Plus och minus från fjärde raka förlusten
Djurgården har tappat formen rejält – och dubbelmötet med Brynäs slutade med en tuff 2–3-förlust. Vi passar på att lista plus och minus från nya nederlaget.
PLUS
Spetsduons offensiva bidrag
Två spelare som inte har kommit upp i nivå den här säsongen är Marcus Högström och Michael Haga. Backen och forwarden har liksom puttrat på utan att klämma i den där explosiva växeln som vi vet att båda har – men i andra mötet med Brynäs tog grabbarna äntligen kommandot. Högström satte snabbt tonen i inledningen av matchen med en fin räd framåt och Haga öste på med sina patenterade uppåkningar längs sargerna. Allt som allt var det ett steg i rätt riktning för duon, som definitivt har mer att bevisa. Kan båda trumma igång på allvar framöver så kommer Djurgården att lyfta. Nu gäller det att Högström och Haga tar vid från den färska prestationen och fortsätter att vara tongivande för sitt lag. De är båda matchvinnare när de verkligen vill.
Fjärdekedjans tunga grovjobb
Överlag så har Djurgården vägt lite för lite under de två mötena med Brynäs. Den sista matchen var tyvärr inget undantag, där hemmalaget kändes betydligt starkare och mer harmoniska kring sin egen kasse. Det var kort och gott stängt kring det heta området där de flesta målen görs. Men en kedja som ändå lyckades dyrka upp låset var Djurgårdens fjärdelina med Henrik Eriksson, Tom Wandell och Albin Grewe. Trion låg bakom 1–0-målet efter ett riktigt fint jobb i anfallszonen, där Grewe checkade fast pucken, skickade iväg den till Eriksson som tryckte in den framför mål där Wandell stod rätt placerad. Ett riktigt kämparmål. Med fler varianter likt den hade utgången mot Brynäs blivit en annan.
MINUS
Katastrofen till special teams
Det kanske känns lite väl hårt att slänga sig med ett ord som katastrof, det är trots allt bara hockey vi snackar om. Men Djurgårdens boxplay-spel den senaste tiden har varit något av de sämsta vi har fått uppleva de senaste säsongerna. Ja, tyvärr har det gett jobbiga flashbacks till finalserien mot Frölunda: där allt rasade i numerärt underläge. Totalt blev det fem insläppta mål i boxplay i dubbelmötet med Brynäs, där två nya kom under tisdagen. Stockholmarna räknar fel, missar i markeringsspelet och tar allmänt dåliga beslut i spelformen just nu. Och saken blir inte bättre av att powerplay är iskallt för tillfället. Både långsamt och idéfattigt. Om den här negativa trenden i BP och PP inte vänder snart kommer special teams i slutändan att kosta Djurgården en plats i topp sex. Utan tvekan.
Spelet framför målburarna
Under de senaste åren har Djurgården haft en del svårigheter med att vinna insidan, speciellt mot defensivt inriktade lag. Under tisdagen skapade mesta mästarna en hel del tryck i anfallszonen – men i slutändan så hettade det aldrig till på det sättet som det måste för att puckarna ska trilla in. Brynäs stängde ner Djurgården på ett skrämmande effektivt sätt: och det kändes aldrig som att stockholmarna hade något bra botemedel att plocka fram. Samuel Ersson stod ännu en gång för en strålande insats, samtidigt gjorde gästerna det lite för lätt för honom genom att inte sticka in näsan framför målburen och ta fajten. Samma sak gällde i egen zon, där Brynäs krigade sig till ytorna kring Niklas Svedbergs kasse. Djurgården måste tuffa till sig och våga ta betydligt mer plats.
Det svajiga målvaktsspelet
Okej. Det som pågår just nu i sociala medier där kommentarer ramlar in kring Niklas Svedbergs målvaktsspel känns inte helt rättvist i sammanhanget. Dels för att han har haft svag hjälp av sina försvarsspelare, men också för att han beskylls för förlusterna och skjuts ner som en dålig målvakt i grunden. Jag tror de flesta ändå vet att det faktiskt inte stämmer. Däremot så befinner han sig i en tung formsvacka just nu – och den här säsongen har inte blivit som det var tänkt från början. Med en räddningsprocent på 88,52 är burväktaren i bottenskiktet och skvalpar, vilket inte alls står i linje med den kapacitet han sitter inne på. Det bästa nu vore nog att Mantas Armalis (om han är skadefri) kliver in på torsdag, så att Svedberg får lite andrum. Sedan hoppas och tror jag att han kommer tillbaka starkare än någonsin.
Förstakedjans osynliga insats
Det som såg så bra ut de första två matcherna har tyvärr svalnat snabbare än väntat. Kemin mellan Manuel Ågren, Jacob Josefson och Rhett Rakhshani blomstrade inte alls i det andra mötet med Brynäs, snarare tvärtom. Förstakedjan gjorde ett anonymt intryck, kändes inte alls som den ledande offensiva enheten som det är meningen att de ska vara. Josefson hade tyvärr inte en av sina bästa matcher i DIF-tröjan, tog dessutom två jobbiga utvisningar för hooking. Ågren blixtrade till någon gång, men stod inte för det där härliga drivet i skridskoåkningen. Och Rakhshani var inte riktigt vän med matchen och hade svårt att göra något konstruktivt med pucken. Med allt det sagt tror jag ändå på tålamod med trion. Än är det inte dags att splittra på kedjan: som har alla ingredienser som behövs för att dominera på SHL-nivå.
