Tolv tankar om Djurgårdens försäsong
Djurgårdens försäsong är över för den här gången. Nu väntar tävlingsmatcher i SHL och CHL. Här kommer tolv tankar efter de fyra träningsmatcherna – som slutade med tre vinster och en förlust.
ANDREAS ENGQVIST
O captain, my captain. Vad vi är glada över att du är tillbaka. Under sina tre framträdanden den här försäsongen har Engqvist dominerat isen vid flera tillfällen. Fortsätter att hitta passningsvägar som få andra – och har en enorm pondus när han driver pucken framåt. Att det verkar som att stjärncentern är kvitt sina symptom från förra säsongens hjärnskakningar är den godaste nyheten vi kunde få under säsongsinledningen.
ALEXANDER URBOM
En träningsmatch är väl alltid en träningsmatch? Inte för Urbom. Vid flera tillfällen tände han till rejält på isen och visade att han vill ha revansch från förra säsongens semifinalförlust. Har som bekant sina styrkor i det defensiva spelet – men har under träningsmatcherna även klivit fram offensivt och visat vägen. Om han fortsätter så här kan det här bli säsongen som han får sitt riktigt stora genombrott.
POWERPLAY
Det är svårt att hitta tydliga trender i ett powerplay-spel som bara har luftats vid fyra tillfällen. Men det började darrigt i matchen mot Almtuna där Djurgården försökte och försökte, men inte fick till det. Efter det skakade laget av sig rosten och rullade upp några fina sekvenser i powerplay där ett antal resulterade i nätrassel. Det är oerhört viktigt att spelformen fortsätter att klicka framöver. Med tanke på de fina kombinationerna – och det stundtals snabba passningsspelet – finns det flera saker som pekar på att spel i numerärt överläge kan bli ett starkt vapen för Djurgården.
LINUS HULTSTRÖM
På tal om powerplay-spel. Om det är någon som ska leda styrkorna i spelformen så är det Linus Hultström. Den hårdskjutande backen har sett riktigt pigg ut under de första matcherna och har styrt och ställt på isen på ett övertygande sätt. Det som talar för att det här kan bli en strålande säsong för 25-åringen är att han fått en hel försäsong i ryggen. En starkare grundträning kan göra underverk för de flesta spelarna. För Hultströms del kan det vara nyckeln till att han utnämns till SHL:s bästa offensiva back när säsongen summeras.
JACOB JOSEFSON
Det var lite lurigt att veta exakt vad man skulle förvänta sig av Josefson under de första matcherna i DIF-tröjan. Med tanke på att centern har haft en mer undanskymd och defensiv roll i NHL har oron gnagt innanför bröstet. Men jag tycker att Josefson har sett betydligt bättre ut än vad jag ursprungligen hade väntat mig. Två fullträffar på tre matcher är mer än godkänt. Men det är sättet han för sig på isen som känns rejält lovande. Han känns alltid spelbar, har ett skönt driv framåt och är svår för motståndarna att fånga in när han får upp farten. Förhoppningsvis är det här ett tecken på att 27-åringen anpassar sig snabbt till sin nya offensiva roll. Vi håller tummarna att han tar ett par steg till de kommande veckorna. Då kommer det här att bli en riktigt lyckad comeback för Josefson.
PRESSPELET
Det märks att Djurgården fortsätter på ett vägvinnande spår. Det har inte funnits någon tvekan om att den skridskotunga inställningen är själva navet i allt laget gör. Och stundtals har det höga presspelet skapat stora bekymmer för motståndarna. Speciellt i den första perioden mot Linköping var det kul att se hur Djurgårdens forwards jobbade ner LHC-försvararna så att de fastnade i egen zon. Samma sak gällde när Brynäs fick det jobbigt med Djurgårdens anfallsvågor och var tvungna att agera desperat. Det var få lag som hade någon vettig medicin mot den skridskofokuserade spelfilosofin förra säsongen – och jag är övertygad om att Djurgården kommer att ta många segrar framöver på grund av sin vilja att hela tiden trampa max i alla situationer.
HENRIK ERIKSSON
Självklart måste vi nämna det faktum att Henrik Eriksson smällt in två baljor under försäsongen. I dagsläget sitter anfallaren på ett utgående kontrakt, vilket betyder att det här är sista året han kan visa att han verkligen är värd en förlängning. Kanske är det den insikten som har fått honom att sätta full fart från första början? I vilket fall har Eriksson imponerat och stod bland annat för en magnifik uppåkning när han gjorde 2–1-målet mot Brynäs. Jag vill verkligen att Eriksson ska göra sin bästa säsong nu. Han behövs i Djurgården även i framtiden. Inte bara för hans uppoffrande spelstil på isen, utan även för de ledaregenskaper han tillför i omklädningsrummet.
ERIK WALLI WALTERHOLM
Visade redan förra säsongen att han har kvalitéer för att lyckas slå sig in på SHL-nivå. Tycks ha tagit ett steg till i sin utveckling och känns orädd i sin spelstil. Har vid flertalet tillfällen under försäsongen klämt sig in mot målburen och ställt till oreda för motståndarna. Passar bra i Djurgårdens modell. Jobbar hårt i tilltrasslade situationer och tar sig ofta fram i den offensiva zonen genom sin riviga spelstil. Bli därför inte förvånade om det är Walli Walterholm som är den junioren som tar det extra klivet den här säsongen.
MÅLVAKTSSPELET
Robin Jensen har luftats rejält och fått äran att stå i tre av de fyra träningsmatcherna. Allt som allt har han gjort det stabilt – och jag anar verkligen en god grund att stå på hos 22-åringen. Skulle behöva jobba på att inte släppa för många returer, men har överlag känts spännande under försäsongen. Gällande Adam Reideborn var det trevligt att se honom kliva in och vinna direkt i matchen mot Brynäs. Kändes trygg i målburen och stod för ett par vassa räddningar, bland annat när motståndarna kom i ett två mot ett-läge. Jag är övertygad om att förra säsongen inte var en slump. Reideborns lysande målvaktsspel är här för att stanna.
AXEL ANDERSSON
Snacka om att en spännande framtid ligger framför den här backtalangen. Det har varit härligt att följa hans insatser i A-laget den senaste tiden. 18-åringen drog till med ett mål redan i första mötet med Almtuna och följde sedan upp med en fin insats mot Huddinge. Nu verkar det dessutom som att löftet har siktet inställt på att ta en plats i Djurgården den här säsongen, istället för att spela på andra sidan Atlanten. Men först väntar rookiecamp och turnering tillsammans med Boston Bruins. Jag hoppas att Andersson verkligen får chansen att visa upp sig i SHL. Hans orädda inställning och fina offensiva egenskaper kan ta honom långt mot äldre motstånd också.
DICK AXELSSON
Det blev bara en match för Dick Axelsson under försäsongen. Stjärnvärvningen dras med en knäskada, som inte ska vara allvarlig. Dessutom är han just nu pappaledig – vilket självklart betyder att fokus ligger på annat. Tycker att han såg relativt pigg ut i mötet med Almtuna och han fick även trycka dit en puck. Dock är det oroande värre att han redan tycks dras med en knäskada. Visst, det kan vara en försiktighetsåtgärd att han valt att vila. Men om det handlar om smärta – eller motivationsbrist, som det har viskats en del om – känns inte magkänslan lika bra. En hel Axelsson kommer att göra enorm skillnad för Djurgården, speciellt i powerplay. Vi får hålla våra tummar att det bara handlar om en mindre känning, och att han snart är redo att kliva på isen igen och spela många matcher i följd.
FÖRSVARSSPELET
Som alltid när man pratar om årets upplaga av Djurgården är det försvarssidan som känns som det osäkraste kortet. Så har det även varit under träningsmatcherna. Vi måste vara förlåtande eftersom det är så pass tidigt på säsongen, men ibland har det individuella slarvet lyst igenom alldeles för starkt. Dessutom tycker jag att Djurgården drog på sig alldeles för många onödiga utvisningar i matchen mot Linköping, vilket gav hemmalaget chansen att vända på matchen. Känslan var att spelarna inte riktigt hängde med i det defensiva arbetet och tvingades stoppa LHC-spelarna på fel sätt. Om det är något Djurgården inte har råd med den här SHL-säsongen, som känns jämnare än någonsin, så är det att ge bort fördelar till motståndarna. Förhoppningsvis slipar spelarna bort dessa tendenser när de har blivit mer samspelta.
