Säsongsbetyg 2021/22 – Forwards
Först var det målvakterna – sedan backarna. Nu har vi kommit till den sista lagdelen som ska få sina betyg i Djurgården. Det har blivit dags att syna anfallarnas insatser i sömmarna.
Betygsskala
5 = Mästerlig
4 = Mycket Bra
3 = Bra
2 = Godkänd
1 = Dålig
Läs även: Säsongsbetyg 2021/22 – Målvakter
Läs även: Säsongsbetyg 2021/22 – Backar
Dick Axelsson – Betyg: 3
Kom tillbaka för att hjälpa laget under krisen, vilket verkligen hedrar honom. Även om flåset inte riktigt var där så spelade ändå Dick Axelsson med samma glöd och passion som alltid. Och handlederna? Var det heller inte något fel på, då han letade fram de där omöjliga passningarna flera gånger om. Trots att han hade varit borta från den professionella rinken i nästan ett år blev det ändå tretton pinnar på 19 grundseriematcher, där hattricket mot Timrå självklart sticker ut lite extra. Försvann dock i kvalspelet och hade en alldeles för undanskymd roll när det gällde som mest, även om det blev två poäng på de fyra matcherna. Allt som allt var Axelsson en härlig injektion för ett sargat Djurgården, även om det inte räckte hela vägen. I slutändan är det bara att applådera för en sanslöst imponerande karriär. Axelsson hade mycket att förlora på att komma tillbaka till Djurgården – men gjorde det ändå. För det kommer vi alltid att minnas honom. Precis som alla andra fina minnen han gav oss under sina år hos mesta mästarna. En riktig artist tackar för sig.
Grundseriematcher: 19 – Poäng: 13 (5+8)
Kvalmatcher: 4 – Poäng: 2 (1+1)
Niclas Bergfors – Betyg: 1
Var en av Djurgårdens bästa spelare under förra säsongen – och röstades helt rättvist fram till Årets Järnkamin. Den här säsongen? Ja, vad fan hände egentligen? Från 15+12 till 2+3 (där den första poängen kom efter hela 26 matcher) är en brutal dipp som säger väldigt mycket om hur pass tungt Niclas Bergfors faktiskt hade det. Anfallaren var fullständigt iskall under i stort sett hela säsongen och såg ut att lida extra mycket av att det stormade både på och utanför isen. Tanken var ändå att han skulle vara en av de ledande offensiva spelarna, någon att ta rygg på i både med- som motvind – stänka dit en och annan puck när matcherna stod och vägde. Istället blåste han mest bara bort med vinden. Med det sagt fortsatte ändå Bergfors att slita och kämpa längs sarghörnen, för att skapa ytor till sina medspelare. Men sett till de förväntningar som fanns på honom efter förra säsongens succé är det tyvärr omöjligt att inte sätta det lägsta tänkbara betyget. Det var ju inte så här det skulle sluta för Djurgårdens Iron man, som nu får se sig om efter nya äventyr.
Grundseriematcher: 50 – Poäng: 5 (2+3)
Kvalmatcher: – 4 Poäng: 0 (0+0)
Emil Berglund – Betyg: 2
Kom först till Djurgården på ett korttidslån, men köptes sedan ut från kontraktet med Almtuna. En tydlig rollspelare som verkligen öste på i byte efter byte med energisk skridskoåkning och rungande tacklingar. Ganska begränsad spelartyp på SHL-nivå, men lyckades trots det göra ett avtryck med sitt bultande DIF-hjärta. Petade bara in fem poäng på 26 matcher, men gjorde några viktiga mål när han höll sig framme och styrde in pucken på ett skickligt sätt. Var dessutom den som öppnade målskyttet i kvalspelet mot Timrå, för vad det nu är värt. Ser ut att följa med Djurgården ner i Hockeyallsvenskan – vilket är väldigt goda nyheter. Dels för hans brinnande passion för klubben, men också för att han tidigare under karriären presterat fina siffror i andraligan. Exempelvis 33 poäng i Almtuna under säsongen 2020/2021, med hela 15 mål som facit. Har också värdefulla ledaregenskaper som Djurgården kommer att ha nytta av. En fullgod center för tredje- eller fjärdelinan som är användbar i flera olika spelformer.
Grundseriematcher: 26 – Poäng: 5 (2+3)
Kvalmatcher: 4 – Poäng: 1 (1+0)
Paul Carey – Betyg: 1
En av värvningar som kom till Djurgården via Barry Smiths kontakter. Sett till Paul Careys NHL-meriter så var det upplagt för någonting riktigt bra. Istället blev det platt jävla fall. Tanken var att amerikanen skulle vara ett offensivt lok för laget, men av det såg vi tyvärr väldigt lite av. Typ nästa inget alls. Tolv poäng på 41 matcher var direkt svagt från den rutinerade forwarden, som aldrig såg speciellt bekväma ut med SHL-hockeyn och den stora rinken. Hamnade ofta i sarghörnen, gjorde sig sällan besvär att attackera motståndarens kasse, var inte vass i varken målskyttet eller passningsspelet och framstod inte alls som den ledaren han beskrevs som när han kom. Jodå, han blixtrade till då och då med aviga finter och visst driv mot målburen. Men det var ärligt talat för lite i relation till den roll han var värvad för. Hela Djurgårdens nordamerikanska satsning blev så här med facit i hand ett fullständigt fiasko – och Carey (som i slutet av säsongen även var petad) är en av spelarna som tyvärr blivit ansiktet utåt för kraschlandningen. Inte särskilt smickrande för amerikanen som nog lär vilja glömma tiden i Stockholm så snabbt som möjligt.
Grundseriematcher: 41 – Poäng: 12 (4+8)
Kvalmatcher: 4 – Poäng: 0 (0+0)
Filip Cederqvist – Betyg: 4
En av få som kommer undan med hedern i behåll. Satan, vilken säsong Filip Cederqvist stod för. När precis allting rasade samman i Djurgården så borrade anfallslöftet ner huvudet och tuggade på. I match efter match. Med hjälp av sin explosiva, tjuriga, hårda och uppoffrande spelstil blev han snabbt en publikfavorit. Den titeln stärktes självklart upp efter varje mål och passningspoäng han också lirade in. Fick en given plats som vinge i lagets förstakedja med Marcus Sörensen och Ludvig Rensfeldt och förtjänade verkligen den rollen från dag ett. Sättet som han ständigt bröt sig in mot målburen var beundransvärd att se, så även hans förmåga att täcka pucken från motståndarna i sarghörnen. Bara 21 år, men redan så stark och avig i rinken. Med 14+18 i ett bottenlag krävs det ingen djupgående analys för att inse att Cederqvist har en väldigt spännande karriär framför sig. Tyvärr ser den inte ut att fortsätta i Djurgården. Ingen överraskning, direkt. Det finns nog ingen SHL-klubb som skulle tacka nej till hans tjänster. Så bra var han den här säsongen. På många sätt ljuset i mörkret.
Grundseriematcher: 49 – Poäng: 32 (14+18)
Kvalmatcher: 4 – Poäng: 2 (1+1)
William Eklund – Betyg: 2
Supertalangen inledde säsongen i NHL med San Jose Sharks efter en otroligt imponerande försäsong på andra sidan Atlanten. Gjorde även ett finfint avtryck i världens bästa liga, men skickades ändå hem till Djurgården för att växa till sig på seniornivå. Facit? Det blev kanske inte riktigt som det var tänkt. Även om det känns hårt att sätta de förväntningarna på honom, så levererade han inte i den utsträckning många hade hoppats på. Det blev häftiga snurrfinter, makalösa passningar och varv efter varv med pucken i anfallszonen – men det kändes också krångligt, ja – nästan lite för konstruktivt i vissa fall. Som att han ville för mycket med pucken. Ibland klockrent, ibland inget vidare. Och det är väl just den jämnheten som måste till för att William Eklund ska ta nästa steg i karriären. Bättre avvägningarna, veta när det är läge att dribbla och när det är läge att släppa ifrån sig. Med allt det här sagt så får 14 poäng på 29 matcher ses som fullt godkänt från 19-åringen. Än mer när han under stora delar av säsongen fick gå in som center, med mer defensivt ansvar att bära. Någon frälsare blev han inte. Och den där dominansen som det fanns förhoppningar om lyste för mycket med sin frånvaro. Men det finns inga som helst tvivel om att han kommer att bli en av Sveriges bästa inom de närmaste åren. Grundtalangen han sitter inne på tillhör toppskiktet i världen. Det lär tyvärr dröja långt tid innan vi får se honom i DIF-tröjan igen.
Grundseriematcher: 29 – Poäng: 14 (1+13)
Kvalmatcher: 4 – Poäng: 1 (1+0)
Filiph Engsund – Betyg: 1
Värvad för att ta ett defensivt ansvar i fjärdekedjan, men i takt med att allting rasade inom Djurgården och skadorna la sig på hög så blev hans roll allt mer otydlig. Kanske var det också därför som Filiph Engsund inte riktigt fungerade hos stockholmarna. Även om han kämpade och slet i varje match blev slutresultatet tyvärr ganska… intetsägande. Det sprakade aldrig riktigt till för centern, som förde en rätt anonym tillvaro hos mesta mästarna. Bakåt? Inget speciellt. Framåt? Likaså. Endast sex poäng på 46 matcher var garanterat en rejäl missräkning för Engsund, som säkerligen hoppades på att flytten till Stockholm skulle ge hans karriär en skjuts framåt. Ryktas nu till Hockeyallsvenskan, där han skulle kunna göra ett bättre och mer tongivande avtryck. Ärligt talat kändes det stundtals som att han inte nådde upp till SHL-nivå, utan blev mer utfyllnad i ett redan undermåligt Djurgården. Fick varierat förtroende under säsongens gång – och var vissa matcher uppe och nosade på närmare tjugo minuter i speltid. Gjorde några stabila insatser, men det övergripande betyget räcker tyvärr inte hela vägen fram för Engsund som inte kom upp till den nivå han visade i Oskarshamn.
Grundseriematcher: 46 – Poäng: 6 (3+3)
Kvalmatcher: 4 – Poäng: 0 (0+0)
Fredrik Forsberg – Betyg: 2
En av spelarna som anslöt under säsongens gång för att pumpa in mer hjärta i laget. Kom från frysboxen i Leksand och sökte självklart revansch, men fick fortsatt lite med istid även hos Djurgården. När han väl kom in i rätt flow använde han sin magiska skridskoåkning på rätt sätt, där han hotade i djupet med sin fantastiska snabbhet. Den låga produktionen – endast 1+1 på 23 matcher – kan självklart tillskrivas bristen på speltid, men lär också vara en självförtroendefråga för Fredrik Forsberg. Anfallaren har tidigare spottat in en del mål i SHL-sammanhang, så kapaciteten finns där. Var en av de första som bestämd sig för att följa med Djurgården ner i Hockeyallsvenskan. Förhoppningen är självklart att det blir en nytändning för honom. Ser vi till hans spelstil så är den perfekt för Djurgården, med fokus på skridskoåkningen och den pigga forecheckingen. Med ett tydligare förtroende i fjärdekedjan finns det goda möjligheter att Forsberg bidrar med såväl energi som poäng till stockholmarna. I Hockeyallsvenskan borde han färga betydligt mer.
Grundseriematcher: 23 – Poäng: 2 (1+1)
Kvalmatcher: 3 – Poäng: 0 (0+0)
Jonathan Lekkerimäki – Betyg: 3
Djurgården fortsätter att spotta ur sig högoktaniga talanger på löpande band. En av de senaste är Jonathan Lekkerimäki, som var ett av löftena som verkligen fick ett genombrott och som kommer att tingas tidigt i NHL-draften. Något som stack ut rejält var hans målskytte – och endast 17 år gammal prickade han in hela sju baljor i SHL. Det är galet bra siffror för en så pass ung och oerfaren spelare. Sättet som han helt orädd kastade sig in i seniorhockeyn var glädjande att se, så även hans förmåga att kliva fram och göra viktiga mål när matcherna stod och vägde. Verkar bli kvar i Djurgården och lär få se sin istid skruvas upp rejält i Hockeyallsvenskan. Med sitt sylvassa skott är han perfekt som skytt i powerplay – där han kan spela en avgörande roll framöver. Placeras han med en skicklig, spelfördelande center (likt Marcus Krüger) är det knappast någon överdrift att tro att han kan nå tjugo fullträffar den kommande säsongen. Det blir även intressant att se om han kan utveckla sitt passningsspel ytterligare och bli ännu mer mångsidig på A-lagsnivå. Att Djurgården verkligen saknade honom under hans långa sjukdomsperiod säger rätt mycket om 17-åringens talang. Att vara så ung och redan göra det avtrycket är ruskigt imponerande. Sköter han sina kort rätt är han snart en superstjärna. Det finns inga som helst tvivel om det.
Grundseriematcher: 26 – Poäng: 9 (7+2)
Kvalmatcher: 0 – Poäng: (0+0)
Emile Poirier – Betyg: 2
Med bara timmar kvar innan fönstret bommade igen så lyckades Djurgården få Emile Poirier på kroken för att stärka upp centersidan inför slutspurten. En högst nödvändig pusselbit, med tanke på att Sebastian Strandberg gick sönder och lämnade ett stort hål i lagbygget. Poirier blev ingen direkt succé, men han bidrog ändå på sitt sätt under sin korta tid i Djurgården. 3+2 på elva grundseriematcher var helt okej siffror från kanadensaren som då och då smög sig fram till den där heta ytan framför motståndarnas kasse. Blev tyvärr nästintill osynlig i kvalspelet mot Timrå – och hade svårt att driva sin kedja på ett tillfredställande sätt. Kändes överlag som en nödlösning, vilket även blev bekräftat efteråt. Djurgården var nämligen ytterst nära att landa stjärncentern Daniel Audette, men fick se sig snuvade av Örebro under deadline day. Med det sagt gjorde Poirier ett helt okej jobb sett till förutsättningarna som fanns. Men han kommer – likt flera av de nordamerikanska spelarna – inte vara en spelartyp som särskilt många lär minnas. Det övergripande intrycket blev ändå rätt blekt. Om än godkänt.
Grundseriematcher: 11 – Poäng: 5 (3+2)
Kvalmatcher: 3 – Poäng: 0 (0+0)
Rhett Rakhshani – Betyg: 2
Förra säsongen var amerikanen fullständigt strålande och en stor bidragande orsak till att klubben undvek att dras in i bottenträsket på allvar. Med hans ljuvliga insatser färskt i minnet – och 28 poäng (11+17) på 35 matcher – bubblade förväntningarna rejält kring Rhett Rakhshani. Facit? Ärligt talat: sådär. Under allt för långa perioder hamnade anfallaren i ruskig poängtorka och var alldeles för osynlig på isen. Inledde ändå strålande och plockade fint med poäng under oktober och början av november, men fick sedan total soppatorsk. Klev under säsongens gång fram med ett gäng viktiga mål och visade då och då upp sin bländande klubbteknik. Var dock en enorm besvikelse i kvalspelet. Istället för att vara den där bärande offensiva spelaren som Djurgården behövde var Rakhshani totalt under isen, tagen av stundens allvar. Han kom absolut ingenstans mot Timrå. Ingenstans! I något slags summerande drag så var amerikanens insats under den gångna säsongen godkänd, men faktiskt inte mer än så. Trots det snedsteget kändes det ändå jobbigt att tvingas tacka av honom. Han var trots allt en solstråle i Djurgården. Och han hade garanterat gjort kaos med Hockeyallsvenskan.
Grundseriematcher: 50 – Poäng: 26 (11+15)
Kvalmatcher: 4 – Poäng: 0 (0+0)
Ludvig Rensfeldt – Betyg: 4
En spelare som aldrig vek ner sig under säsongens gång – och som växte när pressen ökade – var helt klart Ludvig Rensfeldt. Ja, det går inte annat än imponeras över hur han tacklade det här vidriga spelåret, från den första till den sista matchen. Med hela 31 poäng (14+17) från hans klubba producerade han riktigt fint framåt. Men det var knappast bara där som centern bidrog. Urstarka tekningar, ett nav i lagets förstakedja och en tydlig ledarroll både på som utanför isen. Det säger väl egentligen allt att han var den som klev ut och snackade med media efter förlusten mot Timrå i den fjärde kvalmatchen. Om det är någon som kan gå rakryggad från den här hemska degraderingen så är det Rensfeldt. Att han har bestämt sig för att stanna i Djurgården är extremt goda nyheter. Som han lirade under den gångna säsongen håller han hög SHL-nivå. Nu när han blir kvar har Djurgården (tillsammans med Marcus Krüger) en spelare att bygga en hel kedja kring, vilket höjer klubbens möjligheter rejält i jakten på att ta sig tillbaka. Rensfeldt är en extremt nyttig spelare som går att slänga in i vilken spelform som helst. Han blir fortsatt ovärderlig för laget.
Grundseriematcher: 52 – Poäng: 31 (14+17)
Kvalmatcher: 4 – Poäng: 2 (0+2)
Sebastian Strandberg – Betyg: 2
Var redan under förra säsongen rejält skadeförföljd – och tyvärr fortsatte skiten under den passerade säsongen också. Det blev endast 27 matcher för Sebastian Strandberg under grundserien och hans frånvaro var på många sätt tung för Djurgården, som hade behövt hans vassa spelsinne. Ser vi till de matcher som Strandberg faktiskt spelade så hade han tyvärr svårt att nå upp till den nivån vi tidigare har sett honom prestera på. Under vintern drog han till med tio poänglösa matcher i rad, vilket självklart är ett saftigt underbetyg för en lirare som ska stå för en stor del av produktionen. När han väl kom tillbaka från sin långa frånvaro – som blev hela 18 matcher i följd – gjorde han ett rätt piggt inhopp med tanke på sin omfattande rehabiliteringsperiod. Fortsätter nu vidare i karriären, vilket inte kom som någon större överraskning. Skadefri är Strandberg en av SHL:s bästa centrar, god för 40 poäng. Det är ändå rätt häftigt att tänka vilken utveckling han fick i Djurgården. Det återstår att se om han kan ta ytterligare kliv framåt i en annan klubb.
Grundseriematcher: 27 – Poäng: 12 (3+9)
Kvalmatcher: 2 – Poäng: 1 (0+1)
Tim Söderlund – Betyg: 4
Efter några riktigt, riktigt tunga år på andra sidan Atlanten bestämde sig Tim Söderlund för att komma hem och spela för laget i hans hjärta. Och det blev på många sätt en fullträff direkt. Hans inledande åtta matcher var något i hästväg, med 6+2 i poängkolumnen. Där självklart hans hattrick mot Luleå var en ren uppvisning från hans sida. Med en enorm fart i skridskoåkningen rev Tim Söderlund stora hål i motståndarnas försvarslinjer – och när han väl började snurra i anfallszonen var det få som hann med att stoppa honom. Men det var inte bara drivet med pucken som imponerade. De passningsvägar som anfallaren hittade var av hög klass, så också hans näsa för mål när chanserna uppstod. Med tanke på den nytändning han fick i Djurgården så var det snudd på överraskande att han ändå valde att stanna kvar, trots spel i Hockeyallsvenskan. Det fanns till och med bud från andra SHL-klubbar, men Söderlund bestämde sig istället för att följa sitt hjärta. Det är så enormt stort. Och fint! Speciellt för Djurgården, som behöver all draghjälp som finns för att studsa tillbaka till finrummet igen. 24-åringen står i frontlinjen för den satsning som nu sker.
Grundseriematcher: 21 – Poäng: 13 (6+7)
Kvalmatcher: 4 – Poäng: 3 (0+3)
Marcus Sörensen – Betyg: 5
Det slog ner som en bomb när Marcus Sörensen helt plötsligt bestämde sig för att återvända till Djurgården, bara 29 år gammal. En drömvärvning för i princip alla djurgårdare var plötsligt på plats – och hajpen drog igång rejält. Om Sörensen infriade den? Helt klart. Att lyckas producera 44 poäng, varav 20 mål, på 47 matcher i ett bottenlag är ingenting annat än grymt imponerande. Även om det ibland såg rätt lojt ut, speciellt i inledningen av säsongen, så lyckades ändå den tidigare San Jose Sharks-anfallaren att producera både mål och assist på löpande band. Så fort Sörensen var på isen kunde precis vad som helst hända – och han levererade både i fem mot fem och powerplay, kunde slå de avgörande passningarna men även stänka dit puckarna. Ser vi till skicklighetsnivå är det få DIF-spelare genom tiderna som har varit lika vassa som Sörensen. Tyvärr blev avslutningen på säsongen inte alls som det var tänkt. Där Sörensen, som lagkapten, var med och spelade ner laget i Hockeyallsvenskan. Att han dessutom duckade ansvaret och vägrade prata med media under matchserien mot Timrå var direkt svagt av honom. Trots ett uselt kval förtjänar han ändå högsta tänkbara betyg efter en magisk grundserie. Men att han lämnade skeppet ger en riktigt bitter eftersmak.
Grundseriematcher: 47 – Poäng: 44 (20+24)
Kvalmatcher: 4 – Poäng: 3 (1+2)
Liam Öhgren – Betyg: 2
Innan vi dyker ner i Liam Öhgrens insats i SHL så måste vi självklart nämna hans säsong i J20. Vi snackar alltså om 33 mål (!) och 25 assist på 30 matcher. Det är fullständigt hysteriskt. Och ärligt talat borde det ha lett till mer speltid än den han fick i A-laget. Ser vi till de matcher han spelade i SHL så lirade Liam Öhgren med en härlig energi i varje byte. Kändes trots sin unga ålder rätt redo att möta seniorspelare. Oöm i kroppen, tvekade inte på att trycka sig in mot kassen och dessutom stark med pucken. Fick också måljubla en gång under sina 25 framträdanden, vilket är få förunnat i hans åldersgrupp. Står på många sätt inför en lysande framtid och kommer att gå tidigt i sommarens NHL-draft – och ser förhoppningsvis ut att hänga med Djurgården ner till Hockeyallsvenskan, där han lär få betydligt mer förtroende och istid. Mesta mästarna sitter i en guldsits just nu, eftersom laget kan fylla på med riktigt vassa juniorer som redan nu borde kunna hävda sig riktigt bra i andraligan. Öhgren är självklart en av dem – och det vore kittlande att se honom tillsammans med Noah Östlund och Jonathan Lekkerimäki i en renodlad juniorkedja. Det skulle bli rejält drag i den linan. Var så säkra.
Grundseriematcher: 25 – Poäng: 2 (1+1)
Kvalmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Linus Videll – Betyg: 3
Självklart är det svårt att bedöma Linus Vidells säsong utan att inte färgas av hela den grejen som drogs igång i och med hans anmälan om kränkande särbehandling. Allting blev otroligt infekterat – och det var svårt att nysta i vad som egentligen hade hänt eller inte hänt mellan Videll och Djurgårdens sportsliga ledning. Men ställer vi den sorgliga händelsen åt sidan och bara tittar på den hockey som anfallaren presterade under sina elva matcher så lovade det faktiskt riktigt gott. Med 3+5 började Videll att producera omgående, även om det hackade lite i maskineriet under inledningen av säsongen. Att han nog hade kunnat nå närmare 40 poäng känns så här i efterhand inte helt omöjligt – och självklart är det lätt att tänka vad som hade blivit utan den där uppmärksammade skandalen. Men det som har hänt, det har hänt. Så det finns ingen anledning att grotta ner sig för mycket i de tankarna. I vilket fall så visade Videll hög klass i offensiv zon under sin korta tid i Djurgården. Svårstoppad med pucken, silkeslena händer och ett sylvasst spelsinne var några av ingredienserna som han bjöd på. Det lovade som sagt gott inför fortsättningen. Det fanns ärligt talat något spännande att bygga vidare på i hans spel.
Grundseriematcher: 11 – Poäng: 8 (3+5)
Kvalmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Linus Andersson – Betyg: 2
Fick inte riktigt det där genombrottet som många hade hoppats på under sin första säsong i Djurgården, även om han piskade in en hel del mål. Hans andra år i Stockholm blev en besvikelse rakt igenom, både för honom själv men också för Djurgården. Endast fem mål och två assist på 25 matcher var ett steg i helt fel riktning för den målfarlige talangen – som inte alls lyckades få utlopp för sitt fruktade skott. Sett till istiden borde Linus Andersson stått för ett bättre avtryck, men det var som att det aldrig riktigt lossnade. Märkligt nog hade han det minst lika tufft i Leksand, dit han skickades i utbyte mot Fredrik Forsberg i slutet av förra året. 4+2 på 25 matcher var i linje med det han producerade i Djurgården – och det finns kanske anledning att fundera på om han skulle må bra av en vända i Hockeyallsvenskan (eller finska ligan, som han ryktas till) för att bygga på självförtroendet. Med det sagt finns det en enorm potential hos Andersson, något som han visade under sin första säsong i Djurgården. Kanske var det här året bara ett snedsteg mot något större och bättre. Det finns fortfarande anledning att tro att han kan panga in 20 mål under en och samma säsong. Hans skott är någonting utöver det vanliga. Det gäller bara att han lyckas tämja det på rätt sätt.
Grundseriematcher: 25 – Poäng: 7 (5+2)
Kvalmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Matt Lorito – Betyg: 2
Ännu en värvning som plockades fram via Barry Smiths kontaktnät – och tanke var någonstans att hitta en ersättare till långtidsskadade Manuel Ågren. Matt Lorito var knappast någon supervärvning, men förhoppningen fanns ändå att han skulle trivas bra i SHL-miljön. Så här i efterhand blev det knappast någon fullträff, snarare mer av en snedträff faktiskt. Prestationsmässigt så var det inte katastrof – men knappast mer än godkänt. 2+4 på 14 matcher får ses som okej, men det fanns vissa delar i spelet som Lorito inte behärskade särskilt väl: nämligen de fysiska. Anfallaren såg nästan rädd ut att gå in i närkamperna längs sargerna, som att han gärna tog en extra båge bort från hettan istället för att ge sig rätt in i den. Fick ganska omgående sparken och ett av argumenten var att han inte tog på sig blåstället, vilket får ses som en rätt rejäl sågning av hans karaktär och inställning. Ska vi landa i något slutbetyg stannar det vid ett svagt godkänt. Han använde ändå sin skridskoåkning till sin fördel, petade in ett par kassar och visade stundtals upp ett rätt stabilt spelsinne. Men likt de andra nordamerikanerna blev även beslutet att plocka in Lorito tyvärr fel i slutändan.
Grundseriematcher: 14 – Poäng: 6 (2+4)
Kvalmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Peter Holland – Betyg: 1
Ja, herregud alltså. Om det finns en spelare som ändå får agera affischnamn för den misslyckade nordamerikanska satsningen så är nog Peter Holland den som får pryda omslagen. Samtidigt så är det svårt att inte tänka att hans fiasko också var en produkt av en dysfunktionell miljö. Ärligt talat var det ytterst få som växte som spelare den gångna säsongen, vilket säger en del om situationen i klubben. Hollands CV var ändå imponerande, flera poängrika säsonger och tunga meriter att falla tillbaka på. Sedan fanns också ryktet om en sämre lagspelare, en energitjuv i omklädningsrummet. Den smällen tog ändå dåvarande sportchef Joakim Eriksson. Och det visade sig bli ett katastrofalt val. Även om Hollands underliggande siffror pekade åt rätt håll var hans attityd på isen under all jävla kritik. Det såg ärligt talat inte ut som att han brydde sig ett skit om Djurgården – vilket självklart var extremt provocerande att se. Än värre var hans lön på 325 000 kronor i månaden. En summa han inte ens var nära att förtjäna, sett till det han presterade. Kryddar vi det med hans avstängning (efter att han pucklat på Luleås Fredrik Styrman) var hans tid i Djurgården en enda stor flopp rakt igenom.
Grundseriematcher: 15 – Poäng: 6 (0+6)
Kvalmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Oscar Bjerselius – Betyg: 2
Har trots sin unga ålder lyckats samla ihop till hela 69 matcher i SHL-sammanhang – och den här säsongen fick Oscar Bjerselius förtroendet i 34 möten. Plockade bland annat upp sina två första passningspoäng, men stod annars för en rätt anonym insats under säsongens gång. Har sina styrkor i det defensiva spelet – men det finns också en inneboende offensiv i honom, vilket han inte minst visat på J20-nivå. Att han dessutom håvade in fyra pinnar (2+2) på sex matcher under sin utlåning till Almtuna i Hockeyallsvenskan ger ytterligare stöd till det argumentet. Centern får inte fortsatt förtroende i Djurgården, utan får se sig om efter nya utmaningar. Skulle må bra av att ta en hel säsong i Hockeyallsvenskan med mer kontinuerlig istid och en större roll att fylla. Har helt klart pannbenet och offerviljan för att lyckas på elitnivå – men behöver som sagt växa in mer i seniorrollen för att ta nästa kliv.
Grundseriematcher: 34 – Poäng: 2 (0+2)
Kvalmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Wiktor Nilsson – Betyg: 2
Spelade totalt åtta matcher tillsammans med Djurgårdens A-lag och kom upp i hyfsat med speltid i ett par av mötena. Har levererat riktigt fina siffror i J20 (36 poäng på 33 matcher), men fick det inte att lossna i SHL. Istället var det speciellt hans fysiska spel som stack ut när han fick chansen att visa upp sig bland seniorerna. Under de åtta matcherna som Wiktor Nilsson spelade smällde han till med sju bröstvärmare – och då ska vi alltså ha i åtanke att han spelade få minuter. Under matcherna lyckades han även få iväg ett par skott på mål, så grundjobbet var positivt från 20-åringens sida. Står inför en oviss framtid just nu – men är i förhandling med Djurgården om den kommande säsongen. Kan han omvandla sitt fina spel från J20 till seniorhockeyn har han en spännande framtid framför sig. Att han dessutom är rightskytt ökar hans chanser att lyckas.
Grundseriematcher: 8 – Poäng: 0 (0+0)
Kvalmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Noah Östlund – Betyg: 2
En riktigt spännande centertalang som väntas gå högt i NHL-draften. Assistkung i J20-sammanhang som fick chansen att visa upp sig i A-laget vid totalt elva tillfällen under säsongen. Det blev varken mål eller assist från Noah Östlunds klubba, men han visade ändå att hans grundtalang är riktigt lovande. Läser spelet bra, skicklig med pucken och lirar med en glödande intensitet som smittar av sig. Ser av allt att döma ut att vara ett av löftena som Djurgården väljer att satsa på inför den kommande säsongen. 18-åringen skulle mycket väl kunna bära en tredje- eller fjärdekedja med sitt centerspel, men han måste också visa att han kan ta det klivet i seniorsammanhang. Vore självklart intressant att låta honom vara navet i en kedja med Liam Öhgren och Jonathan Lekkerimäki, eftersom trion känner varandra utan och innan från juniortiden. Förhoppningen är att Djurgården verkligen vågar släppa loss sina talanger i Hockeyallsvenskan. Det kan mycket väl vara grundreceptet till absolut framgång.
Grundseriematcher: 11 – Poäng: 0 (0+0)
Kvalmatcher: 0 – Poäng: 0 (0+0)
Jacob Josefson och Manuel Ågren har spelat för lite under säsongen för att betygsättas.
