Plus och minus från storstadsmötet
Djurgården var i brygga när Frölunda klev upp till 2–0 på Hovet under torsdagskvällen. Men efter en stark upphämtning tvingade mesta mästarna matchen till förlängning. Väl där avgjorde gästerna i den sista spelminuten. Här är tre plus och tre minus efter 2–3-förlusten.
PLUS
Guters offensiva framfart
Anfallaren har haft en tung inledning på säsongen, speciellt poängmässigt. Mattias Guter väntar fortfarande på det första SHL-målet, men när det kommer till målgivande passningar har det börjat hända grejer för forwarden. Mot Leksand plockade Guter upp en assist, och i mötet med Frölunda utökade han poängsviten med hjälp av två nya pinnar när han var involverad i förarbetet till Djurgårdens båda mål. Passningen fram till Michael Hagas 2–2-mål var riktigt läcker. Utöver det avlossade 31-åringen totalt fem skott på Frölundas mål, vilket var mest av alla djurgårdare. Guter har varit en hackkyckling för många, mycket beroende på hans ineffektivitet i avsluten. Men han bidrar på andra sätt på isen just nu med sin frejdiga spelstil och sitt hårda jobb i anfallszonen. Nu håller vi tummarna att han kan bygga vidare på sin fina poängsvit.
Det lovande grundspelet
Det är viktigt att inte glömma bort att Frölunda är ett av ligans absolut bästa lag. På pappret är det tveksamt om någon annan klubb kan ställa en lika slagkraftig trupp på isen. Med det i åtanke gjorde Djurgården en stabil insats: där stockholmarna flera gånger om pressade tillbaka Frölunda rejält. Grundkapaciteten i Djurgården är lovande, även om det kan kännas lite väl trubbigt i avslutningarna. När väl mesta mästarna spelade rakt och rejält, utan att krångla till det med massor av extra vändor med pucken eller onödiga kortpassningar, så hade göteborgarna svårt att hänga med. Just den förmågan att ta sig genom zonerna på snabbast möjliga sätt måste Djurgården hitta ett sätt att plocka fram oftare. Det är vid sådana tillfällen som de blir ostoppbara, och kan ge sig själva möjligheten att nagla sig fast i motståndarnas zon.
Rämös gedigna insats
Djurgårdens målvakter fortsätter att spela sig in på de positiva listorna den här säsongen. Den här gången var det Karri Rämös tur att få beröm. Även om han släppte in tre mål och stannade på 88% gjorde han precis det som krävdes av honom för att Djurgården skulle ha en chans att hämta ikapp och även avgöra matchen. Det är något visst med finländaren, som genomgående under sina matcher har haft en förmåga att spela på en nivå som har gett hans lag nycklarna att hänga kvar i drabbningarna. Det är tydligt att Rämös enorma rutin spelar en stor roll i hans målvaktsspel, som nästan alltid känns tryggt och harmoniskt. Trots att motståndarna kan bombardera målburen från alla håll och kanter känns det som att 33-åringen har koll på läget. Mot Frölunda blev det några akrobatiska ingripande – och om det inte hade varit för göteborgarnas segermål i förlängningen hade Rämös räddningsprocent sett riktigt fin ut. Drömmen är självklart att få se burväktaren säsongen ut. Det skulle skänka en viktig trygghet till Djurgården, som behöver två vassa målvakter för att gå riktigt långt.
MINUS
Knackiga fem mot fyra
Trots att Djurgården fick chansen flera gånger om så lyckades spelarna inte hitta ett sätt att få hål på Niklas Rubin i spelet i numerärt överläge. I mittperioden hade hemmalaget ett gyllene tillfälle att trycka dit gummitrissan när Frölunda hade två spelare i utvisningsbåset. Men istället för att Djurgården satte upp ett bländade powerplay-lir så sumpade stockholmarna sin chans med onödiga pucktapp och krångligt passningsspel. Efter matchen var huvudtränaren Rober Ohlsson inne på att hans lag hade tagit hem segern om bara spelet i fem mot fyra hade varit vassare. Det är svårt att inte hålla med i den beskrivningen. Speciellt med tanke på att Djurgården vann skotten med 15–3 i den andra perioden. Om bara effektiviteten – och powerplay runnit på bättre – hade utgångsläget inför den tredje perioden varit betydligt bättre för Djurgårdens del. Problematiskt nog har sju av åtta fullträffar i numerärt överläge kommit från en och samma PP-enhet. Även den andra uppställningen måste hitta ett sätt att måla.
Slarvet i egen zon
För alla som kikade igenom klippet ”En dag med Basse” på Djurgårdens officiella hemsida så var det svårt för tittarna att undvika Robert Ohlssons genomgång i omklädningsrummet. Huvudtränaren var extra tydlig med alla pucktapp som laget ständigt kämpar med: och han höjde rösten för att försäkra sig om allvaret i situationen. Hjälpte det i slutändan? Tyvärr inte. I matchen mot Frölunda föll Djurgården ner i gamla synder: och gav vid flera tillfällen pucken till motståndarna efter slarv kring eget mål. Stockholmarna kämpar fortfarande med att hitta avvägningarna i utgångarna, där spelarna har förtvivlat svårt att antingen passa eller transportera pucken ut ur egen zon. Rädslan att slå sarg ut verkar vara större än rädslan för att motståndarna ska erövrar pucken. Och det i sig är ett rätt skruvat utgångsläge som Djurgården behöver göra någonting drastiskt åt. Den här gången kostade allt slarv extrapoängen, när hemmalaget inte lyckades rensa ut pucken i förlängningen.
Tekningar och tacklingar
Sett till skottstatistiken så gjorde Djurgården en fin insats, där laget slutligen vann den kampen med 33–25. Men kikar vi på några andra siffror var det dystrare läsning för stockholmarna. När det gällde det fysiska spelet var Frölunda betydligt mer påslagna, vilket 25 tacklingar mot 15 visar. Men det som verkligen stack ut var tekningsstatistiken. Göteborgarna gick nämligen segrande ur 38 tekningar, medan Djurgården bara vann 22. Med Joel Lundqvist i spetsen såg Frölunda till att vinna de avgörande tekningsmomenten i matchen, vilket i slutändan betydde en hel del både i den defensiva och offensiva zonen. Den enda som egentligen svarade upp på ett tillfredställande sätt i hemmalaget var Patrik Berglund, som var 50-procentig i cirklarna. Det finns en hel del att slipa på för DIF-centrarna när det kommer till tekningssituationerna.
Läs även: Analys: Djurgårdens spel är ohållbart
