Ranking: 2000-talets bästa backar
Sommaren pågår – och hockeyabstinensen är total. För att stilla den bjuder vi på en rankingserie där vi listar Djurgårdens bästa målvakter, backar, forwards och tränare under 2000-talet. I dag har det blivit dags för backarna.
Okej. Det här var inte helt enkelt. Dels för att de flesta har en skarp nostalgisk koppling till många av backarna – men också för att det har lirat förbannat många bra försvarsspelare i Djurgården mellan säsongerna 1999/2000-2017/2018.
Efter flera dagar av analys och djupdykning i historien är listan äntligen klar. Notera att det är prestationerna i Djurgården under tidsperioden 2000-2018 som gäller för den här rankingen. Meriter och insatser av spelare innan dess har inte tagits med i beräkningen.
Håller du med rankingen? Eller tycker du att vi är helt fel ute? Lämna en kommentar i fältet nedanför artikeln.
Läs även: 2000-talets bästa målvakter
Läs även: 2000-talets bästa forwards
Läs även: 2000-talets bästa tränare
Plats 1 – Daniel Tjärnqvist
Ni minns väl den 13 april 2001? Det var då Daniel Tjärnqvist klev fram och tryckte dit segerpucken under sudden death som gav Djurgården sitt sextonde SM-guld. Det där målet ekar fortfarande genom historien, precis som Tjärnqvist insats den säsongen. Han var magisk under grundserien – ännu bättre under slutspelet. Med en sprudlande offensiv sida som han kryddade med ett defensivt ansvar är det svårt att hitta en mer komplett back än Tjärnqvist var under säsongen 2000/2001.
Under sin långa karriär som bjöd på utlandsspel valde han att återvända till Djurgården vid två tillfällen. Först under lockout-säsongen 2004/2005 där han noterades för flest poäng bland lagets backar – och sedan var han tillbaka under det tunga året när Djurgården rasade ur SHL. Självklart kunde hans tid i klubben ha avslutats på ett så mycket bättre sätt, men vi kommer aldrig någonsin glömma vilken otrolig nivå han höll när Djurgården hade sin senaste storhetstid. Och just därför är det Tjärnqvist som får äran att toppa den här listan.
Plats 2 – Björn Nord
Den hårdskjutande backen med den förträffliga musiksmaken är en av backarna som slår sig in på den här topplistan. Varför? Massor av orsaker. Men den största är självklart det ständiga hotet han utgjorde från blålinjen. Han hade egentligen alla egenskaper som en offensiv back måste besitta för att bli riktigt framgångsrik. Med hjälp av sitt fruktade skott hittade han ofta nätmaskorna – och med sitt distinkta passningsspel var han ofta involverad i poängprotokollet.
Säsongen 1999/2000 var han en stor orsak till att Djurgården plockade hem SM-guldet med hela sjutton fullträffar under grundserien. Efter en kort sejour i Tyskland valde han sedan att återvända och var under tre säsonger ett fortsatt hot i den offensiva zonen. Fick avsluta karriären som 31-åring på grund av en skada. Självklart är det kittlande att tänka på vad han mer hade åstadkommit om kroppen hade fått vara hel.
Plats 3 – Niklas Kronwall
Den orädde backen har fyllt Youtube sedan den första dagen han dundrade in i NHL. Innan dess tillhörde han Djurgården och var en stor orsak till att klubben bärgade två SM-medaljer kring millennieskiftet. Med hjälp av sin fysiska spelstil – men också offensiva kraft – var Niklas Kronwall på flera sätt en försvarare som bidrog med en tillfredställande helhet.
Det som är lätt att glömma bort i sammanhanget är att han under sin första tid i Djurgården fortfarande var ung nog att spela i JVM. Det är ytterst ovanligt att en så ung spelare kommer in och dominerar på det sättet som han gjorde. Kronwall lyfte inte bara sig själv när han spelade, han såg även till att lagkamraterna på isen växte genom hans modiga spelstil.
Plats 4 – Marcus Ragnarsson
Efter flera år i NHL och fyra dominerande säsonger i Hockeyallsvenskan tillsammans med Almtuna valde Marcus Ragnarsson att återvända till Djurgården inför säsongen 2008/2009. Och det var som att någonting där och då förändrades för klubbens del. Med sin granithårda inställning i egen zon – där han kombinerade en knivskarp spelförståelse med bra puckkontroll och skridskoåkning – var han en av seriens absolut bästa backar under de sista säsongerna han gjorde i DIF-tröjan.
Med makalösa 37 poäng under säsongen 2008/2009 är det bara Mats Waltin som har gjort fler backpoäng i DIF-tröjan under en och samma säsong. Men det var året efter som Ragnarsson verkligen klev fram och visade vilken fulländad försvarsspelare han faktiskt var. Som vi alla minns tog sig Djurgården hela vägen till SM-finalen, där det blev förlust mot HV71 efter en rafflande finalserie. Utan kaptenen Ragnarsson hade aldrig Djurgården gått så långt den säsongen. Så bra var den storväxta backen som ytterst sällan släppte någon jävel över bron.
Plats 5 – Ronnie Pettersson
Vad vore en topplista utan en renodlad defensiv försvarare? Det är svårt att vara allt för långlivad i elitsammanhang – speciellt i ett och samma lag. Men Ronnie Pettersson visade säsong efter säsong att han var värd en plats i Djurgårdens trupp. Med en enkel och effektiv spelstil tillsammans med den längsta försvarsklubban vi någonsin har skådat såg han till att städa undan i Djurgårdens egna zon på ett övertygande sätt. Vare sig det var en grå pissmatch i november eller en gnistrande slutspelsmatch på vårkanten.
I dag är spelartyper som Pettersson ovanliga, vilket för med sig ett vemod. En stor charm med sporten är att se hur olikheterna förenar och skapar den perfekta lagdynamiken. Jag kommer aldrig att sluta påstå att ett bra lag också behöver spelare som inte bryr sig om att få vara med i poängprotokollet vid nästa mål. Istället förstår de att de kan bidra till vinsten på andra sätt. Storheten hos Pettersson var att han fick det enkla spelet att se enkelt ut. Vi får aldrig någonsin bortse från hur svårt det faktiskt är.
Bubblare: Linus Hultström, Marcus Högström, Andreas Holmqvist, Timmy Pettersson, Staffan Kronwall, Richard Lintner, Ossi Väänänen, Thomas Johansson, François Bouchard, Mikael Magnusson.
