Plus och minus från förlusten på Hovet
Efter övertidssegern borta mot Rögle var det Djurgårdens tur att ta emot laget från Ängelholm under torsdagskvällen. Trots en stark forcering av hemmalaget i tredje perioden blev det förlust med 3–5. Här är plus och minus från nederlaget.
PLUS
Den starka forceringen
Inför den tredje perioden fanns det ingenting som talade för att Djurgården skulle vakna till liv. Men när Rhett Rakhshani piskade in 1–4-reduceringen var det något som tändes hos hemmalaget. Helt plötsligt satt 2–4 i nätmaskorna från Jesper Pettersson: och sedan pangade Bobby Nardella in 3–4 med närmare åtta minuter kvar att spela. Som om det inte vore nog lyckades Pettersson skrinna sig helt fri framför Rögles kasse, men kvitteringen ville inte in. Istället gav Kalle Östman bort ett friläge som gästerna punkterade matchen på. Typiskt, såklart. Men självklart finns det mycket positivt att hämta ur Djurgårdens spel i tredje perioden. Desperationen som laget visade upp var härlig att se.
Petterssons fina insats
Vilken säsong han gör! Mot Rögle prickade backen in sitt sjunde mål när han siktade in sig och drog iväg pucken rakt upp i krysset. Frågan är om Jesper Pettersson någonsin har varit bättre? Hans starka självförtroende lyser verkligen igenom i varje situation på isen. I trängda lägen finns en härlig kyla, passningarna sitter stenhårt på medspelarnas klubblad och skridskoåkningen är magnifik när han tar sig fram genom zonerna. Ärligt talat: ge honom en roll i powerplay mot Skellefteå. Sju baljor talar sitt tydliga språk. Pettersson är mer än redo att axla ännu mer ansvar. Det vore tjänstefel att inte ge honom chansen nu när han är hetare än någonsin.
Trions uppfriskande kemi
Skador fortsätter att röra till det ordentligt för Djurgården, som saknar Jacob Josefson, Manuel Ågren och Sebastian Strandberg. Och det andra mötet med Rögle blev tyvärr inget stopp på skadefronten efter att William Eklund brakat in i en sargdörr och tvingats lämna matchen. Efter det vaskade hemmalaget om i kedjorna och matchade Alexander Holtz, Kalle Östman och Rhett Rakhshani: vilket gav en rejäl skjuts framåt i offensiven. Trion var på isen vid alla Djurgårdens mål och visade upp en spännande kemi när de befann sig i Rögles försvarszon. Det skulle inte förvåna om grabbarna spelar tillsammans i samma kedja nu på lördag.
MINUS
Kaoset i första perioden
Lika bra som Djurgården var i den tredje perioden – lika dåliga var laget under de första tjugo minuterna. Raset började redan efter fem minuters spel när hemmalaget drog på sig en utvisning. Väl i boxplay valde stockholmarna, av någon märklig anledning, att inte markera Anton Bengtsson som stod helt ren framför mål. Det var bara för Rögle-spelaren att vända runt och skicka in första pucken bakom en chanslös Mantas Armalis. Efter sanslöst många negativa turnovers – som grundade sig i konstiga beslut i Djurgårdens presspel – och ett rejält passivt försvarsspel hade bortalaget plötsligt klivit upp till 3–0. En minst sagt pinsam insats från mesta mästarna som måste ta grunderna på större allvar.
Talangens jobbiga skada
Först missade han JVM på grund av covid-19. Sedan opererades han akut för blindtarmen. Och nu dundrade han rakt in i en öppen båsdörr och bröt matchen mot Rögle i rejäla smärtor. William Eklunds genombrottssäsong har varit rejält otursförföljd och det känns extremt tråkigt och orättvist att han aldrig får någon lugn och ro från alla ofrivilliga speluppehåll. Den här säsongen behöver Eklund få så mycket istid som möjligt för att fortsätta utvecklas i rätt riktning. Att skador och sjukdomar ska bromsa hans redan blommande karriär är verkligen höjden av frustration. Det är bara att be till hockeygudarna att hans nuvarande skada inte håller honom borta allt för länge.
Det svaga hemmaspelet
Om det är något som Djurgården har gjort sig kända för de senaste säsongerna så är det lagets urstarka hemmaspel. Vi minns alla sexton raka segrar under fjolåret, men också nio raka triumfer under den här säsongen. Nu har dock den positiva vinden vänt på Hovet – och mesta mästarna har påbörjat en jobbig hemmasvit som just nu står på tre raka förluster. Turligt nog har spelet på bortais blivit allt bättre, vilket kompenserar för det bristande hemmaspelet. Men känslan är ändå att Djurgården tappar delar av sin identitet för varje nederlag som kommer i Stockholm. Hovet är lagets borg – och den ska ingen kunna inta, oavsett vad.
