Tio glädjeämnen för Djurgården
Mesta mästarna har verkligen inte varit bortskämt med positiva rubriker den här säsongen. Men med den senaste tidens trendbrott finns det anledning att tro igen. Här listar vi tio glädjeämnen i Djurgården.
Värvningen av Gelinas
Kanadensaren har bara gjort två framträdanden i Djurgården, men har redan nu satt ett saftigt avtryck i sitt nya lag. Dels för att han tryckte dit en puck i segermatchen mot Växjö, men också för att han avlossat hela 13 skott på mål hittills. Dessutom har Eric Gelinas förstapass – kryddat med hans offensiva ingångar – sett oförskämt bra ut. Han spelar med en enorm pondus. Och det märks att han trivs i en framskjuten roll tillsammans med sin polare Marc-André Gragnani. Duon lär fortsätta käka enormt mycket istid framöver. Fortsätter de på inslagen väg finns det ingen tvekan om att de kommer att rankas som ett av ligans absolut vassaste backpar. Gelinas första tid har börjat minst sagt lovande.
Schillings enkla spelstil
På tal om backsidan. En annan lirare som verkligen har visat sig vara en fullträff från K-G Stoppels sida är Cameron Schilling. Amerikanen gör ett strålande jobb över hela isen, spelar rakt och enkelt i trängda lägen och uppoffrande när det behövs som mest. Har under sina nio matcher i Djurgården snittat en istid på över 20 minuter och förtjänar helt klart det stora förtroende han får. Stockholmarna har överlag fått en helt annan kontroll över sina uppspel, men också en tydligare stabilitet kring blålinjerna – och här har säkerligen Joakim Fagervalls intåg påverkat. Schilling är en av spelarna som är anledningen bakom den förvandlingen. Det märks att han alltid letar det enklare alternativet och försöker sällan krångla till något. Det i sin tur skänker Djurgården ett raka, mer distinkt spel från egen zon hela vägen fram till nästa, bästa anfall.
Den ökade poängskörden
K-G Stoppel-effekten? Dick Axelsson-effekten? Eller Joakim Fagervall-effekten? Kanske en kombination utav alla tre? I vilket fall så har det verkligen hänt grejer i Djurgården de senaste månaderna. Slår vi ut en jämförelse mot 2021, som rakt igenom var ett totalt mörker, så ser 2022 betydligt ljusare och lättsammare ut. Under 2021 tog Djurgården sju vinster på 30 matcher, medan laget redan nu står på sex vinster under 2022 efter endast nio möten. Det är ett enormt uppsving som självklart har fått poängsnittet (från 0,73 pinnar per match till 1,89) att skjuta rejält i höjden. Dessutom har Djurgården plötsligt satt sig i en sits där möjligheten att undvika kval faktiskt känns allt mer realistisk. Fyra poäng upp till Malmö är en betydligt mer greppbar resa, även om det verkligen inte går att ta ut något i förskott ännu. Det kommer att bli krig in i det sista.
Supertalangens målsinne
Bara 17 år gammal fanns det självklart en del frågetecken kring om Jonathan Lekkerimäki var mogen att kliva in i SHL redan nu. Efter 19 spelade matcher kan vi lugnt konstatera att en av Djurgårdens absolut största anfallstalanger genom tiderna har dundrat in och producerat på en överraskande hög nivå. Med hela sex fullträffar har han redan ställt in siktet – och motståndarna har tvingats till att scouta honom lite extra i powerplay, eftersom han ständigt är ett hot i spelformen med sitt imponerande skott. Något som verkligen sticker ut hos Lekkerimäki, förutom hans release, är hans förmåga att hela tiden vaska fram heta lägen. Plussar vi ihop det med hans tunga skott är det en matchning som kommer att leda till ännu mer nätrassel redan under den här grundserien.
Effektiviteten i powerplay
En stor del i att Djurgården har kunnat lyfta sitt spel den senaste tiden är effektiviteten i powerplay. Över hela säsongen har stockholmarna lyckats göra mål på drygt 26% av sina numerära överlägen, vilket räcker till en fin femteplats i hela ligan. Kikar vi på spelformen under 2022 fördelat på de nio matcher som Djurgården har spelat kan vi se att laget har skruvat upp siffran ännu mer – till hela 35%. Det är bara Färjestad i hela ligan som har varit vassare. Speciellt Tim Söderlund har stuckit ut under perioden med hela tre PP-mål. Och Marcus Sörensen har spelat fram till fem av Djurgårdens powerplay-mål under de senaste sex matcherna. Det finns ingen tvekan om att stockholmarna har prickat rätt i spelformen – och det kan visa sig bli ett riktigt giftigt vapen framöver.
Söderlunds sanslösa form
Wow! Ja, det är nog det enda ord som på något rättvist sätt kan beskriva Tim Söderlunds första tid i Djurgården. Efter en minst sagt tung och anonym tillvaro på andra sidan Atlanten har den vindsnabbe forwarden fått en makalös nytändning hos mesta mästarna. Eller vad sägs som sex mål och två assist på åtta spelade matcher. Ett smått fascinerande facit, där självklart de tre målen mot Luleå sticker ut lite extra. Överlag har Söderlund tillfört en enorm energi till spelargruppen – och hans driv i skridskoåkningen ger både honom själv men också hans medspelare en stor fördel på isen. Det tycks nästan omöjligt att plocka pucken från honom när han väl sätter fart. Fortsätter han producera i samma takt som nu utmanar han om titeln som säsongens bästa värvning.
Tillskottet på centersidan
Det satt hårt inne, men med bara några minuter kvar innan transferfönstret stängde så lyckades Djurgården – med K-G Stoppel i spetsen – att landa en center. Emile Poirier är ett minst sagt välkommet tillskott till truppen, med tanke på skadan på Sebastian Strandberg. Även om kanadensaren inte har fått chansen att presentera sig ännu så finns det självklart förhoppningar om att han ska bidra med ett vägvinnande tvåvägsspel. Tittar vi på en direkt förändring som garanterat kommer att boosta laget är att William Eklund med största sannolikhet får ta steget ut på kanten igen. Även om han har gjort ett helt okej jobb som center har han inte riktigt kommit till sin rätt i positionen. Med Poirier på plats får supertalangen kliva tillbaka till en mer friare roll som ytter.
Alla magiska djurgårdare
Med tunga restriktioner på läktarna har Hovet gapat spökligt tomt under de senaste två säsongerna. Efter en gåshudsframkallande premiär drogs möjligheterna till fyllda arenor in, men nu är det äntligen möjlighet till lapp på luckan igen. Även om Djurgården inte har nått dit riktigt än så har ändå stämningen på matcherna blivit betydligt bättre den senaste tiden. En stor del i det är kurvan, som består av 2000 personer som sjunger fram Djurgården i match efter match. Det märks verkligen att spelarna lever upp på isen nu när stämningen ökar och ökar – och sjävklart kommer supportrarna att vara en oerhört viktig del i att säkra SHL-kontraktet. Den energi som spelarna får av publiken vid varje tackling, mål, skottäckning är en fördel man aldrig någonsin ska underskatta. Det är den sjätte utespelaren, med allt vad det innebär.
Rakhshanis uppvaknande
Många har underpresterat den här säsongen – Rhett Rakhshani har helt klart varit en av spelarna som inte har stått att känna igen. Måltorkan har varit påtaglig för amerikanen, som under stora delar av hösten/vintern fört en alldeles för anonym tillvaro. Under 2022 har det dock börjat röra på sig rejält för den sympatiske anfallaren, där speciellt de senaste fyra omgångarna har varit en rejäl formtopp med tre mål och två assist. Det är oerhört viktigt för Djurgården att Rakhshani har vaknat till liv och börjat hitta nätmaskorna igen. Sparkapitalet kring honom har varit stort, men nu har äntligen tålamodet börjat betala av sig. Fortsätter han i samma stil lär han passera 30 poäng, vilket får ses som ett fullgott facit. Blir det kvalspel behövs verkligen Rakhshani i toppform. Han om någon kan göra det oväntade och bli den stora matchvinnaren när nerverna sitter utanpå.
Den producerande trion
Hur illa hade det sett ut för Djurgården om inte Marcus Sörensen, Ludvig Rensfeldt och Filip Cederqvist fortsatt att leverera i match efter match, även när det såg som mörkast ut? Ja, den tanken är så pass skrämmande att ens närma sig att det nog är bäst att begrava den direkt. Istället kan vi konstatera att trion fortsätter att ösa in poäng för sitt Djurgården. Sörensen snittar nästan en pinne per match, medan både Rensfeldt och Cederqvist har infriat de offensiva förväntningarna med råge. Speciellt Cederqvists säsong är något alldeles extra, med tanke på hans unga ålder. Trion utger en av ligans absolut bästa kedjor och har en härlig förmåga att nagla sig fast i motståndarnas zon. Det känns minst sagt tryggt inför fortsättningen att Djurgården har hittat en så pass välkomponerad lina att luta sig emot.
