Powerplayet är inget annat än undermåligt
Djurgården kom undan med något av den blotta förskräckelsen igår. Sista perioden var trevande, men hemmalaget hittade en väg att vinna genom en styrning av Guter med tre minuter kvar. Men jag känner mig ändå fortfarande vred. Arg på det urusla powerplayet som hade kunnat avgöra matchen långt tidigare.
Luleå har en riktig snålblåst till motvind i ansiktet. I början av matchen slapp Djurgården undan en solklar två plus tvåa för highsticking, som en blödande Per Ledin åkte på. Istället fick bortalaget spela två minuter boxplay för att de klagade. Där måste domaren kunna hålla sig iskall och ta skiten. För det var en solklar miss. Även om de blev snuvade på fyra minuters powerplay och fick spela boxplay, så det var ingen fara på taket ändå för Luleå. Djurgården var och är helt iskalla i spel med en man mer.
Totalt drog Luleå på sig tio minuter. Djurgården mäktade nästan inte med någonting. Säcken var till och med tvungen att ta en time-out vid det sista powerplayet i tredje perioden. Bara för att försöka få till ett uns tryck. Och det lyckades delvis. Hade Djurgården haft ett normalt fungerande PP hade matchen avgjorts tidigare. Det hade kanske inte ens blivit spännande. För utvisningarna gick hemmalagets väg.
Det går inte att skjuta under stolen med att Djurgården hade mött Karlskoga eller Vita Hästen istället för Luleå om Marcus Högström inte anslutit i slutet av säsongen från Almtuna. Karln var omutbar i kvalserien och gjorde 11 poäng, varav de flesta i powerplay. Och som han spelade. Fick en passning vid blå, vred lite på sig, sköt och hittade maskorna. Via en medspelare, via en motståndare, eller direkt i nät. Puckarna satt. Den Högström som nu spelar i Djurgårdens powerplay, är omständlig, seg, oproduktiv, och i mina ögon helt meningslös. Vad, exakt vad, åstadkommer Högström i powerplay som inte någon annan spelare i hela truppen skulle kunna göra?
I spelet fem mot fem sköter han sig bra. Relativt rapp i passningsspelet, vrider sig ur knepiga situationer i egen zon, håller sina markeringar. Är en av sju spelare i Djurgården som håller ett positivt +/-. Men det han gör ”norr om blå” är tamt. Marcus Högström har under de första 15 omgångarna fått spela 3:29 i snitt i powerplay per match. Vad har det lett till? 0 poäng. Sex skott på mål, fem utanför. Varit inne på två mål framåt och ett (!) bakåt. Statistik förvisso. Hur har det sett ut på isen? Jo, precis som statistiken visar: spelar svårt, krångligt, är seg, slår felpassningar, är nonchalant.
15 matcher har gått. Vad gör tränarna? Fortsätter att slänga in Högström. Det är som att de inte vill att det ska bli mål. Jag har ingen aning vem som sköter och sätter upp powerplay. Zabel? Säcken? Jocke Eriksson? Alla tre? Ingen behöver ta skulden egentligen, men någon behöver göra förändringar.
För någon i Djurgården är just nu helt fantastiskt inkompetent på att få till PP:et. Till randen av att det börjar bli löjligt att titta på. När Djurgården fick ytterligare ett powerplay igår började jag nästan omedvetet titta ned på telefonen och fippla med ett sms. "Det kommer ändå inte hända någonting", gick tankarna, och det är många andra som också tänker så. Då domaren höjer armen är känslan just nu: ”Åh, nej, vi får powerplay”. Chansen för mål är mycket större i spel fem mot fem. Spelarna sänker intensiteten med 100 % så fort det är dags för powerplay. De flesta slutar röra på sig. Står fastgjutna på sin position och väntar, gömmer sig bakom motståndare. Passningarna är svåra och den avgörande passningen letas direkt.
Jocke Eriksson är den som spelar mest i powerplay, 3:32 i snitt per match. Förvisso har han gjort två mål, men att Jocke ska vara avslutare är bortkastat. Hans poängskörd borde komma från assister. Själv satte han spiken på huvudet när han sa i en intervju att problemet är att tempot dras ned. Och det stämmer givetvis. Problemet är att Jocke inte lyckas lösa problemet han ser som han själv orsakar. Förvisso är mysduon han bildar med Micke Samuelsson bra i ... typ spel fem mot tre? Då de får oändliga ytor och eoner av tid. Annars ett stort nja. Samuelsson i powerplay kan lika gärna sluta med att han själv drar på sig en utvisning för att han är grinig. Det håller inte heller.
Jag ser inte träningarna. Har ingen aning om hur powerplay-träningen ser ut där. Jag ser ”bara” slutprodukten av träningarna. Det som sker på match. Slutprodukten säger mig att Djurgården knappt tränar momentet, alternativt att träningsmetoderna sker utan motståndare på isen, eller att någon har en diktatorisk uppfattning om hur det ska se ut och drar det ned i avgrunden med sin oförmåga att göra förändringar.
* * *
Min powerplayuppställning behöver självklart inte betyda några mirakellösningar någonstans. Men att inte prova något annat än de just nu ointresserade, sega spelarna som åker och gömmer sig, det är inte bara vanskligt, det kan göra att Djurgården tappar mark på sikt.
Playmaker: Markus Ljungh
I brist på annat, kallar jag spelaren till höger i powerplay för playmaker. ”Poängkungen” i powerplay är Markus Ljungh med tre assist. Bra, fint. Där har vi en snabb och rapp spelare, som kan spela fram andra. Dessutom hittar han fram med puckar på nät, vilket syntes igår på ledningsmålet.
I detta fall får Jocke vila, eftersom han spelar hela tiden annars. Han har möjligheten att spela i den andra uppställningen istället.
Andra powerplay: Jocke Eriksson.
Point: Markus Nordlund
Vad var annars meningen med att värva den gänglige offensiva finländaren om att inte ens prova honom i powerplay? Som point har han erfarenhet av att leverera i högstaligor. Det har inte Högström. Det har inte Deilert. Att släppa in en kall Deilert några minuter i matchen för att spela powerplay är inte schysst mot honom. Dessutom har det varit fruktlöst hittills.
Andra powerplay: Vem som helst. Spela in Norell/Arnesson/Holm. Någon ny. Skippa Högström och Deilert. Det kan knappast bli sämre.
Vänsterskytt: Mattias Guter
Given. Två skott på mål, ett gjort. Gör alla sina mål runt kassen där han är sylvass.
Andra powerplay: Mikael Samulesson
Skymmare: Michael Holmqvist
Spelaren som ska stå framför mål borde helt enkelt vara Michael Holmqvist. Gjorde massor med mål förra året, på styrningar eller från returer. Är väldigt bra på att skymma målvakten och vrida sig precis i skottögonblicket.
Andra powerplay: Hank eller Ahlén. Är två herrar som är helt okej på att brunka framför mål.
Hörnen/bakom mål: Marcus Sörensen
Sören har fått spela en hel del powerplay. Ännu har inte produktionen kommit igång. Men han är viktig med sin speed i uppspelsfasen. Där andra prompt måste sega, vägrar Sören hålla hastighetsbegränsningarna. Ibland blir det lite för mycket dribbel, men ibland är det hans fart som är den enda vägen in i anfallszonen. Ser honom som en avlastare till Ljungh nere i hörnet. Men även att han jobbar bakom mål, bort till andra hörnet, samt dyker på kassen vid avslut.
Andra powerlay: Lauritzen/Heinerö/Trucken
Min uppställning:
Sören < ------ > Sören
Honken
Guter Ljungh
Nordlund
Det kan knappast bli sämre än det nuvarande powerplayet.
