Plus och minus från genrepet
Försäsongens sista match slutade med en 1–3-förlust för Djurgården. Trots nederlaget stod mesta mästarna upp bra mot SHL-motståndet HV71. Här är plus och minus från genrepet.
PLUS
Spelet i försvarszonen
Efter ett par defensivt svaga insatser i matcherna mot Almtuna, Frölunda och Västerås – och självklart den första perioden mot Kristianstad – har Djurgården börjat hitta mer och mer rätt i egen zon de senaste fyra drabbningarna. I mötet med SHL-motståndaren HV71 höll stockholmarna ihop det förvånansvärt bra med tanke på motståndet. Mesta mästarna har den senaste tiden sorterat in bättre, hittat rakare utgångar till mittzonen, inte tappat markeringarna lika lätt och hållit motspelarna på rätt sida av målburen i större utsträckning. Det går åt rätt håll just nu, glädjande nog.
Söderlunds comeback
Virvelvinden har missat de två senaste matcherna på grund av sjukdom och kom in med ett sprudlande spelhumör mot HV71. Sättet som han snurrar och snurrar i anfallszonen är ett sylvasst vapen för Djurgården – där Tim Söderlund skapar yta både åt sig själv och sina medspelare. Anfallaren låg även bakom stockholmarnas enda fullträff när han läckert serverade John Norman, som hittade Olle Liss som sköt pucken tillbaka till Norman som stötte in returen. Söderlund har en väldigt hög offensiv potential och kan mycket väl växa fram till en pålitlig poängmaskin den här säsongen.
Insatserna i boxplay
Djurgården fick verkligen chansen att på allvar träna på sitt boxplay-spel i mötet med HV71. Totalt satt stockholmarna på botbänken vid fem tillfällen, så det blev rätt svettigt. Även om gänget från Jönköping lyckades trycka dit en puck i numerärt överläge så var DIF:s insats i boxplay helt klart värd att lyfta lite extra. Det var mycket som stämde i spelformen, där HV71 hade svårt att etablera det där riktigt tunga trycket eftersom stockholmarna gång på gång stressade och slog ifrån sig. Sett till hela försäsongen har special teams varit ett glädjeämne och något att bygga vidare på.
Odelius orädda spelstil
Noah Östlund, Jonathan Lekkerimäki och Liam Öhgren. Men också: Calle Odelius! Den 18-årige backen har smugit lite under radarn i jämförelse med anfallstrion, men känns minst lika spännande och lovande. Odelius spelar med ett rasande självförtroende när han har pucken, gör riktigt oväntat grejer som ställer motståndarna rejält. Som den stoppfint han drog till med vid blålinjen, som lurade HV71-spelaren upp på läktaren. Med både Cameron Schilling och Stefan Elliott borta finns förhoppningar om att Odelius får chansen att verkligen visa upp sig. Hans spelstil är häftig att se.
MINUS
Alla uddlösa avslut
Ja, Djurgården saknade knappast målchanser i den här matchen. Under delar av mötet så var det mesta mästarna som satte tonen framåt och vid flera tillfällen lyckades DIF-spelarna rinna igenom till riktigt farliga lägen. Som Emil Berglunds friläge där han siktade mot krysset men missade, eller Daniel Brodins urläckra dragning som inte riktigt räckte till – men också Jonathan Lekkerimäkis öppna gata mot målet som slutade med ett skott i famnen på HV71-målvakten. Djurgården saknade helt enkelt skärpan i sina avslut och borde nog – ärligt talat – i alla fall gjort minst ett mål till sett till lägena.
Tiden på botbänken
Ska man ha en ärlig chans mot ett SHL-motstånd när man är ett lag från Hockeyallsvenskan måste man hålla sig borta från utvisningsbåset. Det gjorde tyvärr inte Djurgården mot HV71, utan åkte istället totalt fem vändor till botbänken. Det visade sig också bli avgörande, när motståndarna fick in 0–2-målet i just powerplay i mittperioden. Retligt nog uppstod den utvisning efter att stockholmarna haft för många spelare på isen. Riktigt, riktigt onödigt – och i slutändan matchavgörande. Det blir till att skruva extra på disciplinen inför premiärmatchen mot Västerås som spelas nästa fredag.
Läs även: Fem tankar om backvärvningen
