Tankar kring årets trupp
Med en klart godkänd säsong i ryggen har en ny påbörjats. Som vanligt florerar många frågor som ingen har något svar på, och det är just det som är charmen med idrott. Hur ska det gå? Är truppen tillräckligt bra? Vad kan vi förvänta oss? Vilka tar nästa kliv i sin utveckling? Det är bara en bråkdel av alla frågor som råder och svaren återges först under resans gång.
Ingen kan väl ha undgått alla tunga spelartapp som gör det ännu mer ovisst. Luckan som lämnats efter spelare som Thoresen, Sörensen, Högström, Hultström är stor, men hur stor? Att ersätta Thoresen rakt av är ju i princip ett omöjligt uppdrag. Inte är det mycket enklare att ersätta Sörensen, Högström eller Hultström. Det måste ha varit en hård nöt att knäcka för sportcheferna. Lägg där till att spelare som Armalis, Englund, Holm, Alvarez och Sallinen även dem behövts ersättas.
Thoresen och Sörensen är självklart de forwards man helst hade önskat få behålla. Där kan nog ingen Djurgårdare påstå något annat. Alvarez hade mer än gärna fått stanna även han och likaså Sallinen. Denna spetskvalitet på forwardssidan har ersatts av: Juuso Ikonen, Calle Ridderwall, Peppe Lundh, Gustav Possler, Jeff Tambellini och Linus Johansson.
Ingen av dessa nyförvärv hade jag velat byta ut man mot man med Sörensen eller Thoresen. Men, det är ingen idé att gå runt och fundera på vilka spelare vi tappat. Det gäller att tänka på det vi har nu. Min känsla är att sportcheferna valde att ersätta spetskvaliteten med kvantitet. Med andra ord känns det som att det är bredden på truppen som ska bära Djurgården snarare än toppen. I mångas ögon ser kanske Djurgårdens trupp svagare ut än förra året då man inte kunnat ersätta dessa tunga spelartapp rakt av. Men varför skulle man inte kunna ersätta en spelare med flera nya spelare? Forwardsuppsättningen känns i ärlighetens namn bredare och jämnare denna säsong, med fler spelare som kan kliva fram i viktiga lägen.
Nyförvärven ser i mina ögon väldigt spännande ut, där exempelvis Ikonen, Possler och Linus Johansson alla tre är unga och hungriga på att utvecklas för att kunna ta nästa steg i sin utveckling. Peppe Lundh är känd för att vara en riktig lagspelare och verkligen ge allt i varje situation. Han lär fortsätta i samma spår och kriga för märket på bröstet som den Djurgårdare han faktiskt är. Kanske kan han bli årets Järnkamin? Tambellini är en erkänt duktig målskytt, vilket han visade prov på i CHL med fyra mål mot Davos. Ridderwall är en bra allround-spelare, han gör poäng, åker mycket skridskor och är en riktig ledartyp. Att han redan fått ett A på bröstet säger väl det mesta?
Utöver dessa nyförvärv känns det tryggt att spelare som Ljungh, Anderson och evighetsmaskinen Brodin är kvar. Jag tycker det är en trio spelare som utgör en bra grund att bygga laget kring. Ljungh har tagit enorma kliv varje säsong och jag tror att han kommer ta ytterligare kliv denna säsong. Anderson blev bara bättre och bättre under hela säsongen och kanske kan han påbörja denna säsong där han avslutande den förra. Brodin behöver man väl egentligen inte säga något om? Han ger alltid allt och viker aldrig ner sig en tum. Som krydda på det kan man se Alexander Fällström som ett nyförvärv, och den killen har inte fått visa vad han går för än. Får han vara skadefri i år tror jag att han står en fantastik säsong till mötes.
Kanske kan årets bredd på forwardssidan visa sig vara starkare än förra årets trupp? Jag tycker hur som helst att forwardssidan ser väldigt spännande ut och det kommer bli enormt roligt att följa spelarnas utveckling.
På backsidan har det gått trögare med nyförvärv. Att ersätta Högström och Hultström med deras fantastiska offensiva kvaliteter är svårt. Urbom och Varakas är visserligen två riktigt stabila defensiva backar, men ingen av dem kan ses som ersättare till ovan nämnda när det gäller den offensiva biten. Hultström och Högström var de två spelare som styrde varsin enhet i powerplay och gjorde det riktigt bra. Idag blev det dock klart att Djurgården tar in Mikko Kousa som Jocke beskriver: ”Mikko är en offensiv finsk landslagsback som spelat i de större klubbarna i Finland som IFK Helsingfors och Jokerit. I hans spelartyp ser vi en hel del av de ingredienser som vi tappat från föregående år. Han är en högerfattad, skridsko- och spelskicklig back som är van att bära mycket istid och ha en nyckelroll i powerplay”. I och med denna värvning är backsidan nu komplett.
Urbom ses nog som en ersättare till Englund och Emil Johansson som ersättare för Philip Holm. Norell är nog inte tänkt att ersättas av något nyförvärv, där finns det istället juniorer som kommer att få chansen. Då tänker jag främst på Andreas Röykås Marthinsen. Sen får säsongen utvisa hur pass Robin Press tar chansen att leverera i år. Potentialen finns där!
Nyförvärven på backsidan ser för övrigt bra ut. Varakas har levererat år efter år och är en väldigt stabil back. Någon som Urbom är alltid bra att ha i laget, det gäller bara att han håller humöret uppe och inte tar någon dum avstängning som förra säsongen. Emil Johansson är lovande och ska bli riktigt spännande att följa.
Vi får inte heller glömma bort den sjätte spelaren. Det är alla vi Djurgårdssupportrar som tar oss till Hovet och sjunger fram vårt kära lag till framgång. Jag hoppas att ni precis som jag är taggade och ser fram emot en säsong på Hovet.
Till dig som läsare av denna artikel finns två unika biljetterbjudanden som tagits fram i samarbete med Djurgården Hockey. Premiärtrippeln är ett perfekt erbjudande för dig som vill se de tre första hemmamatcherna till ett bra pris och det andra erbjudandet gäller enbart matchen mot Karlskrona den 28 september.
Premiärtrippeln:
http://biljetter.difhockey.se/svenskafansx3
Djurgården-Karlskrona:
http://biljetter.difhockey.se/svenskafans
Vi ses på Hovet!
