Plus och minus från derbyförlusten
Djurgården fortsätter att ha stora bekymmer mot ärkerivalen AIK. Under söndagen föll laget med 0–3 inför ett fullsatt Hovet, trots en skottvinst med 32–21.
PLUS
Junisarnas fortsatta framfart
Nej, det finns inte mycket att ta med sig efter den här blytunga förlusten. Men om vi ska glädjas åt något så är det helt klart juniorernas insats i derbyt. Med en tung frånvarolista matchades Arvid Bergström (löste hela fyra skott på mål), Elias Degnell, Linus Eriksson, Melvin Wersäll, Victor Eklund och Anton Frondell mot AIK och alla tutade och körde på ett uppfriskande sätt. ”Mini-Fimpen” har ett jädra driv i åkningen, vänder och vrider bort motståndarna längs sarghörnen. Och Frondell har både styrkan och spelsinnet trots att han bara är 16 år gammal. Som han tar för sig i rinken.
Insamlingens häftiga kraft
Eftersom det inte finns speciellt mycket att glädja sig åt på isen just nu, så tar vi klivet ifrån den och kikar på andra saker som känns betydligt mer positivt. För det första måste vi nämna den mäktiga inramningen innan nedsläpp. Snacka om att tifo-gruppen fortsätter leverera! Andra som levererar är hela DIF-familjen som samlat ihop till 1,1 miljoner kronor. Galet tryck! Två rykten som har gått gällande tänkbara förstärkningar är forwarden Zack Kassian och Almtuna-backen Jakob Ragnarsson, enligt SportExpressen. Men det verkar röra sig om för mycket pengar för att lösa Kassian. Fortsättning följer i spelarjakten.
MINUS
Mängden som underpresterar
Juniorerna glänste samtidigt som de rutinerade spelarna vek ner sig och var allt för osynliga – ja, vi har ju hört det förut vid det här laget, men nu har det mer eller mindre utvecklats till ett stort problem för Djurgården. När fler spelare kommer tillbaka från skador är det inte i första hand juniorerna som ska flytta på sig, utan snarare de mer rutinerade pjäserna som glider runt och tillför snudd på noll i vissa byten. Lirar man i Djurgården ska man brinna, inte alibiåka sig genom ett stekhett/livsviktigt derby. Det är många som verkligen behöver se sig själva i spegeln nu. Det är dags att börja bidra.
Ineffektiviteten i anfallszonen
32–21 i skott. Men ändå 0–3 på tavlan. Likt förra derbymötet med AIK så visade Djurgården upp en provocerande usel effektivitet, samtidigt som AIK:s burväktare storspelade mellan stolparna. Samtidigt gjorde djurgårdarna det allt för enkelt för Tobias Normann, tog bekväma vägar istället för att ge sig rakt in på kassen för att störa och ställa till. Allt för många är inte villiga att offra sig för skölden just nu, det där drivet och viljan som fanns efter tränarbytet har mattats av rätt så rejält den senaste tiden. Djurgården måste hitta tillbaka till lagmaskinen igen, energinivåerna måste upp ett par hack till.
Problemen i powerplay-spelet
Inte sedan matchen mot Västervik har Djurgården gjort mål i numerärt överläge, vilket betyder att laget har gått mållöst i spelformen de senaste fyra matcherna. Mot AIK såg det rakt igenom bedrövligt ut i powerplay, det var felpass till ingångarna in i anfallszonen, pucktempot var direkt svagt, det saknades både skärpa och spets i de avgörande momenten. I slutändan faller det nog tillbaka på självförtroendet i gruppen – den här formsvackan har smittat av sig på flera delar och PP kommer knappast undan. Djurgården får inget gratis när special teams hackar som det gör.
Det ansträngda frånvaroläget
Nu blev det inte riktigt så illa som det först rapporterades om, då både Wiktor Nilsson och Axel Andersson kom till spel efter att de missat gårdagens isträning på grund av sjukdom. Dessutom var Linus Klasen tillbaka i spel. Annars saknades Calle Odelius (som har några veckor kvar till comeback), Adrian Carnebo, Daniel Glad (avstängning), Marcus Krüger, John Norman och Emil Berglund. Med så många viktiga centrar borta saknar Djurgården en stor del av sin ryggrad, den drivande spelmotorn har inte alls samma tryck i sig. Värsta är att det dröjer ett tag till innan trion är tillbaka. Och nu väntar Björklöven och Brynäs.
