Tio spaningar efter Rögle
Djurgårdens kräftgång fortsätter. Under torsdagskvällen föll laget med 1–4 mot Rögle och ramlar nu ner på jumboplatsen i SHL. Vi har plockat fram tio spaningar efter förlusten.
Nyförvärvet agerade piggt
Han landade i Sverige under onsdagen och snörade sedan på sig skridskorna för SHL-debut utan ett enda ispass i kroppen. Ja, trots att Peter Holland inte har lirat hockey på ett halvår så såg han oförskämt pigg ut mot Rögle. Totalt spelade han 15 minuter och 30 sekunder i en kedja tillsammans med Paul Carey och Rhett Rakhshani – och noterade två skott på mål och hela tre tacklingar under matchen. När han väl kom rättvänd in i anfallszonen gick det snabbt att se vilket fint driv han har med pucken. Det ska bli spännande att följa hans resa som en tilltänkt toppcenter i truppen.
Öhgren ytterst nära fullträff
Djurgårdens spännande talang fortsätter verkligen att övertyga på SHL-nivå. Mot Rögle spelade han åter igen med handbromsen ur och ställde till rejält med oreda i motståndarnas zon. I den första perioden var han ytterst nära att ge sitt lag ledningen när han skickade iväg ett skott från slottet. Pucken tog en obehaglig båge för Rögle-spelarna, men i sista sekund lyckades Lucas Ekeståhl-Jonsson slå bort den med handsken strax innan den passerade mållinjen. Synd för Öhgren, som var värd den fullträffen. 17-åringen lär få fortsatt förtroende i lagets fjärdekedja.
Backlöftet fortsätter övertyga
Liam Öhgren gör ett saftigt avtryck på anfallssidan. Men även på backsidan finns en talang som verkligen sticker ut. Pontus Johansson går nämligen från klarhet till klarhet med fin puckhantering, mjuka handlederna och vasst spelsinne. Trots att han bara är 19 år gammal vågar han göra det oväntade på isen – och han sätter upp spelet från egen zon på ett distinkt och effektivt sätt. Fler backar i Djurgården borde ta efter hans förmåga att hitta kamraternas klubblad direkt, eftersom det ger forwards en helt annan skjuts in i anfallszonen. Johansson rör sig på isen som en framtida storback.
Armalis med Årets räddning
Ser vi till räddningsprocenten som landade in på svaga 86,67 var det ingen rolig afton för Mantas Armalis. Men i vanlig ordning så såg burväktaren till att hålla sitt lag kvar i matchen under den första perioden, när han klev upp och gjorde ett gäng avgörande räddningar när Rögle-spelarna kontrade snabbt. Speciellt en parad var fullständigt lysande, där Armalis gjorde en makalös sidoförflyttning och lyckades stöta pucken över ribban. Det finns nog ingen som skulle bli förvånad om den insatsen blir en av kandidaterna till priset för Årets räddning. Han rånade Rögle på det målet.
Hemmaspelet fungerar inte
Djurgården har spelat fyra hemmamatcher den här säsongen och endast hämtat hem två av tolv möjliga poäng. Nej, det är rejält oroväckande att mesta mästarna famlar efter formen på det sättet som de gör just nu. Ännu värre att det sker på Hovet, som ska vara lagets ointagliga fästning. Tittar vi generellt på år 2021 så har Djurgården bara vunnit tre av 17 hemmamatcher, med ett poängsnitt på 0,53. Det är sämst i hela ligan. Som om det inte vore nog var det endast 4200 åskådare på plats mot Rögle, vilket är en fullständigt bedrövlig siffra. Det blåser jobbiga vindar kring Hovet just nu.
Ytterligare kollaps förstörde
Inom loppet av tre minuter så var matchen mot Skellefteå över. Och så blev det mot Rögle också. Efter en fin första period där Djurgården faktiskt visade upp bra tryck i anfallsspelet – men desto sämre insatser i defensiven – så kollapsade allting i inledningen av den andra perioden. Först kontrade Rögle snabbt in 0–1 efter en usel pinch, sedan utökade gästerna till 0–2 efter en omdiskuterad straff och sedan fick de stå helt rena i slottet och raka in 0–3. Då hade det gått fyra minuter av mittperioden och det var tack och hej då för Djurgården. Riktigt frustrerande, för att uttrycka sig milt.
Carey vaknade ur dvalan
Säsongsinledningen har varit tung för nyförvärvet spelmässigt, men även på det personliga planet. Mitt i allt fick Paul Carey lämna Djurgården för att åka på sin vän Jimmy Hayes begravning, vilket självklart har påverkat honom. Ser vi till spelet har inte Carey färgat alls, men mot Rögle kanske vändningen kom. I kedjan med Peter Holland och Rhett Rakhshani såg amerikanen pigg ut och han var ytterst nära att få dit 1–0 på ett friläge. Istället så spräckte anfallaren sin målnolla, när han höll sig framme på ett instick från Sebastian Strandberg i powerplay. Kanske är det nu Carey börjar bli varm i kläderna?
Tabelläget är oroväckande
Visst, mesta mästarna har bara lirat sju omgångar den här säsongen. Men redan nu har laget halkat ner till en delad jumboplats med Linköping, vilket självklart ger en hel del krisvibbar kring stockholmarna. Med fem inspelade poäng av 21 möjliga har Djurgården fått en usel start – och laget letar fortfarande efter ett fullgott grundspel där både back- och anfallsspelet kuggar i varandra. Med Frölunda, Färjestad och Luleå de närmaste tre matcherna måste laget plocka en eller ett par vinster. Om inte så lär tålamodet snart ta slut för Barry Smiths och hans ledarstab.
Stjärnorna är för anonyma
Vi har tidigare snuddat vid ämnet och det känns tyvärr som vi måste dra det ett varv till. Även om den första perioden som sagt var en positiv injektion för Djurgården så såg helheten mot Rögle inte speciellt förtroendeingivande ut. Och för stjärnornas del så lyste de åter igen med sin frånvaro. Spelare som Linus Videll, Sebastian Strandberg (-3), Rhett Rakhshani, Marcus Sörensen (-3), Niclas Bergfors och Marcus Högström kliver inte fram på det sättet som de måste. Ärligt talat är det frustrerande att Djurgårdens ledande spelare försvinner så kraftigt ur matchbilderna. Det är ohållbart.
Mäktig och viktig hyllning
Nedsläpp mellan Djurgården och Rögle sköts något på tiden under torsdagskvällen. Anledningen var att kommittén för DIF Hall of Fame genomförde en ceremoni där de första namnen valdes in i den ärofyllda skaran. John G. Jansson som plats 1, Lasse Björn som plats 2 och Hans Tvilling som plats 3. Ett riktigt mäktigt och häftigt intiativ som har saknats. Om det är något som är viktigt för en anrik förening som Djurgården så är det att minnas och hylla alla som har byggt Djurgårdens IF till vad det har varit och vad det är i dag. Det var rysningar att se pristagarna på isen.
