Tolv tankar om Djurgårdens försäsong
Efter fyra träningsmatcher och tre möten i Skoda Trophy kliver Djurgården in i SHL-premiären med en hel del frågetecken. Här har vi samlat tolv tankar från den tunga försäsongen som slutade med två vinster och fem förluster.
MÅLVAKTERNA
Det är en gedigen målvaktsduo som Djurgården kan matcha den här säsongen. Många experter rankar Niklas Svedberg och Mantas Armalis i toppen av ligan – och det finns inte så mycket att invända mot det. Ser vi till burväktarnas försäsong har den ett par ljusglimtar som är värda att lyfta fram. Både Svedberg och Armalis har lyckats hålla nollan mot Södertälje respektive Brynäs, vilket självklart känns lovande inför framtiden. Ser man till prestationerna har Armalis haft ett större lugn i kassen under försäsongen, medan Svedberg har kämpat mer med att hitta en trygghet i sitt spel. Storförlusterna mot Örebro och HV71 berodde knappast på 31-åringens målvaktsspel, men det var en hel del mål i de mötena som han i normala fall hade nypt. Men försäsong är trots allt försäsong – och Svedberg känns överlag som en spelare som levererar som bäst när mer står på spel.
POWERPLAY
Om det var något som verkligen inte gick vägen under förra säsongen så var det Djurgårdens powerplay. Med svaga 19,35% var det åtta lag som var vassare i spelformen. Om mesta mästarna ska ha en ärlig chans att slåss om en direktplats till slutspelet behöver liret i numerärt överläge bli betydligt bättre. Och kikar vi på försäsongen har den faktiskt bjudit på rätt många positiva tendenser. Dels har Djurgården smällt in totalt sju PP-mål på lika många matcher, men det är framförallt farten i spelformen som ger mersmak inför framtiden. Det ser ut att gå snabbare i passningsspelet, vilket är ett välkommet inslag i jämförelse med förra säsongen: då laget av någon konstig anledning skruvade ner tempot. Dessutom har spelare som Alexander Holtz och Linus Andersson hittat sina platser som skyttar vid den vänstra tekningscirkeln – och därifrån kan vi nog räkna med många baljor från duons sida framöver. Redan nu har Holtz (som ser starkare och mer beslutsam ut) visat vägen med ett par läckra dragskott som har suttit högt i målet. Assisterande tränaren Mikael Håkanson, som är ansvarig för powerplay, tycks vara något spännande på spåret i spelformen.
SKADEHELVETET
Ser vi till frånvarolistan som har varit under de här sju matcherna är det ren och skär parodi. Flera tongivande spelare – ja, stjärnorna i laget – har saknats, vilket har gjort att kedjorna aldrig har känts intakta. Det börjar bli så extremt tjatigt att hela tiden dra upp det här samtalsämnet: men det är svårt att undgå hur mycket manfallet faktiskt påverkar slutprodukten som vi ser på isen. Det är lätt att spy över Djurgårdens svaga prestationer, men samtidigt måste man räkna in frånvaron i sammanhanget och inse att det inte ger en rättvis bild av lagets kapacitet. När väl stora delar av truppen var tillbaka – likt 3–0-vinsten mot Brynäs – blev det tydligt att det finns en bra grund i det här gänget, att det finns något intressant att bygga vidare på. Förhoppningsvis kan Djurgården få lite lugn och ro på skade- och sjukdomsfronten lagom till SHL-premiären och börja sätta kemin i kedjorna. När alla är hela och friska har den här truppen många spännande uppsidor som verkligen förtjänar att få visas upp för hockeyvärlden.
JUNIORERNA
På tal om alla skador och sjukdomar. Med en millång frånvarolista har Djurgårdens juniorer fått chansen i hetluften under försäsongen – och hela fem löften (Alex Brännstam, Pontus Johansson, Mathias Franzén, Wiktor Nilsson och Wilmer Svensson) har gjort sin A-lagsdebut. Det är en rätt sinnessjuk siffra som säger en hel del om läget. Med det sagt så har juniorerna verkligen bjudit på en färgsprakande och blixtrande ishockey och det har varit svårt att inte le åt deras hjärtliga spelstil som handlar om att ösa, ösa och ösa lite till. Kryddat med mer erfarna talanger, likt William Eklund, Tobias Björnfot, Simon Johansson, Linus Andersson, Oscar Bjerselius, Albin Grewe och Alexander Holtz, så råder det ingen som helst tvekan om att Djurgårdens framtid är mycket ljus. Det ryms så mycket skicklighet, vilja och hjärta hos alla löftena. Att dessutom många har fått möjligheten att känna på seniorhockey nu kan visa sig vara ovärderligt framöver. Med tanke på omständigheterna som omger den här säsongen finns det en känsla att en bred trupp kan vara skillnaden mellan vinst och förlust i både det korta och långa loppet.
NICLAS BERGFORS
Han missar sällan en match, tar alltid grundjobbet – och kan även trycka dit puckarna. Niclas Bergfors är hopplöst underskattad i SHL och får allt mindre rubriker för sitt hårda slit över hela rinken. Den här försäsongen har veteranen klivit fram rejält med fyra fullträffar. Det i sig är imponerande och visar samtidigt att takterna sitter kvar hos anfallaren, som enligt honom själv aldrig har varit mer vältränad än han är nu. Att han fortsätter att spotta in mål då och då för sitt Djurgården kommer att vara livsviktigt för stockholmarna under säsongen. På det sättet är 33-åringen lite av en joker i leken, någon som kan kliva fram när matcher står och väger. Med största sannolikhet kan vi räkna med 12-14 mål från hans klubba även den här gången, kanske till och med mer och han tar vid från den här produktiva försäsongen. När han väl har fått lägena har han sett riktigt vass ut.
FEM MOT FEM-SPELET
Det har funnits fina tendenser i powerplay, men ser man till den spelformen som har fungerat allra bäst under försäsongen så har det varit fem mot fem. I vanlig ordning så har laget pressat tillbaka sin motståndare och även lyckats kräma fram de där långa och önskvärda anfallen. Vi såg det mot Brynäs, vi såg det mot Linköping – och vi fick även glimtar av det mot både Malmö och HV71. Det är uppenbart att Djurgården har mycket att sätta emot när det är lika styrka på isen, men så fort det är dags att sätta sig i utvisningsbåset får motståndarna luft under vingarna. Tyvärr har avsaknaden av både spets och erfarenhet lyst igenom lite väl mycket i avgörande moment som PP/BP – och som vi alla vet är det ofta där matcher avgörs. Om det är något mesta mästarna måste jobba hårt med så är det disciplinen, att lyckas hålla alla gubbar på isen. Ibland ramlar utvisningarna på av bara farten: både i spelförstörande form men också efter rent slarv. De senaste säsongerna har nonchalansen varit en tydlig akilleshäl för Djurgården – och mycket pekar tyvärr på att det kan bli så även nu.
FÖRSVARSSPELET
När vi ändå är inne på teman som disciplin och nonchalans så är det lika bra att gå på försvarsspelet direkt. För ärligt talat har defensiven inte varit en speciellt rolig historia under den här försäsongen. Det vittnar inte minst 1–10 förlusten mot Örebro, men också 3–8-torsken mot HV71 om. När väl Djurgården går ner sig försvarsmässigt så blir det ofta öppen gata för motståndarna, där varken positions- eller markeringsspelet fungerar på ett tillfredställande sätt. Vi har sett prov på det nu i närtid, men också under de senaste säsongerna. När DIF inte är påkopplade som de ska i egen zon så rasar allting snabbt – och det är svårt att stoppa blödningen när den väl är igång. Det i sig är självklart skrämmande, och sänder knappast några pålitliga vibbar kring lagets grundläggande psyke. Samtidigt så vet vi att Djurgården i nästa möte kan studsa tillbaka och spela sin livs ishockey, precis som att någon tryckt på en AV- och PÅ-knapp. Det är komplicerat, för att säga det minsta. Och det grundar sig till största delen i försvarsspelet. I nuläget finns det helt klar en oro kring defensiven, hur långt den kommer att räcka. Dels för att den är oerfaren och saknar spets – men också för att de goda vanorna glöms bort alldeles för ofta.
KALLE ÖSTMAN
Han tog Hockeyallsvenskan med storm när han lirade i Västerås, men steget upp till SHL blev för långt och svårt. Nej, den första säsongen i DIF-tröjan blev inte som det var tänkt för Kalle Östman. Hans fina spelsinne kom inte alls till sin rätt – även om arbetsmoralen alltid var hög. Starten på den här säsongen har sett desto mer lovande ut, där centern bland annat har fyllt en roll i powerplay på ett fint sätt. Som sagt: spelsinnet finns där, det måste bara fram lite oftare och lite mer. Med tre passningspoäng den här försäsongen, där matchen mot Malmö var en av hans bättre i klubben, så har Östman byggt upp en del självförtroende inför SHL-inledningen. Han sitter inne på alla egenskaper som krävs för att hävda sig – och det finns säkerligen en möjlighet att han får fortsatt förtroende i numerärt överläge. Men det gäller att han verkligen tar chansen nu. Poängen måste börja trilla in om han ska gå från en gnuggande fjärdekedjespelare till en finlirare i topplinorna. Handlederna och inställningen finns för att lyckas.
MICHAEL HAGA
Den spelskicklige norrmannen var galet bra under den första femtedelen av förra säsongen, men tappade i kraft ju längre säsongen gick. Det stannade slutligen på 26 pinnar, vilket var ett underbetyg för en spelare av Michael Hagas kaliber. Nu är det upplagt för revansch – och kikar man på produktionen har det börjat lovande. Totalt har det blivit fem assistpoäng från 28-åringen, som ofta har varit delaktig i den offensiva uppbyggnadsfasen med sitt vassa spelsinne och lysande passningsspel. Det här är verkligen en lirare som har potential att nå 40 poäng. Så mycket skicklighet finns det, både i klubbtekniken och skridskoåkningen – och han ser ofta passningsvägar som få andra. Men det återstår att se om Haga kan ta sig själv i kragen och lyfta sin lägstanivå ett par välbehövliga snäpp. Att han ska lira ytterforward istället för center känns rätt naturligt med tanke på hans bristande defensiva egenskaper. På kanten kan han få en friare roll med mindre fokus på hemjobbet. Det känns som att det är där han kan glänsa som allra mest.
NYFÖRVÄRVEN
Förutom Mantas Armalis, som avhandlas här ovanför, så har Djurgården plockat in Tobias Ekberg och Linus Andersson till säsongens trupp. En intressant duo, där den sistnämnde har gjort störst avtryck hittills. Andersson har verkligen tagit för sig, med både mål, assist och en explosiv spelstil – där självklart hans dunderskott mot Brynäs sticker ut på ett väldigt positivt sätt. Det trycket som 21-åringen har i bössan är inget man ser varje dag: och lyckas han bara kalibrera siktet kan han stänka in tjugo baljor den här säsongen. Utan problem. Gällande Ekberg så har han fört en något mer anonym tillvaro, vilket inte känns som någon högoddsare med tanke på hur han sett ut tidigare i karriären. Det är ingen flashig back vi har att göra med, men han gör jobbet i det tysta och står sällan för misstag. Glädjande nog har han fått en hel del tid i powerplay – och han har också tagit ett offensivt ansvar, vilket bland annat gav honom en passningspoäng på Niclas Bergfors 3–0-mål mot Södertälje. Kan han fortsätta att utveckla den sidan av sitt spel lär han spela en avgörande roll för det här laget.
TOBIAS BJÖRNFOT
Los Angeles Kings-lånet har imponerat under försäsongen och 19-åringen har redan nu visat att han är redo att axla en betydande roll i SHL. Med sin klockrena skridskoåkning och orädda inställning lyckas oftaTobias Björnfot att ta sig in mot motståndarnas målbur – och ibland ser det retligt enkelt ut när han rundar en framrusande försvarare. Just rörligheten är supertalangens största styrka och han har verkligen förstått hur han ska använda den till sin fördel. Adderar vi även att han har tryckt dit ett par puckar, samt att han ofta löser trängda situationer med ett rakt och enkelt spel, så ser vi snart en helhetsbild som lovar något väldigt gott inför framtiden. Förhoppningsvis jobbar sportchefen Joakim Eriksson på en tydlig plan att få behålla Björnfot säsongen ut, exempelvis genom att trycka extra mycket på vilken stor roll han kommer att spela i laget. Att 19-åringen kan vara förlorad redan i november, när Kings camp drar igång, är en olycklig situation för Djurgården – som verkligen behöver hans spetskompetens på backsidan.
SIMON JOHANSSON
På tal om talangfulla försvarare: Simon Johansson ses som ett av Djurgårdens starkaste backlöften – och försäsongen har helt klart stärkt hans aktier ytterligare. Speciellt i powerplay har talangen hittat rätt, både med mål och assist. Baljan han gjorde mot Brynäs, när han klev in och dunkade in ett tungt slagskott, var verkligen en fröjd att se. Och mot HV71 stod han för den målgivande passning när han påpassligt frispelade Tobias Björnfot som fick oceaner av tid att pricka in pucken. Det syns att Johansson har växt sedan förra säsongen – att han är redo att omfamna en större och mer betydande roll i laget. Även om det är tufft att fylla Linus Hultströms skridskor – ja, det är svårt att begära det – verkar 21-åringen vara fast besluten att lyckas. Ser vi till hans fina utveckling det senaste året så pekar mycket på att han har vad som krävs att bli en poängstark back på SHL-nivå. Det återstår att se i vilken omfattning det blir.
Läs även: De gjorde flest poäng under försäsongen
