Veckans hiss och diss #32
Varje måndag blickar vi på redaktionen tillbaka på den passerade veckan och utser veckans hiss och diss.
VECKANS HISS
Den glimrande silvermedaljen
Nej, självklart slår det aldrig känslan av guld. Men när vi väl summerar Djurgårdens säsong så går det inte att undvika att hylla vilken makalösa insats både spelare och ledare har stått för. Laget var uträknade flera gånger om, hade enorma skadeproblem och omfattande landslagsuttagningar – men reste sig ändå och trummade på framåt. Det räckte inte hela vägen fram den här gången: men det gav minnen som kommer att räcka hela livet ut.
Rekryteringen av Haga
Anfallaren har varit i Djurgården under två vändor tidigare på lån. Men det är först nu som Michael Haga verkligen har blommat ut. Under den passerade säsongen noterades norrmannen för 15 mål och 17 assist i Mora-tröjan, vilket är ett riktigt starkt facit med tanke på vilken tung säsong laget hade. Känslan är att Haga kan ta ytterligare steg i sin karriär hos Djurgården. Det kan mycket väl bli en riktigt lyckad matchning.
Succén under SHL Awards
Det var inga dåliga titlar som Djurgårdens Emil Bemström och Jacob Josefson hämtade hem under galan. För Josefsons del tilldelades han den tyngsta utmärkelsen i form av mest värdefulle spelare, medan Bemström nafsade åt sig årets rookie. Båda två förtjänar verkligen dessa titlar efter varsin strålande säsong i DIF-tröjan. Värt att nämna var att Adam Reideborn var nominerad i kategorin årets målvakt, samt att Josefson fanns med bland de tre namn som tävlade om att bli årets forward.
Axelssons beslut att fortsätta
Det har inte på något sätt känts säkert att han skulle välja att fortsätta efter den här säsongen. Det skadade knät har satt rejält med käppar i hjulen för Dick Axelsson: och han har stundtals känts omotiverad. Men under slutspelet tändes gnistan igen – och förlusten av guldet tycks ha fått stjärnforwarden att sukta efter mer hockey. Förhoppningsvis väljer Joakim Eriksson att förlänga med Axelsson. Han är verkligen en spelare som laget behöver framöver.
VECKANS DISS
Guldet som blev till sand
Det är 18 år sedan Djurgården fick lyfta SM-guldet senast, vilket verkligen är en evighet i hockeysammanhang. För nio år sedan var laget i final senast: och även den gången slutade det med förlust. Även om laget kämpade tappert den här gången så går det inte att undgå den bittra känslan av att ännu ett guld flög ut genom fönstret och försvann. Hur långt tid dröjer det till en liknande chans uppstår igen?
De usla förutsättningarna
Frölunda var på flera sätt en värdig vinnare av guldet den här säsongen. Laget hade en perfekt mix av erfarenhet, talang och skicklighet för att ta sig hela vägen. Men hur hade finalserien artat sig om Djurgården faktiskt hade fått ställa ett friskt lag på isen? Med skador samt sjukdomar på spelare som Andreas Engqvist, Jacob Josefson, Jonathan Davidsson, Tom Nilsson, Alexander Urbom, Olle Alsing, Henrik Eriksson och Gustav Possler är det svårt att inte känna en viss bitterhet över den besvärliga truppsituation som laget har fått dras med under stora delar av den här säsongen.
Tunga saknaden av Brodin
Det kommer att bli tomt utan järnkaminen som har gett allt han haft i varje situation, i varje match. Men om det är någon som förtjänar att få åka iväg på ett välbetalt äventyr utomlands så är det han. Med en lysande säsong i backspegeln – med 19 mål och 16 assist på 52 matcher – väntar spel i schweiziska HC Fribourg-Gottéron. Kontraktet är skrivet på ett år, så det är på många sätta upp till bevis för 29-åringen. Förhoppningsvis återvänder Brodin en vacker dag till Djurgården. Han har själv sagt att han tror att det kommer att bli så. Det är ord som tröstar, nu när han försvinner iväg från klubben.
