Säsongsbetyg 2018/19 – Forwards
Med lite distans till den långa säsongen har det blivit dags att skärskåda Djurgårdens anfallare. Hur skötte sig egentligen spelarna under grundserien och slutspelet?
Betygsskala
5 = Mästerlig
4 = Mycket Bra
3 = Bra
2 = Godkänd
1 = Dålig
Läs även: Säsongsbetyg 2018/19 – Målvakter
Läs även: Säsongsbetyg 2018/19 – Backar
Dick Axelsson – Betyg: 4
Vilket fullständigt makalöst slutspel anfallsstjärnan stod för. Herregud! Det var som att han spelade i ett konstant flow. Med den ljumna grundserien – som ändå bjöd på en del fina toppar också – i jämförelse så var det som att se en annan spelare ute på isen. Och det var inte bara poängproduktionen som imponerade: det var också hans attityd. Dick Axelsson tvekade aldrig att ge sig rätt in i smeten för att tända laget – och han jobbade hårt över hela banan för att övervinna pucken. Vid några tillfällen visade han upp sin fina backchecking, som man helt klart vill se mer utav framöver. Med hans tunga skadehistorik i åtanke var det nog många som trodde att han skulle dra i handbromsen efter det missade guldet: men Axelsson har bestämt sig för att fortsätta karriären. Och han vill verkligen göra det tillsammans med Djurgården. Även om vi igen får se en halvseg Axelsson under nästa säsongs grundserie så är det värt väntan, eftersom vi vet vad han är kapabel till under ett brinnande slutspel. Lirare som honom går knappt att få tag i längre om man inte öppnar plånboken riktigt rejält. Förhoppningsvis får vi se honom ytterligare en säsong i DIF-tröjan. Hans jakt på sitt tredje SM-guld tycks inte vara över på långa vägar.
Grundseriematcher: 36 – Poäng: 25 (7+18)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 14 (6+8)
Emil Bemström – Betyg: 5
Superlativen kommer aldrig någonsin att räcka till för att beskriva vilken fullständigt makalösa rookie-säsong Emil Bemström lyckades mejsla fram. Att som 19-åring kliva in och vinna skytteligan med 23 baljor saknar faktiskt motstycke, och han blev den yngsta spelaren genom tiderna att hämta hem skytteligatiteln i SHL-sammanhang. Något som var riktigt imponerande att se med Bemström, förutom hans magiska målsinne, var hur han hela tiden utvecklades under säsongens gång. Ett tag såg det ut som att han hamnat i powerplay-facket, där de flesta målen kom från hans klubba. Men match för match såg han till att bli en allt mer mångsidig spelare som inte bara bjöd på mål – utan även läckra assist och kreativa anfallslösningar. Frågan är när vi kommer att få uppleva något liknande igen? Självklart är supertalangen värd det absolut högsta betyget för sina insatser den här säsongen, även om han var osynlig under delar av slutspelet. Drömmen är självklart att han blir utlånad till Djurgården nästa säsong, men ingen lär bli särskilt förvånad om han spelar till sig en NHL-plats redan till hösten. Så fruktansvärt bra är 19-åringen, som redan tagit hockeyvärlden med storm.
Grundseriematcher: 47 – Poäng: 35 (23+12)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 10 (5+5)
Niclas Bergfors – Betyg: 3
Det här var ju säsongen som det skulle rassla till rejält för Niclas Bergfors beträffande hans poängproduktion. Men så blev det tyvärr inte. Tanken från början var att den meriterade anfallaren skulle kliva in i Djurgårdens förstakedja, istället blev det spel i de lägre kedjeformationerna under stora delar av säsongen. Likt tidigare år avlossade han tonvis med skott på mål (totalt 162), men noteringen på 14 fullträffar från förra säsongen var han inte i närheten av den här gången. Under säsongens gång blev det uppenbart att Bergfors finlir byttes ut mot mer grovjobbande drag – och här någonstans måste 32-åringen hyllas för det sättet han tacklade sin omvandlade roll på. Många hade säkerligen surat ner sig rätt rejält, känt sig förfördelade. Men Bergfors trummade på och gjorde jobbet som tung och jobbig i anfallszonen till sitt kall. När han placerades i samma kedja som Dick Axelsson och Sebastian Strandberg under slutspelet var Bergfors den som såg till att duon kunde få utrymme på isen genom att ta det tunga jobbet i varje byte. Bergfors är verkligen värd att lyftas fram lite extra för sitt fina slit (och sina starka underliggande siffror), och det känns betryggande att veta att han stannar i två säsonger till.
Grundseriematcher: 52 – Poäng: 21 (6+15)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 8 (2+6)
Daniel Brodin – Betyg: 4
Så kom den äntligen: den stora genombrottssäsongen för Daniel Brodin. Och som han exploderade i anfallszonen med sin energiska anfallshockey. Han slog sitt tidigare poängrekord med råge och stänkte totalt in 19 puckar under grundserien. Och det lyckades han alltså med efter att ha gått korsbandsskada under nästintill hela förra säsongen. Fruktansvärt imponerande. Som alltid bidrog han även med sin fysiska spelstil: och satte in näst flest tacklingar av alla i hela ligan med 92 bröstvärmare under grundserien. Ja, det fanns otroligt mycket som gick Daniel Brodins väg den här säsongen: förutom att han bommade guldet. Nu väntar nya äventyr i Schweiz – och det kommer att bli svårt för Djurgården att fylla tomrummet som han lämnar efter sig. Förhoppningsvis är anfallaren tillbaka i klubben inom en inte allt för avlägsen framtid. Mycket pekar på att det lär bli så. Han har själv sagt i intervjuer att möjligheten finns. Dessutom verkar hans kärlek till Djurgården vara obegränsad.
Grundseriematcher: 52 – Poäng: 35 (19+16)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 9 (4+5)
Jonathan Davidsson – Betyg: 4
Fick en fruktansvärt tråkig avslutning på säsongen när hjärnskakningen höll honom borta från matchspel under hela slutspelet. Poängmakaren hade verkligen behövts i Djurgårdens jakt på guldet: så det var ett minst sagt tungt avbräck för stockholmarna. Under de 37 grundseriematcher som Jonathan Davidsson spelade gjorde han det riktigt bra. Även om han hamnade i skuggorna under vissa matcher så var han ofta en central del i Djurgårdens offensiva spel: där han utmärkte sig med sitt fina målskytte och sitt knivskarpa passningsspel. Ett tydligt tecken på att han tagit ett kliv framåt i jämförelse med säsongen innan var hans målproduktion. Under förra säsongen blev det tio fullträffar på 52 matcher – medan den här säsongen stannade på samma notering efter 37 möten. Det var även uppenbart att Davidsson kändes tyngre i närkampsspelet och att han hade mer pondus i det mesta han företog sig på isen. Orosmolnet just nu är självklart hur pass illa hans hjärnskakningssymptom fortfarande är. Det ringer alltid varningsklockor när bakslag på bakslag upprepas på det sättet som det har gjort för 22-åringen. Förhoppningsvis är han tillbaka i gott slag till hösten så att han kan få bästa tänkbara förutsättningar att slå sig in i NHL. Det är han verkligen värd.
Grundseriematcher: 37 – Poäng: 21 (10+11)
Slutspelsmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Marcus Davidsson – Betyg: 3
Känslan var verkligen att Marcus Davidsson skulle ta det där klivet upp till den absoluta toppen av SHL den här säsongen. Men med säsongen färskt i minnet kan vi alla konstatera att det aldrig blev så. Även om 27 poäng är otroligt starka siffror för en 20-åring så fanns förhoppningar om betydligt mer för den spelskicklige centern. Även om han helt klart hade sina positiva perioder under det gångna året så var fallgroparna allt för många. Det kändes som att Marcus Davidsson vägde lite för lätt i de fysiska momenten, som att han åkte runt och höll tillbaka. Addera även hans individuella misstag i egen zon, samt att han inte riktigt fick utlopp för sina kreativa sidor så växer en bild fram en av spelare som hade svårt att leva upp till förväntningarna. Med allt detta sagt måste Davidssons otroliga talang ändå lyftas: för under vissa stunder har han spelat ut hela sitt register och visat att han är en vass hockeyspelare i grunden. Att han nu väljer att lämna Djurgården för Växjö är självklart ett tungt besked, för det råder ingen tvekan om att Davidsson kommer att bli en framtida toppcenter. Han har själv sagt att han behöver ett miljöombyte, komma hemifrån och bli mer vuxen. Att som 20-åring resonera så tyder på mognad, och det kan visa sig vara rätt drag för hans egen del.
Grundseriematcher: 52 – Poäng: 27 (10+17)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 6 (3+3)
Henrik Eriksson – Betyg: 3
Har helt klart en av sina bästa säsonger i DIF-tröjan bakom sig. Evighetsmaskinen fick dock ett tungt avbrott i sin magiska matchsvit när han tvingades till operation på grund av sin axelskada. Spelade som vanligt med hjärtat utanpå i varje situation – och tvekade aldrig att offra sin kropp för att ge sitt lag fördelar på isen. Självklart sticker hans hattrick mot Örebro ut som en lysande stjärna på hockeyhimlen: och någonstans där visade han att han menade allvar med att spela till sig ett nytt kontrakt med Djurgården. Så blev också fallet. I mars kritade han på ett nytt avtal, vilket innebär att trotjänaren stannar i Stockholm i två säsonger till. Oerhört trevliga nyheter: eftersom Henrik Eriksson personifierar vad klubben står för genom sitt sätt att vara. Man kan alltid förvänta sig hårt jobb från Erikssons sida – men också en pådrivande stil i avbytarbåset och i omklädningsrummet. Hockeylag behöver profiler och rollspelare som honom. Kanske har han även sina bästa säsonger framför sig. Han la på många sätt en positiv grund inför framtiden under årets grundserie.
Grundseriematcher: 43 – Poäng: 12 (6+6)
Slutspelsmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Mattias Guter – Betyg: 3
En säsong – tre klubbar. För Mattias Guter kunde förutsättningarna ha sett bättre ut. Först värvades han till Timrå, där det blev tolv matcher. Sedan åkte han vidare till Luleå, där han landade på 16 framträdanden. Och efter det fick han äntligen komma hem till Stockholm för spel med Djurgården. 30-åringen har sagt i flertalet intervjuer att han inte mått bra den här säsongen, vilket är lätt att förstå eftersom både han och hans familj fått flytta på sig flera gånger om. Det märktes att självförtroendet var sargat när han kom in i Djurgården i slutet av grundserien efter att han varit placerad i frysboxen hos Luleå, men under slutspelet var det som att magin kom tillbaka igen. Under flertalet matcher var Guter en av Djurgårdens absolut bästa spelare: och poängmässigt så lossnade det en hel del för anfallaren. Det är uppenbart att han känner sig hemma i Stockholm – och att hemma får honom att må bra. Jag höjer redan nu ett varnings finger för Guter till nästa säsong. Han kan mycket väl bli en tung offensiv kraft att räkna med för Djurgårdens del.
Grundseriematcher: 38 – Poäng: 10 (4+6)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 8 (4+4)
Axel Jonsson-Fjällby – Betyg: 3
Grundserien var nästan ett enda stort mörker. Det gick inte på något sätt att känna igen den vindsnabbe forwarden, som slet med varje moment på isen. Trots att han försökte var det som att ingenting klickade – och när väl matcherna rullade på och poängen uteblev var han bara en skugga av sig själv när han åkte runt på isen och försökte bryta sin negativa trend. Han såg totalt vilsen ut: gjorde inte mycket väsen av sig. Men i slutspelet tändes gnistan rejält för Axel Jonsson-Fjällby. Plötsligt var han tillbaka i gammal stekhet form: gjorde mål på det mesta, stod för läckra framspelningar och ett strålande jobb över hela rinken. Men härligast att se var att hans patenterade frilägesbaljor var tillbaka för att stanna. Det är få saker som är lika underhållande att se i den här hockeyvärlden. Nu väntar ett nytt äventyr i Washington Capitals organisation: och den här gången kanske saker och ting går vägen för 21-åringen, som tidigare haft svårt att hävda sig på andra sidan Atlanten. Vi alla vet att Jonsson-Fjällby har kapacitet att bli en framtida NHL-spelare. Det enda han behöver få bukt med är psyket, och hur han kan låsa upp det när det inte går som han vill. Hans största fiende är helt klart han själv.
Grundseriematcher: 36 – Poäng: 10 (1+9)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 12 (7+5)
Jacob Josefson – Betyg: 5
Han vände hem – och dominerade. Många tvivlade på Jacob Josefsons förmåga att vara en offensiv ledare efter alla defensiva år i NHL, men med facit i hand så stängde han den diskussionen redan i inledningen på säsongen. Hans ursinniga prestationer under hösten är något av det absolut bästa vi har sett av en DIF-spelare under modern tid. Han dominerade fullständigt och drev förstakedjan till oanade höjder med hjälp av sitt enorma spelsinne. Ett tag såg det ut som att ingen hade en skugga av chans att stoppa honom. Men så kom alla skador. Även om Josefson har varit lysande under stora delar av säsongen så har det funnits vissa oroande tecken hos honom. Hans skadehistorik är ingen rolig läsning: och den här säsongen bekräftades tyvärr problematiken kring hans sargade kropp. Dessutom har det funnits tydliga tendenser på att motståndarna har lärt sig hans rörelsemönster på isen, vilket har lett till att han kört fast både spelmässigt och poängmässigt under vissa perioder. Beträffande slutspelet, där produktionen var låg, har det i efterhand rapporterats om att Josefson spelade med sjukdom under en hel månads tid. Dessutom med lindade axel. Allt som allt går det inte att blunda för hans magiska comebacksäsong. Att han krönte den med att bli utnämnd till ligans mest värdefulle spelare kändes logiskt på flera sätt.
Grundseriematcher: 40 – Poäng: 35 (12+23)
Slutspelsmatcher: 15 – Poäng: 7 (1+6)
Jakob Lilja – Betyg: 4
Under flera säsonger har Jakob Lilja stått och stampat och väntat på det där stora genombrottet. När han bestämde sig för att flytta till Stockholm kom äntligen skjutsen i karriären som han behövde. Tillsammans med Daniel Brodin och Jacob Josefson ledde han laget under hösten – och spottade in massor av poäng under resans gång. Allting pekade på att Lilja skulle stå för en magnifik säsong från första till sista match: men någonstans blev det en hel del hack i maskineriet för anfallaren. Stundtals kändes det som att han inte kunde leva upp till kraven gällande att vara en ledande, producerande spelare – utan blev allt för ofta osynlig under matcherna. Väl i slutspelet hamnade Lilja i en rejäl måltorka, vilket knappast var ett passande tidsläge. Även om han spelade upp sig rejält under de sista matcherna så fanns det betydligt mer förväntningar på honom efter den magnifika grundserien. Med snedsteget i slutspelet inräknat landar ändå Lilja på ett högt betyg. Det går inte att frångå hans fina utveckling och hans betydelse för Djurgården. Utan hans starka bidrag framåt hade säsongen blivit en betydligt dystrare historia.
Grundseriematcher: 52 – Poäng: 37 (12+25)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 8 (3+5)
Gustav Possler – Betyg: 2
Befinner sig på många sätt i ett vägskäl i karriären. Gustav Possler besitter massor av potential att bli en stabil poängspelare i SHL – men det är som att det inte riktigt lossnar för anfallaren, som ibland gör det lite för svårt för sig själv. Efter halva säsong skadade han korsbandet och tvingades stå vid sidan om resten av drabbningarna. Ett oerhört tungt slag för Possler, som lär vara otroligt revanschsugen till hösten. Bästa tänkbara scenario vore att han gör en liknande resa som Daniel Brodin – där han kommer tillbaka efter en lång skadefrånvaro och är bättre än någonsin. Den 24-årige forwarden har flera verktyg som krävs för att vara en riktigt bra spelare i SHL, vilket han inte minst visade under förra säsongens slutspel. Kan han bara plocka fram sina bästa sidor lite oftare – och framförallt höja sin skotteffektivitet – skulle det börja röra på sig betydligt mer för anfallaren.
Grundseriematcher: 26 – Poäng: 9 (1+8)
Slutspelsmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Sebastian Strandberg – Betyg: 4
En av spelarna som har imponerat mest under hela säsongen är definitivt Sebastian Strandberg. Från ingenstans blommade han ut fullständigt och spelade sin livs bästa ishockey när Djurgården behövde det som mest. Under grundserien visade han prov på sin klassiska centerstil, där han tog ansvar både framåt och bakåt i banan. Den vägen fortsatte han på under slutspelet, men han växlade upp flera nivåer till och spelade en bländande ishockey med mycket fart och finess. Dessutom klev han fram och dunkade dit ett par puckar, vilket också visade att han sitter inne på ett fint skott. Egentligen är det svårt att kräva så mycket mer av Strandberg, men självklart var hans insats i finalserien mot Frölunda en besvikelse. Endast två assist på sex matcher var tyvärr för dåligt i sammanhanget: och Djurgården hade verkligen behövt en fortsatt formtoppad Strandberg mot göteborgarna. Men även om avslutningen inte blev som det var tänkt kan man inte på något sätt blunda för alla underbara insatser som 26-åringen håvat fram. Att han har ett år till på sitt kontrakt är otroligt glada nyheter. Om allt går som det ska lär han vara en av ligans absolut bästa centrar redan till den kommande säsongen.
Grundseriematcher: 52 – Poäng: 27 (11+16)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 12 (7+5)
Dennis Svensson – Betyg: 3
Han plockades in för att säkra upp och bredda Djurgårdens centersida inför slutspurten av säsongen. Och nog gjorde han det överraskande bra, med sin starka skridskoåkning och sitt kopiösa arbete i varje byte. Även om poängen inte trillade in tillförde han massor av energi till laget och kändes överlag välscoutad eftersom han smälte in i Djurgårdens spelsystem utan vidare problem. Många jämförde honom snabbt med Sebastian Strandberg – och tänkte att Dennis Svensson skulle kunna få en liknande utveckling hos stockholmarna. Nu uppstod dock aldrig chansen till ett sådant scenario eftersom Svenssons tid i klubben tog slut i och med finalförlusten. Det hade varit väldigt spännande att se honom en full säsong i DIF-tröjan. Det hade kunnat bli en matchning väl värd att satsa på.
Grundseriematcher: 11 – Poäng: 1 (0+1)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 2 (1+1)
Erik Walli Walterholm – Betyg: 2
Stod för några riktigt inspirerande insatser under grundserien med sin riviga och tempofyllda spelstil. Trots sin ytterst begränsade istid hade Erik Walli Walterholm förmågan att vaska fram en hel del lägen – och han tvekade sällan på att kliva in mot kassen om det behövdes, trots den hårda trafiken framför. Hade det desto tuffare under slutspelet: där han inte riktigt kom till sin rätt med sitt frejdiga spel. Orutinen lyste helt enkelt igenom, vilket inte är speciellt konstigt eftersom han fortfarande är relativt ny i A-lagsammanhang. Skulle behöva ta ett kliv framåt både spel- och poängmässigt under den kommande säsongen för att etablera sig på allvar i SHL.
Grundseriematcher: 31 – Poäng: 2 (1+1)
Slutspelsmatcher: 18 – Poäng: 0 (0+0)
Petteri Wirtanen – Betyg: 3
Med en sargad centersida bestämde sig Djurgården för att plocka in den rutinerade finländaren på ett kontrakt som gällde säsongen ut. Med facit i hand fick stockholmarna en pålitlig defensiv pjäs, som hade en väldigt fin uppsida: nämligen hans tekningar. Både under grundserien (57,48%) och slutspelet (54,92%) var Petteri Wirtanen sylvass i tekningscirklarna: vilket tillförde massor till hans lag. Dessutom var han urstark längs sarghörnen och vann mycket puck till Djurgården genom framgångsrika kampmoment. Till nedsidorna hörde hans tempo, som ibland kunde dras ner till allt för låga nivåer. Och självklart går det inte att undvika hans boxplayspel under slutspelet. Han befann sig nämligen på isen under 15 baklängesmål, vilket självklart är mindre smickrande siffror för vem som helst. I ett summerande drag var 32-åringen på många sätt nyttig med sin rutin och erfarenhet – men han kostade antagligen lite för mycket sett till vad han i slutändan presterade.
Grundseriematcher: 33 – Poäng: 9 (4+5)
Slutspelsmatcher: 19 – Poäng: 5 (1+4)
Adam Falk – Betyg: 2
Fick den här säsongen göra sin efterlängtade debut i SHL-sammanhang. Och det gav verkligen mersmak inför framtiden. Det blev både mål och assist för den smarte centern, som visade att han även kan producera på toppnivå när han väl får chansen. Totalt blev det tio matcher – där han bland annat klev in som center i förstakedjan med Jakob Lilja och Daniel Brodin. 19-åringen gjorde inte på något sätt bort sig: men det märktes att han vägde lite för lite i kampsituationerna. Om han får en eller par säsonger till på sig att anpassa sig till seniorhockeyn kan han bli en rejäl positiv överraskning. Spelsinnet finns nämligen där. Och det brukar oftast vara ett tecken på att det kan bära riktigt långt.
Grundseriematcher: 10 – Poäng: 2 (1+1)
Slutspelsmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Albin Lundin – Betyg: 2
Lånades in från Almtuna på grund av den ansträngda skadesituationen på centersidan. Gjorde inte speciellt mycket väsen av sig alls: men såg till att ta jobbet i varje byte. Hade även en förmåga att spela fysiskt, vilket gav en hel del plustecken på kontot. Hade en begränsad istid, men tycktes inte ha några större svårigheter att anpassa sig efter nivån i SHL. Gjorde inte speciellt många misstag – utan var genomgående stabil i sin insats. Gick efter 15 matcher vidare till Skellefteå, där han poängmässigt fick det att rulla på bättre. Slutligen ställdes han även mot sin gamla klubb i slutspelet: och där fick han se sig besegrad i kvartsfinalen. Skulle säkerligen kunna bli en etablerad SHL-spelare på sikt.
Grundseriematcher: 43 – Poäng: 7 (3+4)
Slutspelsmatcher: 6 – Poäng: 0 (0+0)
William Wiå – Betyg: 2
Efter flera år i Djurgårdens organisation valde anfallaren att gå vidare i karriären den här säsongen. Efter sex SHL-framträdanden med Djurgården, som inte resulterade i några poäng, blev det först spel i Vita Hästen och därefter ett tjugotal matcher med Almtuna. I DIF-tröjan fick han som mest åtta minuters speltid under ett par matcher – och under de mötena skapade han en del målchanser framåt. Potentialen att lyckas på en högre nivå finns helt klart för William Wiå: men den här gången valde Djurgården att satsa sina kort på några andra spelare.
Grundseriematcher: 6 – Poäng: 0 (0+0)
Slutspelsmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Daniel Widing – Betyg: 2
Den tidigare poängmaskinen landade ett korttidskontrakt med Djurgården för att bredda truppen, och han kom in med hjärtat på helt rätt ställe. Veteranen bidrog inte med några poäng – förutom en balja i CHL – men han uppträdde proffsigt i varje läge och verkade verkligen uppskatta att han fick chansen att spela med Djurgården igen. Gjorde en klart godkänd comeback i Stockholm, som också ledde till att han fick förnyat förtroende av Rögle. Där producerade han tio poäng, vilket verkligen visade att 37-åringen fortfarande kan bidra på den allra högsta nivån.
Grundseriematcher: 46 – Poäng: 10 (6+4)
Slutspelsmatcher: 2 – Poäng: 1 (1+0)
Albin Grewe – Betyg: 2
Kom in med så mycket buller och brak att han beskrevs som en Tyrannosaurus Rex av huvudtränaren Robert Ohlsson. Ja, 18-åringens publikfriande spelstil fick många att ta Albin Grewe till sitt hjärta under hans första säsong i A-laget. När det kom till det fysiska spelet var han på många sätt outstanding med tanke på sin unga ålder. Spelmässigt så skapade han även några giftiga chanser framåt, men några poäng blev det aldrig från anfallarens klubba. Framöver är förhoppningen självklart att han ska fortsätta med sin granithårda spelstil, men att han även ska addera mer offensiv kreativitet till sitt spel. Han har flera gånger visat i juniorsammanhang att han är en pålitlig poänggörare.
Grundseriematcher: 15 – Poäng: 0 (0+0)
Slutspelsmatcher: 1 – Poäng: 0 (0+0)
Rasmus Kahilainen, Alexander Holtz, Manuel Ågren och Andreas Engqvist har spelat för lite under säsongen för att betygsättas.
