Ranking: 2000-talets bästa forwards
Sommaren pågår – och hockeyabstinensen är total. För att stilla den bjuder vi på en rankingserie där vi listar Djurgårdens bästa målvakter, backar, forwards och tränare under 2000-talet. I dag tar vi en titt på anfallarna.
Sedan säsongen 1999/2000 fram tills nu har 139 forwards varit en del av Djurgårdens IF på ett eller annat sätt. Vissa har inte gjort något större avtryck, medan andra har blivit odödliga.
Att plocka fem lirare ur den enorma skicklighetspool som har varit Djurgården de senaste 18 åren har inte varit helt enkelt, även om vissa namn var självklara. Efter en rejäl tillbakablick i arkiven – och stöd från den fenomenala hemsidan eliteprospects.com – är listan för 2000-talets bästa forwards nu komplett.
Tycker du att det är rätt spelare på topplistan? Eller anser du att listan är knas? Lägg mer än gärna en kommentar i fältet nedanför artikeln.
Läs även: 2000-talets bästa målvakter
Läs även: 2000-talets bästa backar
Läs även: 2000-talets bästa tränare
Plats 1 – Fredrik Bremberg
Det är inga dussinlirare som har spelat i Djurgården under 2000-talet. Men trots det finns det ingen som är i närheten av Fredrik Brembergs nivå. Han var inte bara en gudabenådad ishockeyspelare – hans betydelse för Djurgården som klubb saknar motstycke. Med sina magiska handleder satte han skräck i varje försvar som ställdes mot honom. Han kunde slå de omöjliga passningarna, men också skrinna sig ren och stänka dit de avgörande puckarna med sina snärtiga handledsskott.
Det finns ingen spelare under 2000-talet som har varit lika viktig för Djurgården. Ett tydligt exempel på det är när han säsongen 2006/2007 själv såg till att klubben inte rasade ner i Hockeyallsvenskan genom att göra otroliga 64 poäng. Under åren anklagades ofta Bremberg för att vara lat. Trots det var han ofta den som klev fram när det behövdes som mest och visade vilken otrolig vinnarskalle han faktiskt var. Dessutom gjorde han sina medspelare betydligt bättre. Det var bara för lagkamraterna att befinna sig på rätt plats – med klubban i isen – så visste de att ”Linkan” snart skulle leverera en flippmacka på bladet. Vi kommer antagligen aldrig att få uppleva en liknande spelartyp som Bremberg. Vårda därför minnena av honom väldigt nära ditt hockeyhjärta.
Plats 2 – Kristofer Ottosson
Det är svårt att inte bli förälskad i en renodlad tvåvägscenter. Dels för att de knappast växer på träd – men också för att de är så fruktansvärt nyttiga för ens lag. Kristofer Ottossons hjärta pumpade hårt för Djurgården under hans långa och framgångsrika karriär. Men det är inte bara hans offervilja för skölden som tar honom till den här topplistan. Hans kvalitéer som spelare väger blytungt i sammanhanget.
Med hjälp av en underbar spelförståelse, bra klubbteknik, känsla för mål och förmågan att hitta passningsvägar var Ottosson en komplett center som var nästintill omöjlig att stoppa. Det som var djupt imponerade med honom var att han aldrig slutade producera poäng, även om det dalade när han närmande sig slutet på karriären. Att han dessutom följde med Djurgården ned till Hockeyallsvenskan och krigade en säsong säger egentligen allt om hans storhet.
Plats 3 – Mikael Johansson
När Djurgården bärgade sina två SM-guld vid millennieskiftet tillhörde Mikael Johansson en av svensk ishockeys absolut bästa spelare. Centern var fullständigt fenomenal och visade inte upp några brister i sitt spel. Han kunde göra de otroligt viktiga målen, han slog passningarna som skar stora sår i motståndarnas försvarslinje och han fullkomligt ägde isen när han klev på den.
I efterhand har Johansson lyft det faktum att han inte spelade i NHL – och att han ångrar att han inte tog chansen eftersom han fick frågan vid flera tillfällen. Med tanke på hans kapacitet var det tur för Djurgårdens del att han aldrig valde att testa lyckan på andra sidan Atlanten. Han hade med största sannolikhet tagit en plats i världens bästa liga. Det finns få DIF-spelare som genom tiderna har visat upp samma kvicka spelförståelse som Johansson. Valdes helt rättvist in i Hockey Hall of Fame efter karriären med motiveringen att ”han alltid var en prydnad för ishockeysporten”. Fint så.
Plats 4 – Espen Knutsen
Norrmannen som gav hockeyfrillan ett ansikte gjorde inte speciellt många matcher tillsammans med Djurgården under 2000-talet. Men det går inte att bortse från honom när man blickar tillbaka på hans insats under guldsäsongen 1999/2000. Makalösa 53 poäng under grundserien, sanslösa 21 poäng i slutspelet. Espen Knutsens insats är något av det bästa vi har sett i DIF-tröjan – och det känns omöjligt att sätta ihop en topplista utan hans namn.
Så vad var storheten med Knutsen? Förutom hans målsinne och passningsskicklighet var det framförallt drivet som tog honom ett steg längre än alla andra. När han väl satte fart var han otroligt svårstoppad och på något sätt lyckades han ofta tråckla sig igenom de mest ogenomträngliga igelkottsförsvaren.
Plats 5 – Marcus Nilson
När lockouten rasade under säsongen 2004/2005 bestämde sig Marcus Nilson för att komma tillbaka till Djurgården. Där och då fick vi ett tydligt smakprov på hur mycket anfallaren hade utvecklats i NHL. Med 17 baljor och totalt 39 poäng var det bara Nils Ekman som noterades för fler pinnar den säsongen. Men det är inte det året som sticker ut när vi pratar om Nilsons insatser under 2000-talet.
Det är istället de ljuvliga prestationerna han plockade fram under finalsäsongen 2009/2010 som verkligen sticker ut i sammanhanget. Efter fyra säsonger till utomlands vände forwarden hem till Stockholm och spelade bländande ishockey. 24 mål och 51 poäng under grundserien följdes upp av ett sylvasst slutspel där han håvade in 13 poäng. Helt logiskt räckte det till en plats i Elitserien All-Star Team och Nilson väckte drömmarna om guld på allvar igen.
Bubblare: Patrick Thoresen, Patric Hörnqvist, Marcus Krüger, Marcus Sörensen, Mikael Håkanson, Andreas Engqvist, Nils Ekman, Jimmie Ölvestad, Nichlas Falk.
