Plus och minus från bortasegern
Djurgården fortsätter håva in poäng – och tog under söndagen sin fjärde raka vinst i bortamötet med Västervik. Vi samlar ihop både plus och minus efter 4–2 mot smålänningarna.
PLUS
Individuella skickligheten
Nej, Djurgårdens grundspel har mer att önska – så är det. Men om det är något som laget besitter så är det individuell skicklighet. Och den visar sig ofta vara direkt avgörande när matcherna drar ihop sig. Mot Västervik blev det extra tydligt, när Daniel Brodin med mindre än fem minuter kvar tryckte sig in mot kassen och fintade bort målvakten till 2–2. Två minuter senare klev Linus Klasen fram och stänkte dit matchvinnande 3–2 med ett snuskigt läckert skott i krysset. Även om det finns anledningar att vara orolig över de spelmässiga bitarna så har den här gruppen en imponerande förmåga att gå vinnande ur majoriteten av striderna, oavsett matchbild. En stor del i den framgången stavas självklart lagets stjärnor. Det finns fruktansvärt mycket skills i den här truppen.
Söderlunds mäktiga driv
På tal om skills. Hur bra är inte Tim Söderlund? Så fort snabbskrinnaren befinner sig på isen så händer det något framåt för Djurgården. Hans offensiva ingångar tillhör absoluta toppskiktet i ligan, så även hans förmåga att transportera och täcka pucken i anfallszonen. Det är bara för lagkamraterna att försöka hänga med, plötsligt skapar han stora ytor till sina medspelare, slår en oväntad passning eller dribblar sig igenom en mur av motståndare. Att det dessutom har börjat lossna poängmässigt för honom den senaste tiden gör Söderlund till ett ännu större offensivt hot för Djurgården. Ärligt talat borde han få ännu större rubriker för det jobb han lägger ner. Han ger allt i varje byte – och är den perfekta spelaren att kasta in när DIF behöver bryta negativa mönster.
Burväktarens nya seger
Den som väntar på något gott – väntar aldrig för länge. Det får vi hoppas att Matthew Galajda tänkt på när han fått nöta så mycket bänk som han ändå har gjort under säsongsinledningen. Mot Västervik var det i alla fall kanadensarens tur att ställa sig mellan stolparna – och lyckligtvis fick han med sig sin andra seger för den här säsongen. Totalt motade 25-åringen 21 av 23 skott, vilket gav en räddningsprocent på stabila 91,30. Fortsatt sköna besked för Djurgården, som verkligen behöver ha igång båda sina målvakter inför fortsättningen. Inte minst för Galajda själv, som kommer att få bära ett stort ansvar när Carl Lindbom drar iväg på JVM. Efter en trevande inledning växer kanadensaren mer och mer in i rollen, även om han måste jobba en del på returerna han släpper.
Seger inför uppehållet
Trots att Djurgårdens spel inte klaffar i på samma övertygande sätt som HV71:s spel gjorde under förra säsongen, så finns det mycket att glädja sig åt ändå. Nu när laget kliver in i ett uppehåll som sträcker sig till 15 november då MoDo väntar på Hovet, så gör man det som tvåa i tabellen med 34 poäng på 16 matcher. Laget är fortsatt i topp både i powerplay och boxplay – och har två vassa målvakter att luta sig emot när det drar ihop sig i egen zon. Alla spelare är dessutom på plats nu i och med Stefan Elliotts intåg, så nu kan saker och ting börja att sätta sig på allvar – även om det kommer att tillkomma fler namn i truppen på grund av JVM. Med allt detta sagt kunde mesta mästarnas utgångsläge varit mycket, mycket värre. Det är bara att pusta ut de närmaste dagarna och ladda batterierna.
MINUS
Insatserna i powerplay
1–1 kom i numerärt överläge, så även 3–2. Kanske känns det lite tufft att ta upp powerplay på minuskontot efter två mål i spelformen. Men tittar vi på insatserna i mittperioden – då Västervik hade sju (!) utvisningar – borde stockholmarna både punkterat och stängt matchen där och då. Det första fem mot tre-läget var genomgående uselt, där Djurgården knappt lyckades etablera något spel alls i offensiv zon. Och när väl mesta mästarna naglade sig fast i PP tog de avslut i minst sagt märkliga lägen, vilket slutade med bom och att pucken rann ut i mittzonen istället. Förhoppningsvis får vi se Stefan Elliott i PP-uppställningen efter uppehållet, den spelskicklige backen kommer garanterat att ge powerplay en ytterligare dimension. Det finns att slipa på för Djurgården – trots närmare 29% i spelformen.
Bristen på spelövertag
När Djurgården släppte laguppställningen mot Västervik var det svårt att inte nypa sig i armen över alla tunga namn som trängdes bland femmorna. Och med Ludvig Rensfeldt tillbaka – den här matchen som center i fjärdekedjan – var det första gången den här säsongen som alla spelare var tillgängliga för match. Trots det så såg det inte speciellt bra ut mot Västervik, även om DIF då och då pressade ner gaspedalen och skapade tryck i anfallszonen. Genomgående slarv i egen zon och hafsigt passningsspel bäddade för en rätt slätstruken insats, där den individuella skickligheten vann matchen snarare än den kollektiva lagmaskinen. Djurgården har en lovande högstanivå, men lägstanivån slår allt för ofta i den absoluta botten. Laget söker fortfarande jämnheten i sitt spel. Den behöver sätta sig nu.
