Plus och minus från bortaförlusten
Djurgården hängde med serieledaren Skellefteå hela vägen fram till den tredje perioden. Tyvärr blev flera individuella misstag för kostsamma för gästerna – som slutligen föll med 0–3. Här är matchens plus och minus.
PLUS
Salaks insats i kassen
Gjorde sin blott andra start i Djurgården sedan han anslöt till truppen för en dryg månad sedan. Kändes mer lugn och trygg i kassen den här gången – även om han fortsatte att spela aggressivt mot puckföraren. Hade inte speciellt mycket att säga till om på Skellefteås fullträffar (kanske borde ha tagit 0–2-pucken som var en rätt lös backhand), där två kom via snabba sidledspassningar som ställde Alexander Salak i kassen. I slutändan så räddade tjecken hela 33 av de 36 skotten han fick emot sig, vilket får ses som ett fullgott facit från den matchotränade burväktaren. Just nu håller han jämna steg med Mantas Armalis i kampen om förstaspaden.
De två första perioderna
Spelmässigt så var Djurgården riktigt bra under den första perioden. Laget pressade tillbaka serieledaren på ett imponerade sätt och hade ett härligt driv i forecheckingen, samtidigt som uppspelsfaserna var raka och tydliga. Även mittperioden var stabil från bortalagets sida, men likt den första perioden så lyckades Skellefteå äta sig in i handlingarna och skapa det momentum som krävdes för att få den där extra fördelen inför den avslutande perioden. Väl där så föll Djurgården igenom ganska rejält – och Skellefteå visade med all klarhet varför de är bäst i hela SHL just nu.
MINUS
Det ansträngda tabelläget
Noll inspelade poäng på kontot – samtidigt som både Malmö och Timrå tog varsin övertidsseger. Det blev en riktigt tung afton för Djurgården som fick se det jobbiga avståndet upp till kvalstrecket utökas igen. Med sex poäng upp till Malmö på trygg mark är det svårt att ens beskriva hur viktig torsdagens möte med skåningarna kommer att bli. En seger där så skiljer det plötsligt tre poäng mellan lagen – och därifrån kan precis vad som helst hända. Vid en förlust så börjar det nog bli dags att fundera på om det är spiken i den berömda kistan. Att hinna ikapp nio poäng plus målskillnad är nog en lite väl brant uppförsbacke.
Flertalet grova misstag
Först gick Djurgården bort sig rejält i boxplay-spelet när Skellefteå gjorde 0–1, då nästintill alla försvarande spelare hamnade på fel sida och missade att sortera in sina gubbar. Sedan sjabblade Paul Carey bort pucken på ett fullständigt oacceptabelt sätt som ledde till 0–2. Och därefter krönte Marc-André Gragnani de individuella misstagens afton med att passa gummitrissan rakt i gapet på motståndaren, som inte gjorde något misstag till 0–3. Nej, det här var verkligen inte Djurgårdens kväll på flera plan. Och med så grova snedsteg går det sällan att vinna några hockeymatcher.
Iskallt spel i powerplay
Djurgården vaskade fram ett par riktigt heta frilägen under matchens gång – men bommade kassen totalt. I powerplay var ineffektiviteten precis lika talande för mesta mästarna, som inte alls stod att känna igen i spelformen mot Skellefteå. Ett av ligans formstarkaste PP var istället utbytt mot ett temposvagt och idéfattigt spel i numerärt överläge. Djurgården hade förtvivlat svårt att etablera tryck i anfallszonen – samtidigt som hemmalaget erövrade pucken och lyckades få tiden att ticka iväg på ett föredömligt sätt. Det behövs en rejäl uppryckning från Djurgårdens sida.
Spöket som Skellefteå blivit
Nej, Djurgården lyckades aldrig överlista Skellefteå den här grundserien. Lagen har nu mötts fyra gånger och det har blivit förlust varje gång för stockholmarna, med målskillnaden 5–14. Snacka om att Robert Ohlsson har dragit det längsta strået. Efter att han lämnade Djurgården för tränaruppdraget i Skellefteå har mesta mästarna sjunkit som en sten, medan Ohlsson leder ligans just nu starkaste lag. Överlag har DIF haft svårt att hävda sig mot västerbottningarnas höga presspel och tajta försvarsspel, likt många andra lag i ligan. Det är bara att lyfta på hatten för Ohlsson och hans Skellefteå. Klubben gör väldigt mycket bra just nu.
