Plus och minus från övertidsförlusten
Djurgården kramade länge om en härlig 2–0-ledning, men i den tredje perioden hämtade Leksand ikapp. Väl i förlängningen drog hemmalaget det längsta strået. Vi kikar på plus och minus från den tunga 2–3-förlusten.
PLUS
Eklunds makalösa insats
Matchens gigant! Herregud, vilken uppvisning det var från William Eklund, nyss fyllda 18 år. När han väl suger åt sig pucken känns det som att ingen back – oavsett erfarenhet och skicklighet – kan ta den ifrån honom. Han vänder och vrider, dra ner tempot och trycker snabbt upp det igen. 1–0-målet var riktigt läckert när han klev in mot kassen, körde en tittfint och placerade in en isare i bortre hörnet. Tillsammans med Jacob Josefson och Alexander Holtz (vilket underbart skott till 2–0) har verkligen Eklund hittat helt rätt och varje gång trion tar sig in i anfallszonen så känns det farligt. Det är svårt att fatta att Eklund bara är 18 bast. Sättet som han dominerar på brukar oftast hittas hos betydlig äldre och mer erfarna spelare. Han kommer att gå otroligt långt i sin karriär.
Norells uppoffrande spelstil
Han spelade mest av alla med en istid på 21:45 minuter, han räddade pucken på mållinjen, han täckte tre skott under matchen, han gjorde ett hästjobb i boxplay och han spelade för skölden på bröstet i varje sekund. Ja, det här var helt klart en av Robin Norells absolut bästa matcher i Djurgården någonsin – och han klev verkligen fram och tog sitt ansvar i försvarszonen. Tyvärr överskuggades hans starka insats av den utvisning han tog i slutskedet, som senare ledde till Leksands kvitteringsmål. Orutinerat av Norell att trycka till med det avståndet till sargen: men samtidigt kan man diskutera hur tacklingsmottagaren förstärkte situationen eller inte. I vilket fall stod Norell för en strålande insats. Förhoppningsvis fortsätter han på det här spåret.
Uppsvinget i mittperioden
Äntligen! Efter fullständig misär i mittperiod efter mittperiod så kopplade Djurgården greppet mot Leksand och klev ut i matchminut 20 till 40 och öste på. Laget vann inte bara skotten med 12–5, men såg även till att gå segrande ur den andra perioden med 1–0 efter Alexander Holtz pärla till skott, som innebar 2–0 på tavlan. Här finns helt klart något att bygga vidare på, där Djurgården lyckades förlänga en bra första period hela vägen fram och förbi mittperioden. Olyckligt nog så klappade laget ihop i den period som de har varit starkast i hittills, den tredje. Så trots att det var ett fall framåt så finns det fortfarande saker att slipa på. Med tanke på det enorma manfallet som laget hade föll det sig tyvärr rätt naturligt att spelarna inte orkade hela vägen fram. Att de lyckades kriga till sig en poäng får verkligen ses som en bragd.
Vinsterna i tekningscirklarna
För den som var uppmärksam gick det relativt snabbt att notera att Djurgården vann och vann och vann lite till när lagen ställde upp för tekningarna. Och med de summerande siffrorna framför oss kunde vi efter slutsignalen konstatera att mesta mästarna gick segrande ur den statistiken med förkrossande 39–22. En stor anledning till den utklassningen var Jacob Josefson, som vann hela 73,91% av de tekningar som han tog. Det innebar att han norpade pucken i 17 av 23 drabbningar i cirklarna, vilket är galet fina siffror som verkligen hjälpte laget både i offensiv och defensiv zon. Även Kalle Östman gjorde det bra, med åtta vinster på tolv – och Oscar Bjerselius (som stod för en fin match) visade också framfötterna med sju vinster av elva möjliga. Tittar vi på tekningsstatistiken i hela ligan toppar Djurgården just nu den med 54,53%.
MINUS
Det svidande poängtappet
Trots att det var en seger i sig att hämta hem en poäng mot Leksand – givet de usla förutsättningarna – så är självklart poängtappet riktigt tungt att bära. Djurgårdens tabelläge är knappast optimalt, med endast tre poäng ner till jumboplatsen just nu. Med två pinnar till på kontot hade laget bara varit en poäng bakom sjätteplatsen och avståndet neråt hade varit betydligt bekvämare. Tyvärr känns det här som tredje matchen som Djurgården slarvar bort chansen till fler poäng, där både Oskarshamn och Linköping var två praktexempel på riktigt onödiga poängtapp. I en mer ordnad och disciplinerad verklighet hade Djurgården kunnat stå på den dubbla poängskörden mot nu. Det är dags för laget att ge sig själva marginalerna på sin sida. Och allt det börjar med att ta kyligare beslut när det hettar till som mest.
Truppens sinnessjuka manfall
Det är ett återkommande ämne som aldrig riktigt vill släppa taget. Till matchen mot Leksand saknade Djurgården nio (!) ordinarie spelare. Och det var inte vilka lirare som helst, direkt. På frånvarolistan återfanns: Dick Axelsson, Tom Wandell, Michael Haga, Marcus Högström, Tobias Björnfot, Sebastian Strandberg, Tom Nilsson, Anton Hedman och Mattias Guter. Det är helt galet – och sätter ändå Djurgårdens stabila insats i ett helt nytt ljus. Till nästa match är Haga tillbaka från sin avstängning, men samtidigt klev Oscar Bjerselius av med skada mot Leksand. Matcherna duggar tätt nu – och Djurgården behöver få tillbaka varje gubbe de kan få. Även om det är charmigt att så många juniorer får chansen är det här verkligen inte hållbart i längden. Det här skämtet till frånvarolista måste få ett snabbt slut. Det funkar inte att hävda sig på SHL-nivå med så många bärande spelare borta.
