Tio spaningar efter Färjestad
Trots ledning i den tredje perioden hittade Djurgården åter igen ett sätt att förlora på. Efter 4–5 mot Färjestad står nu laget på sex raka förluster. Vi har samlat ihop tio spaningar från matchen.
Ett offensivt framsteg
Inför matchen mot Färjestad stod Djurgården på ett målsnitt på prick 2,0 per match – och vid endast ett tillfällen under säsongen har laget lyckats göra fler mål än två under ordinarie speltid. Därför var fyra fullträffar ett steg i rätt riktning för stockholmarna, som behöver hitta betydligt fler vägar att näta på. Mot Färjestad kom två kassar via powerplay – och med Paul Carey, Filip Cederqvist, Rasmus Bengtsson och Ludvig Rensfeldt (som var strålande) var det god spridning på målskyttarna också.
Bengtsson med ny fullträff
Förra matchen prickade han in sin första kasse för säsongen – och mot Färjestad fortsatte Rasmus Bengtsson att producera när han först plockade upp en passningspoäng på Paul Careys mål och sedan själv sköt 3–3 i början av den tredje perioden. Överlag så är Bengtsson, som röstades fram till Hockeyallsvenskans bästa back förra säsongen, betydligt mer involverad i spelet framåt och växer för varje match som går. Fyra pinnar på nio matcher är en rätt lovande start för backen.
Läckert mål av Cederqvist
Var det stora utropstecknet under försäsongen och har fortsatt på inslagen väg genom sitt hårda slit längs sarghörnen. Nu kom också den första fullträffen för Filip Cederqvist, en riktig läckerbit där han pangade dit pucken rätt upp i krysset från nära håll. 21-åringen lirade hela tjugo minuter mot Färjestad och förtjänade verkligen det stora förtroendet från det första till det sista skäret. Vänder och vrider på ett underbart sätt och är svår för motståndarna att fånga upp och stoppa.
Fritt fall i tredje perioden
Med 44 minuter och 30 sekunder på matchuret så petade Ludvig Rensfeldt in 4–3-pucken och vändningen var därmed fullbordad. Och i just den stunden kändes det som att Djurgården äntligen hade fått välbehövlig luft under sina vingar. Men efter ett gäng omdiskuterade utvisningar tappade bortalaget konceptet och släppte in två snabba mål. Åter igen hittade DIF ett nytt sätt att förlora på – och ovärderliga poäng rann ur händerna på mesta mästarna. Det börjar likna en förbannelse.
Jumboplatsen är intakt
Med sex raka förluster så ser tabelläget nattsvart ut för Djurgården. Efter nio spelade matcher har laget plockat fem poäng av 27 möjliga, vilket självklart är ett fullständigt uselt facit. I skrivandets stund ligger stockholmarna på en jumboplats och både Timrå och Luleå, som ligger strax ovan kvalstrecket, har bekymmersamt nog två matcher mindre spelade. Att det är just Luleå och Timrå som Djurgården möter nu på torsdag respektive lördag är hockeyns sätt att ställa allt på sin spets.
Kunde inte freda kassen
Generellt sett så gjorde Djurgården en gedigen insats mot Färjestad och förtjänade att få med sig poäng. Både uppspelsfaserna och anfallsspelet hade bra tryck i sig – men defensivt så havererade det igen. Gång på gång fick Färjestad stå framför Mantas Armalis och rakade in puck efter puck. Dels för att gästerna agerade vekt i närkampsspelet, men också för att de tappade markering eller helt enkelt övergav sin position framför mål. Här måste det till en dramatisk förändring. Djurgården blöder i egen skottsektor.
Stjärnan är nästan osynlig
Han stod visserligen för den målgivande passningen till Rasmus Bengtssons 3–3-balja, men annars så är Marcus Sörensen på tok för osynlig på isen. Med tanke på att han är värvad för att göra de matchavgörande målen och stå för de oväntade prestationerna så har inte stjärnforwarden alls nått upp till förväntningarna. Nu när det går så fruktansvärt tungt för laget så måste Sörensen kliva fram och visa vägen. Han kan inte åka och gömma sig längre.
Kaosartat kring backsidan
Förutom att Djurgården fortsätter att blöda extremt mycket bakåt så stormar det kring backsidan på andra sätt också. Marcus Högström är i nuläget skadad – och det är match till match som gäller för honom. Och med Tobias Ekberg i frysboxen är frågan inte om utan snarare när han lämnar för en annan klubb. Positivt nog landar Marc-André Gragnani på söndag, men vad hjälper det när den defensiva strukturen inte fungerar. Frågan är om vi får se fler backvärvningar framöver?
Strandberg ser piggare ut
Det har varit en trög start på säsongen för Sebastian Strandberg. Kanske inte så ologiskt om vi ser till hans operation som han genomgick i somras, som tvingade honom till att skjuta på försäsongen. Nu verkar det dock som att stjärncentern har vaknat till. Mot Färjestad fixade han två passningspoäng (så även Linus Videll, glädjande nog), där han först spelade fram Paul Carey – som nöp till direkt – och sedan Filip Cederqvist, som även han nöp till direkt. Oerhört viktigt att Strandberg har börjat hitta formen.
Lorito fick nöta bänken
Om det är något som Barry Smith inte tvekar kring så är det att bänka spelare när läget kräver det. Vi har sett tydliga exempel på det under säsongen, där både Tobias Ekberg och Linus Andersson har stått utanför truppen. Under tisdagen fick dock Andersson känna på is igen – men då till bekostad för Matt Lorito, som bara fick tre minuters istid efter en svag inledning på matchen. Med tanke på Djurgårdens jobbiga utgångsläge känns det rätt av Smith att markera när det behövs.
Läs även: Krönika: Hur länge kan vi vänta?
