Plus och minus från dråpliga stölden
Djurgården var rejält tillbakapressade i den första åttondelsfinalen av CHL. Trots det lyckades bortalaget sno åt sig ett kryss mot Skellefteå efter storspel av Niklas Svedberg. Här är fyra plus och tre minus från 3–3-matchen.
PLUS
Svedbergs makalösa målvaktsspel
Ja, jävlar alltså. Det var ingen dålig match som Djurgårdens burväktare stod för i Skellefteå Kraft Arena. Trots att han släppte in tre skott var han utan tvekan matchens bästa lirare – och han stoppade slutligen 39 av 42 skott och landade på 92,86 i räddningsprocent. Ärligt talat hade Djurgården inte haft en skugga av chans om inte Niklas Svedberg hade haft en så lyckad dag på jobbet. Under stora perioder av matchen så fullständigt bombarderade Skellefteå gästernas kasse. Förutom alla sylvassa räddningar noterades även Svedberg för 3–3-målet, eftersom han var sist på pucken (nåja) när den märkligt nog gled över mållinjen när hemmalaget plockade målvakten under en avvaktande utvisning. Med tanke på Svedbergs briljanta målvaktsspel hade han faktiskt tjänat ihop till den där dråpliga fullträffen.
Guters betydelsefulla nätrassel
Han blixtrar till då och då, Mattias Guter. I åttondelsfinalen mot Skellefteå såg anfallaren till att skrinna sig helt ren med Mantas Armalis efter en magisk passning från Olle Alsing – och väl i mötet med motståndarmålvakten lyckades Guter tråckla in returen. Ett minst sagt viktigt mål för Djurgården, men också för målskytten själv. 31-åringen har gått poänglös från de tre senaste SHL-matcherna: och behövde verkligen få dit en puck nu för att inte falla i en allt för djup poängsvacka igen. Guter har helt klart förmågan att kliva fram och göra det oväntade, men han behöver göra det betydligt oftare. I nuläget går det alldeles för långt mellan mål och assist för anfallaren. Kan han bara hitta en jämnare produktion skulle det hjälpa Djurgården på många plan.
Garrisons stabila debutmatch
Kanadensaren anslöt nyligen till Djurgården – och kastades snabbt in i hetluften. Med tanke på att den meriterade backen inte har spelat någon tävlingsmatch på ett drygt halvår gjorde han det förvånansvärt stabilt. Garrison, som lirade 16 minuter och 36 sekunder mot Skellefteå, är knappast den flashigaste spelaren i rinken: utan han förlitar sig i första taget på sin storlek och sin placeringssäkerhet. Mot Skellefteå spelade han enkelt och resolut, såg till att boxa ut motståndarna och även trycka till när det behövdes. Vi fick dock inte se speciellt mycket av hans fruktade skott. Förhoppningsvis kan han plocka fram sin bössa mer och mer framöver, i takt med att hans matchform stiger. Efter den här gedigna comebacken känns det tryggt att ha Garrison tillbaka i truppen igen.
Anfallarnas defensiva bidrag
Nej, den här matchen går knappast till historien som ett försvarsmässigt mästerverk, om man säger så. Men i första åttondelsmötet med Skellefteå var det tydligt att Djurgården hade slipat en del på det defensiva spelet under uppehållet. För den som var uppmärksam var det uppenbart att lagets anfallare fyllde på i försvarszonen på ett mer tillfredställande sätt än tidigare. Det resulterade i ett kompaktare och mer stabilt Djurgården, med färre galna turnovers att hantera. Bieffekten av den mer strikta filosofin blev dock att Skellefteå kunde pressa tillbaka bortalaget rejält under stora delar av matchen. I kombination med att Djurgården fortsätter att krångla till sina uppspel, med flera onödiga bågar i egen zon, blev resultatet tyvärr inte helt lyckat. Dock var det trevligt att se tendenserna till en förändring. Laget kan säkerligen bygga vidare på detta.
MINUS
Norrmannens otäcka sargkrasch
Det såg verkligen inget vidare ut för Michael Haga när han brakade in med huvudet före efter en tackling vid sargen. Norrmannen var omtöcknad av smällen – men spelade trots det i det nästkommande bytet. Till mittperioden hade anfallaren klivit av matchen, och frågan är hur pass allvarligt det är med en av Djurgårdens poängstarkaste spelare? Varningsklockorna ringer högt efter incidenten, som såg riktigt otäck ut. Det sista Djurgården behöver nu är att Haga blir borta från spel under en längre period. Hans kreativitet och förmåga att sätta dit pucken i nät är någonting som laget kommer att få svårt att klara sig utan. Norrmannen har på många sätt en bärande offensiv roll som är tuff att ersätta i dagsläget. Snälla, låt beslutet att plocka av honom från matchen bara vara en försiktighetsåtgärd från Djurgårdens sida. Frånvarolistan är tillräckligt lång som den är.
Den bortsprungna spelidén
Djurgården saknade Marcus Högström, Patrik Berglund, Anton Hedman, Jacob Josefson och Dick Axelsson inför matchen, vilket med handen på hjärtat är nästintill alla nyckelspelare i truppen. Trots det så lyckades laget genom hårt jobb och flera täckta skott kryssa mot ett anstormande Skellefteå, vilket i sig var ett imponerande (och turligt) resultat för stockholmarnas del. Med det berömmet ur världen finns det en oroväckande punkt som Djurgården måste få bukt med framöver – och den stavas spelidén. Trots att laget tvingas lira utan flera tunga pjäser måste linjerna i spelet, själva plattformen, finnas där ändå. Mot Skellefteå kändes det som att laget var lite överallt och ingenstans, som att det var ett enda stort hopkok av tankar som stack och olika håll och kanter. Då och då lyckades gästerna etablera tryck på hemmalaget, men avsaknaden av energi och raka/snabba passningar var lite väl uppenbart. Istället var det Skellefteå som malde ner Djurgården gång på gång med hjälp av långa och frejdiga anfallsvågor. Lite som att Djurgården fick smaka på sin egen medicin. Känslan just nu är att mesta mästarna fortfarande famlar i mörkret efter sin identitet.
Den genomusla inledningen
Robert Ohlsson har tjatat. Och tjatat. Och tjatat lite till. Inledningarna måste bli bättre för att inte Djurgården ska hamna på efterkälken, och jag kan tänka mig att det är ett ämne som har nötts många gånger under landslagsuppehållet. Trots det klev Djurgården ut på Skellefteå Kraft Arenas is och blev fullständigt överkörda under matchens första tio minuter. Okej, hemmalaget gjorde det bra också. Men gästerna såg totalt paralyserade ut. När Jonathan Pudas dunkade in 1–0 efter en och en halv minut var mardrömsinledningen ett faktum, och det blev knappast bättre när Tom Nilsson skänkte bort pucken till 2–0. Nej, Djurgården kan inte fortsätta vara så här lama i inledningarna av matcherna. Det är verkligen inte hållbart att laget hela tiden måste jaga ikapp underlägen. I mötet med Luleå nu på torsdag har DIF chansen att visa att de kan ta kommandot tidigt och sätta sig själva i förarsätet direkt från första nedsläpp. Det är upp till bevis nu. På allvar.
