Plus och minus från hemmavinsten
Efter en tung förlust i den första semifinalmatchen fick Djurgården rejält med revansch i returen på Hovet. Efter en vändning i den tredje perioden vann hemmalaget till slut med 5–3. Här är tre plus och tre minus från vinsten.
PLUS
Axelssons otroliga inställning
För att ett lag ska överleva ett SHL-slutspel behövs en spelartyp som Dick Axelsson som verkligen kan röra om i grytan. När Djurgården går ner sig, tappar energi och tempo – ja, då öser anfallsstjärnan på istället. Han ger sig in i smeten där det gör ont, han visar kyla med pucken, han tjafsar under pausintervjuerna och han jobbar hårt både framåt och bakåt i rinken. Efter en sömnig grundserie har Axelsson blixtrat till rejält under slutspelet och visat att han är värd en kontraktsförlängning. Just nu är han Djurgårdens naturliga ledare. Just nu är han den som lyser upp vägen för ett helt lag.
Den spelmässiga höjningen
Jodå, Djurgården hade hjälp av ett solklart offsidemål när Emil Bemström smällde in kvitteringspucken som påbörjade vändningen från stockholmarnas sida. Men efter den fullträffen hade Färjestad nästan ingenting av spelet: Djurgården sköljde över bortalaget och rundade av den sista perioden med tre kassar till. Likt den första matchen lyckas Djurgården äta sig in i tillställningen med en exploderande energinivå – samtidigt tappade Färjestad åter igen kontrollen över taktpinnen. Det ska bli väldigt intressant att se om det här mönstret fortsätter att upprepa sig den här semifinalserien.
Hultströms härliga fullträffar
Att förstå sig på Linus Hultström är inte det enklaste. Backen har en förmåga att blanda topprestationer med riktigt märkliga beslut på isen – och dessa toppar och dalar kan ske inom en och samma period. Men när väl försvararen är i zonen, som han var i den andra semifinalmatchen mot Färjestad, är det som att allting positivt kretsar kring honom. Med två baljor och en passningspoäng såg han till att Djurgården kunde kvittera semifinalen. Kan han fortsätta på den inslagna vägen nu kommer han att ge Jesse Virtanen en rejäl kamp om vem som är den här matchseriens bästa offensiva back.
MINUS
Den svaga matchinledningen
Nej, det är som att det inte riktigt klickar i inledningen av dessa semifinalmatcher. Djurgården vill mycket: men det märks att Färjestad är skickligare på flera positioner. Under de första tio minuterna av matchen har gästerna ett skottövertag på 10–2, vilket säger en hel del om hur pass tunga Färjestad är när de väl spänner musklerna. Även om Djurgården har spelat upp sig två matcher om nu så kan de inte förlita sig på att slutforceringarna ska fungera varje gång. Laget måste vara betydligt mer påkopplade från första nedsläpp om den här semifinalen ska sluta lyckligt.
Det genomusla boxplayspelet
Färjestad är skickliga i powerplay – men Djurgården kan inte fortsätta vara så här kalla i boxplay om de ska fortsätta vinna matcher i den här matchserien. Ännu en gång släpper laget in mål i spelformen, vilket innebär att stockholmarna har 47,62% i numerärt underläge. Det är så svidande dåliga siffror att det inte på något tänkbart sätt går att förklaras bort. Djurgården kommer aldrig att ta sig vidare till SM-finalen om det inte blir en markant förändring snarast. De måste stå betydligt bättre i skottlinjerna, jobba för varandra mer i boxen och försöka att se Färjestad förflyttningar bättre så att deras skyttar inte får fritt spelrum när de tar en ny position.
Josefsons oroväckande status
Det såg inte alls bra ut när kaptenen klev av isen med uppenbara smärtor. Vi har tidigare sett tv-bilder på hans hårt lindade axel: och självklart vandrar tankar snabbt iväg hur pass allvarligt läget är för stjärnforwarden. Även om slutspelet har gått knackigt för Josefsons del råder det ingen tvekan om att Djurgården behöver honom mer än någonsin på isen. Känslan är att ett miljöombyte kan vara precis det som krävs för att han ska blixtra till igen. Dessutom är hans ledaregenskaper ovärderliga. Och hans sanslösa styrka i tekningscirkeln. Förhoppningsvis är han tillbaka redan nästa match.
