Veckans hiss och diss #30
Varje måndag blickar vi på redaktionen tillbaka på den passerade veckan och utser veckans hiss och diss.
VECKANS HISS
Avancemanget till SM-finalen
Efter två förnedringar på raken mot Färjestad var Djurgården rejält uträknade inför den sjunde och avgörande matchen. Att laget då klev fram och hittade rätt i sitt spel var på många sätt beundransvärt. Efter en nio års lång väntan tog laget äntligen klivet vidare till SM-final. Och det i sig ger alla spelare och ledare toppbetyg den här säsongen. Nu ska de bara hämta hem guldet också så kommer de att bli odödliga.
Det enorma publikintresset
Sättet som DIF-publiken har slutit upp under det här slutspelet är så otroligt imponerande. Varje hemmamatch har varit slutsåld – och då kan vi även räkna med ett fullsatt Globen. Biljetterna till SM-finalsmatcherna har gått åt som smör i solskenet, så publikfesten fortsätter hela vägen fram till säsongens sista hemmamöte. Det är bara att buga åt alla som visar hjärta när laget behöver det som mest.
Det positiva skadeläget
Visst, det är uppenbart att spelarna lirar med känningar och skavanker. Men den senaste tiden har allt fler kommit tillbaka från sina skador och blivit redo för match igen. För tillfället är det bara Jonathan Davidsson, samt långtidsskadade Andreas Engqvist, Henrik Eriksson och Gustav Possler som inte är tillgängliga för spel. Det känns skönt att Djurgården kan ställa ett så pass starkt lag på banan under SM-finalen. Laget har ju knappast haft tur när det gäller just skador den här säsongen.
VECKANS DISS
Pinsamma insatsen i Globen
Vad var det som hände? Den frågan ställde sig nog alla efter att Djurgården förlorat med hela 1–6 inför ett fullsatt Globen. Jo, Adam Reideborn var borta från spel. Men sättet som laget uppträdde på var direkt pinsamt, och det fanns ingenting positivt att ta med sig till den sjunde och avgörande matchen. Även om det var ett ekonomiskt uppsving att spela i Globen är frågan om det verkligen var ett så smart drag i slutändan. Hovet känns mer hemma på flera sätt – och hade inte laget gått vidare till SM-final skulle det krossade förtroendet hos fansen varit mycket svårare att reparera.
Misstagen i första finalmatchen
Sett till helheten var bortamatchen mot Frölunda en gedigen insats, speciellt spelmässigt. Men likt hela den här säsongen stod Djurgården för ett antal individuella misstag som blev kostsamma. Slarvet i egen zon existerar fortfarande – och disciplinen när det kommer till att inte ta utvisningar var tyvärr inte närvarande. Det i kombination med varandra var det som gjorde att Frölunda slutligen kunde gå vinnande ur den första striden.
Publiken som gick hem
Nej, sättet som Djurgården uppträdde på i Globen mot Färjestad är inte okej någonstans. Och ja, man måste få kritisera sitt lag när de inte presterar på en godkänd nivå. Men att lämna arenan innan slutsignalen för att visa sitt missnöje känns inte okej, någonstans. Jag förstår att man i stundens hetta vill skicka signaler till spelare och ledare att man inte accepterar nivån, men att vända ryggen till laget känns inte som rätt väg att gå. Ni som ändå stannade kvar och stöttade spelarna fram till slutsignalen – det är ni som är de riktiga hjältarna.
Det inkastade föremålet
Först räddade Robin Jensen straffen – sedan tvingades den att slås om på grund av ett inkastat föremål på isen. Med tanke på vilket känsligt läge matchen befann sig i så blev det dubbelt så smärtsamt att någon från läktarna lyckades påverkar spelet på isen på ett så negativt sätt. Egentligen borde straffet för en sådan förseelse vara glasklar: avstängning från samtliga ishockeymatcher under en lång tid framöver.
