Plus och minus från magplasket
Efter en målrik historia mot Linköping tog det tvärstopp mot Färjestad under lördagen. Efter en urblek insats förlorade Djurgården till slut med 0–5. Här är plus och minus från nederlaget.
PLUS
Nilssons värdiga inställning
Djurgårdens försvarare hade inte många rätt den här kvällen – men om någon kunde kliva av rinken i Karlstad med hedern i behåll så var det Tom Nilsson. Försvarsgeneralen spelade rakt och enkelt genom hela matchen och löste även några offensiva äventyr på ett tillfredställande sätt. Ett litet ljus i det kompakta mörkret var helt klart hans inställning, där han vågade stå för något när andra inte gjorde det. Viljan att ta grundjobbet får aldrig någonsin försvinna. Synd att Nilsson var en av väldigt få att förstå det den här deppiga lördagen.
Framgången i tekningarna
Nej, det var verkligen ingenting som fungerade mot Färjestad. Förutom en sak: tekningarna. När slutsignalen ljöd hade Djurgården gått vinnande ur 34 drabbningar, medan Färjestad stannade på 22. Mesta mästarna fortsätter därmed att befästa sin titel som ligans just nu vassaste lag på tekningar, med starka 53, 64%. Mot Färjestad stack Kalle Östman ut med nio vinster på tolv tekningar – och i vanlig ordning så drog Jacob Josefson ett rejält strå till stacken genom att vinna 15 av sina 25 kamper i cirklarna. Här har Djurgården verkligen en fördel inför fortsättningen.
MINUS
Det tvärkassa försvarsspelet
Herregud. Det är väl typ så man kan summera Djurgårdens insats mot Färjestad i den egna zonen. Felbeslut på felbeslut staplade på varandra: där markeringsmissar, vekt närkampsspel, stillastående hemjobb och en nonchalant inställning, både med och utan puck, varvades med varandra i en illaluktande sörja. Ärligt talat såg det ut som att Djurgården stod helt stilla på isen när hemmalaget tog sin in i anfallszonen. På 1–0 agerade bortalaget koner, vid 2–0 förlorades man mot man-duellen och 5–0 var en solklar markeringsmiss. Kort och gott alldeles för många grundläggande misstag. Kort och gott alldeles för mycket slarv för att vara på den här nivån.
Förlustraden på bortaplan
Fem bortamatcher – noll vinster. Om det är något som Djurgården verkligen har ett akut problem med just nu så är det bortaspelet. Hemma på Hovet har laget redan nu visat att de är starka, men så fort spelarbussen styr utanför huvudstadens gränser så är det som att Djurgården tappar sin inre kompass. Den där viljan och glöden som vi ser på hemmaplan ser vi inte alls i samma utsträckning på bortaplan. Och som vi alla vet så handlar det ofta om väldigt små marginaler för att vinna en hockeymatch. Djurgården går uppenbarligen inte på max när de gästar andra arenor. Det i sig är oroväckande.
Det bristfälliga grundjobbet
Vi återkommer ständigt till den här frågan. Det faller sig tyvärr ganska naturligt när laget blandar bra prestationer med fullständiga bottennapp gång på gång. Märkligt nog var känslan i gruppen väldigt bra, enligt tränaren Robert Ohlsson. Med en fin seger mot Linköping i ryggen räknade både han och många andra med ett taggat och påkopplat Djurgården med speed och kreativitet. Istället fick vi ett nonchalant lag som struntade i att göra jobbet och som hade stora problem med uppspelsfasen, vilket straffade sig rejält mot ett fartfyllt Färjestad. Det är svårt att inte känna frustration. Det minsta man kan kräva är att spelarna inte fuskar med grunderna.
Ett uddlöst powerplay
Som sagt, ingenting stämde den här kvällen. Och powerplay var tyvärr inget undantag. Trots att Djurgården fick chansen att spela i numerärt överläge vid fem tillfällen så lyckades inte laget peta en enda puck över mållinjen. Det berodde till stor del på att laget hade svårt att etablera ett värdigt spel i anfallszonen – och när väl lägena uppstod så var skyttarna alldeles för långsamma med skotten, eller helt enkelt för svaga i avsluten. Det fanns inget sting i spelformen, vilket är rätt fascinerande när man tittar på vilka lirare som ändå tillhör PP-formationerna. En dålig dag på jobbet, helt enkelt.
Läs även: Tre stjärnor mot Linköping
