Plus och minus från hemmavinsten
Efter en galen avslutning på den första perioden lyckades Djurgården hämta hem tre poäng mot Brynäs. Vi har samlat ihop plus och minus från 4–1-vinsten.
PLUS
Den hysteriska minuten
Vad var det som hände? Ur ingenting skickade Djurgården in både 1–0, 2–0 och även 3–0 på 56 sekunder. Först dunkade Linus Andersson in pucken, därefter grötade Niclas Bergfors in ett mål – och sedan rundade Andersson av med sin andra kasse för kvällen via ett sylvasst handledsskott rätt upp i krysset. Inte sedan säsongen 1999/2000 har ett lag lyckats med bedriften att göra tre mål under en periods sista minut, enligt statistikoraklet DomarnaPunktSe på twitter. Det säger en hel del om hur skruvad avslutningen faktiskt var på de första tjugo. Dessutom adderades en extra krydda med tanke på alla heta lägen som Brynäs radade upp under perioden. I första andetaget kom Djurgården undan med blotta förskräckelsen – för att i andra andetaget punktera matchen med hjälp av tre blixtsnabba baljor. Ibland är ishockey inte en speciellt logisk sport. I kväll var ett typexempel på just det.
Anderssons magiska bössa
Nuså! Efter en rätt trevande inledning har nyförvärvet Linus Andersson verkligen vridit upp målformen. Och som han gjorde det. 1–0-målet var en uppvisning i hur ett handledsskott ska avlossas – och 3–0-målet ville knappast vara sämre. Herregud, vilket tryck Andersson har i grejerna. Trots att han var trängd av backen vid den andra fullträffen lyckades han få iväg pucken med sådan hastighet att Brynäs målvakt knappt hann reagera. Man förstår mer och mer varför sportchefen Joakim Eriksson valde att plocka in 21-åringen. Hans förmåga att hitta nätmaskorna är något utöver det vanliga – och fortsätter han så här lär anfallaren nosa på närmare tjugo fullträffar den här säsongen. Men det är inte bara målen han bidrar med. Sättet som han spelar på, men mycket fysik och energisk skridskoåkning, passar verkligen utmärkt tillsammans med Djurgårdens grundspel. Fortsätter han växa in i SHL-rollen kan det här bära hur långt som helst.
Veteranernas härliga framfart
Med spelare som Jacob Josefson, Dick Axelsson och Marcus Högström på frånvarolistan går det inte att komma ifrån att Djurgården är ett betydligt tunnare lag på pappret. Just därför är det extra fint att se hur rutinerade pjäser som Henrik Eriksson, Tom Wandell och Niclas Bergfors har klivit fram de senaste matcherna och visat vägen. Mycket av ansvaret har vilat på deras axlar – och trion har verkligen omfamnat sina roller som ledare på isen. Eriksson har varit rakt igenom strålande och vunnit massor av puckar och närkamper i offensiv zon. Wandell ser riktigt pigg ut på isen och tar ständigt kloka beslut som hjälper både han själv och lagkamraterna. Och Bergfors sliter järnet i varje byte – samtidigt som han trycker dit puckarna när lägena uppstår. Om de här rutinerade rävarna konserverar nuvarande form blir Djurgården ett väldigt obehagligt motstånd att möta för alla lag i SHL. Det finns en härlig mix av listighet och grovjobb som verkligen lyfter mesta mästarna till en högre nivå.
Armalis sanslösa målvaktsspel
Som sagt: Djurgården var fullständigt utspelade under stora delar av den första perioden och det kunde lika gärna ha stått 0–3 till gästerna efter drygt tio minuters spel. Men Mantas Armalis hade planer på någonting helt annat och spikade igen fullständigt. Räddningen han gjorde med klubban när målet stod helt öppet var något alldeles överjävligt – och den aktionen lär garanterat slåss om priset som årets räddning den här säsongen. Brynäs lyckades till slut få hål på Armalis i inledningen av mittperioden, men närmare än så kom aldrig gästerna: trots att de radade upp giftiga lägen. När slutsignalen ljöd hade Armalis stoppat 27 av 28 skott och kunde stoltsera med en räddningsprocent på 96,43%. Med tanke på det tunga fjolåret som burväktare kommer ifrån så börjar vi redan nu ana att han lär revanschera sig rejält. Sett till de senaste fyra matcherna är räddningsraden 94,29%, 90,00%, 92,31% samt 96,43%. Formen pekar just nu spikrakt uppåt för 28-åringen.
MINUS
Första periodens genomklappning
Wow, alltså. Att Djurgården ändå kom undan så pass bra som de gjorde efter mötets första tjugo minuter är värt att tänka på ett varv extra. Hemmalaget var totalt under isen – medan Brynäs bara pumpade på framåt för ett ledningsmål. Det dröjde till den tionde matchminuten innan Djurgården hade sitt första skott på mål, vilket är rätt talande för hur illa ute stockholmarna faktiskt var. På grund av Mantas Armalis storspel – och en rejäl portion tur – lyckades laget rida ut stormen och kliva ifrån genom en osannolik slutminut i den första perioden. Rättvist? Knappast. Men hockey handlar ofta om effektivitet i avsluten. Förhoppningsvis så lär sig Djurgården en läxa av det här – trots att de kom undan med tre poäng. Det går helt enkelt inte att kliva in i en match med den bakåtlutade inställningen som spelarna hade. Under en vanlig arbetsdag, där motståndarna hade nått upp till en normal utdelning, hade det straffat sig betydligt värre. Nästa gång lär liknande omständigheter inte vara lika förlåtande.
Prestationen i försvarszonen
Nja, Djurgården fortsätter att famla i mörkret när det gäller försvarsspelet. I alla fall under både den första och andra perioden, eftersom den tredje perioden kändes betydligt stabilare och lugnare från stockholmarnas sida. Misstag på misstag radades upp i egen zon under matchens gång – där dåliga beslut i uppspelen varvas med markeringsmissar och alldeles för slafsigt passningsspel. Allt för ofta kunde Brynäs nagla sig fast i anfallszonen eftersom hemmalaget antingen slog en för dålig förstapass eller helt enkelt var för veka i rensningarna. Det här är knappast ett nytt problem, snarare återkommande. Och det är verkligen något som Djurgården måste prioritera framöver. Ett bra steg på vägen är att titta på den tredje perioden och se hur laget lyckades stänga ner Brynäs på ett effektivt sätt. Istället för att stressa sig igenom situationerna i egen zon tog man det lugnt och metodiskt, spelade rejält i det fysiska både bakåt och framåt och gjorde bättre avvägningar med pucken. Kan laget hitta den kärnan oftare kan det bli riktigt bra till slut.
