.
De två olika spelformerna är inom ishockeyn ofta matchavgörande och kan vara tungan på vågen i en tight slutspelsserie mellan två jämbördiga lag. Ett färskt exempel på det är semifinalserien mot Mora. På förhand ser det ut som att Klasen kommer få draghjälp av fler spelare det här året när det kommer till spelet med större numerär på isen. Bevisligen finns det en höjd i spelet med färre man på banan om man ser till statistiken över föregående säsong. I truppen som Robert Kimby förfogar över finns flertalet spelare med styrka i tekningscirkeln och det defensiva spelet. Kan Andrén komma upp i åtminstone en jämn Almtuna-nivå finns verktygen för att svetsa ihop en solid boxplay-mur. För att nå topplaceringarna måste de två spelformerna med olika numerär på banan hålla hög kvalitet över hela säsongen.
Eventuella nyförvärv under säsongen
När snöslask och nordanvind byts mot ljusare och varmare dagar innebär det slutet på hockeyns grundserie. Historiskt sett innebär tiden att lag som känner vittring på eventuell framgång i ett stundande slutspel identifierar och åtgärdar luckor i truppen, i hopp om att stärka upp inför allvaret.
Finns det ekonomiskt utrymme till nyförvärv under säsongen? Spelarmarknaden har tenderat att vara hårt bevakad av flera klubbar högre upp i seriesystemen runt om i Europa när det närmar sig slutspel över kontinenten. Något Djurgården och f.d. sportchef Stoppel blev varse om förra året. Med en numera öppen högstaliga i Finland kommer arbetet inte att bli lättare, eller billigare för den delen. En nyckel till framgång i jakten på SHL kan vara att den sportsliga ledningen nyttjar den skickliga juniorverksamheten, något man tidigare gjort på ett framgångsrikt vis. Tack vare juniorverksamheten har spelare som bland annat Eklund och Eriksson nu gjort sina platser permanenta i seniortruppen, på ett tongivande sätt dessutom. Flera andra yngre förmågor testade vingarna i A-laget förra året, kanske kan någon av dem blomma ut i år? Lösningen är både ekonomiskt fördelaktig och intressant ur ett supporterperspektiv. Samarbetet med lag från Hockeyettan är också en billig väg att gå om behovet av breddspelare finns. Den nystiftade bekantskapen med, och nyligen kontrakterade, Hugo Larsson är ett positivt sådant exempel.
Konkurrens och leverans från bärande spelare
Inför den första hockeyallsvenska säsongen 2022/2023 valde några från SHL-truppen att kliva ned ett trappsteg i seriesystemet tillsammans med Djurgården. Samtidigt anslöt flera högt ansedda namn till truppen i hopp om att spela upp Järnkaminerna till SHL igen. Leveransen från de på förhand förmodade bärande spelarna har dessvärre varierat i kvalitet. Några har levt upp till sitt anseende. I vissa fall har skador grusat maskineriet. I andra fall finns det mer svåridentifierade förklaringar till medelmåttig leverans från tungt avlönade spelarposter.
Till årets trupp har man valt att satsa på några nya högt profilerade namn. Det är högst vitalt att dessa spelare levererar på förväntad nivå för att drömmen om SHL skall bli en snar verklighet. En hårt bevakad spelarmarknad under pågående säsong gör att spets blir svårt, och framförallt dyrt, att rekrytera. Konkurrensen som nu råder i dagens trupp kan förhoppningsvis bli en nyckel och leda till att prestationerna hos de förväntade ledande spelarna blir likvärdiga deras efternamn och lönekuvert.
Hovet och DIF-publiken
Med sitt utvändigt plåtiga och robusta utseende ser Johanneshovs isstadion inte mycket ut för världen. Väl på insidan vilar en själ som under lång tid andats Djurgårdshistoria. På matchdagar väcks själen till liv för att gestalta sig likt ett furiöst hav med gul-röd-blåa supportrar. Det kokande och ofta öronbedövande ljudet som dånar från ett fullsatt Hovet bär fram Järnkaminerna på isen och är någonting få andra lag får bevittna på sina respektive hemmaplaner, om ens några. Med publiken i ryggen finns goda möjligheter för Djurgården att bygga upp en solid fästning som motståndarlagen får svårt att inta. Det gjorde man under föregående säsong. Trots den tröga starten och det miserabla bortaspelet innebar Hovet trygg mark för mesta mästarna. Med 21 hemmasegrar av 26 möjliga under grundserien blev DIF seriens bästa hemmalag. Ett fortsatt välfyllt Hovet ger Djurgården nyckeln till att åter aspirera på platsen som bästa hemmalag. I de avgörande matcherna framåt slutet på säsongen kan till och med publiktrycket inne på Hovet bli en definitiv faktor. Därför blir hemmaplansfördelen i slutspelsserierna av hög dignitet.
Senaste åren har JK-tifo bjudit publiken, och hela Hockeysverige, på ett flertal tifon där det ena högklassiga avlöst det andra. Stötta JK-tifo för fler oförglömliga läktarmålningar under kommande säsong. Vill du stötta DIF Hockey ekonomiskt? Gå då med i Djurgårdshjärtat, mer information finns på Djurgårdens hemsida. Sist men inte minst - sjung för gamla Djurgården - alltid oavsett!
