Plus och minus från starka femettan
Åtta raka hemmavinster! Djurgården har inga planer på att slå av på takten på Hovet, vilket Frölunda bittert fick erfara under tisdagskvällen. Här plockar vi ut plus och minus från den härliga 5–1-segern innan uppehållet.
PLUS
Svedbergs hysteriska målvaktsspel
Den senaste tiden har Djurgårdens målvaktssida nästan bara handlat om Mantas Armalis storspel, men nu har även Niklas Svedberg studsat upp och skapat en häftig konkurrenssituation om förstaspaden. Räddningarna som Svedberg stod för i den första perioden mot Frölunda var fullständigt sanslösa. Vi pratar om Årets räddningar-vibbar på minst tre av dem, där den sista – där Djurgårdens målvakt lyckades få klubban på pucken – var något av det överjävligaste på mycket, mycket länge. Tack vare Svedbergs briljans (räddade 29/30 skott och stannade på 96,67%) höll sig Djurgården kvar i matchen och kunde sedan gasa ifrån och vinna komfortabelt. Vi vet sedan innan att det bor en matchvinnare i Svedberg. Härligt att han fick visa det igen efter en svajig period.
Rakhshanis efterlängtade fullträff
Visst, han har bara gjort fem framträdande i DIF-tröjan. Men med tanke på den press han lever under att vara en naturlig poänggörare för sitt lag var det verkligen som att stenen lättade från hans bröst när han pangade in 4–1-pucken med ett urläckert dragskott efter en briljant framspelning av William Eklund. Jodå, Rakhshani har sett duktigt otajmad ut under några matcher. Men det är inte speciellt konstigt när man inte har lirat match på drygt nio månaders tid. Mot Frölunda gick det att se hur saker och ting lossnade för anfallaren, som hade bud på mer mot göteborgarna. Känslan är att förstakedjan med Eklund, Jacob Josefson och amerikanen kommer att vara intakt framöver, bara inte hans skadekänning han fick i slutet av matchen är allt för allvarlig. Det finns någonting spännande att bygga vidare på. Och nyförvärvet ser mer och mer ut som den stjärnspelare han är ämnad för att vara.
Andrakedjans offensiva förmåga
Trion har matchats tillsammans under så lång tid att det nästan blir så att man tar deras kemi för given. Det känns därför viktigt att känna tacksamhet över att Djurgården har en så effektiv lina att luta sig emot när det behövs som mest. Mot Frölunda så lekte grabbarna hockey – där 1–0-målet var en riktigt delikatess, efter att Sebastian Strandberg hittat fram till Dick Axelsson som sprätte upp en backhand rätt upp i krysset. Ibland är det svårt att förklara varför vissa spelare matchar så bra tillsammans: men bryter man ner Djurgårdens andrakedja ser man rätt snabbt att de flesta ingredienserna finns där för att lyckas. Och trots att trion ibland tappar formen hittar de på något sätt vägar tillbaka till en framgångsrik spelstil. Som sagt: vi ska vara extremt tacksamma att trion kliver fram och gång på gång visar vägen med sin offensiva kraft.
Anderssons stekheta målform
Förväntningarna på Linus Andersson har varit höga. Dels för att han hade lekstuga i Hockeyallsvenskan under förra säsongen – men också för att många har envisats med att jämföra honom med Emil Bemström. Med mål i tre raka matcher kan man ändå förstå var alla kopplingar kommer ifrån. Med sitt fruktade skott har Andersson hittat mer och mer rätt i SHL-sammanhang, och det är först nu som proppen verkligen har gått ur för skarpskytten: som noterats för tre mål och en assist de senaste fyra matcherna. 21-åringen står redan nu på sju baljor den här säsongen och ser inte ut att ha några planer på att vrida ner det tempot, snarare tvärtom. Ser man till de verktygen han besitter – och hur han har växt i sitt fysiska spel den senaste tiden – finns det faktiskt anledning att tro att han kan nå 20 fullträffar innan grundserien är över. Potentialen är enorm hos Andersson. Och vi anar början på något riktigt, riktigt stort.
Dominansen i tekningscirklarna
Frölunda saknade sin lagkapten Joel Lundqvist, som är avstängd. Och det märktes inte minst i tekningarna. Djurgården drog nämligen ifrån rejält i duellerna i cirklarna och vann slutligen den drabbningen med 37–23. Övertygande siffror som självklart gav Djurgården en extra skjuts framåt i matchen. Bland hemmalagets tekare var det speciellt två som utmärkte sig. I vanlig ordning var Jacob Josefson dominant med en vinstprocent på 78,26, fördelat på totalt 23 tekningar. Men värst av alla var Kalle Östman som gick segrande ur nio av sina elva kamper, alltså 81,82%. Den hårt jobbande centern har verkligen lyft sitt grundspel den här säsongen och börjat visa att han växt in i SHL-kostymen på ett tillfredställande sätt. Nio poäng på 22 matcher är ett rätt fint facit av en tredje/-fjärdecenter – och känslan är att poängsnittet kan komma att växa ännu mer för Östman efter nyår.
MINUS
Det svajiga försvarsspelet
5–1 är självklart starka papper för Djurgården, men försvarsmässigt var inte det här någon klockren historia. Allt för ofta spelade hemmalaget sig fast i egen zon, missade i markeringsspelet eller lät Frölunda driva på i öppen gata genom anfallszonen. Beslutsamheten och aggressiviteten var inte riktigt på plats för stockholmarna – och ärligt talat var det tur att Svedberg stod på huvudet, annars hade matchen kunnat svängt till något betydligt obehagligare. Även om Djurgårdens lysande målvaktsspel självklart värmer finns det ändå något som skaver i det. Mesta mästarna räddas i allt för stor utsträckning av sina burväktare – och det vore på sin plats att laget spetsar till sitt försvarsspel för att det ska vara hållbart i längden. Om Svedberg hade haft en normal dag på jobbet utan tre fullständigt makalösa räddningar i den första perioden är frågan ändå befogad om det verkligen hade blivit tre poäng den här kvällen.
