Veckans hiss och diss #7
Varje måndag blickar vi på redaktionen tillbaka på den passerade veckan och utser veckans hiss och diss.
VECKANS HISS
Kämpaglöden mot Växjö
Djurgården var på många sätt piskade att vinna matchen mot Växjö. Inte för att laget på något sätt ligger pyrt till i tabellen – utan mer för att spelet verkligen inte har klaffat den senaste tiden. I mötet med Växjö fick laget en storstilad revansch, med en hållen nolla och ett betydligt stabilare grundspel. Självklart måste Adam Reideborns insats nämnas: men det är viktigt att poängtera att Växjö bara fick iväg 21 skott på mål. Det om något pekar på att försvarsspelet satt där det skulle. En spelare som Tom Nilsson klev fram rejält med fem tacklingar och en assist. Och Linus Hultström – tillsammans med Olle Alsing – bidrog med en härlig tyng framåt från sina backpositioner. Som om det inte vore nog klickade powerplayspelet igen, och förstakedjan levererade som de brukar. Allt som allt var vinsten en indikation på att det här skeppet inte håller på att sjunka: utan snarare att det är på väg upp mot ytan igen.
Nytt hopp kring publikfavoriten
Vi har väntat och väntat. Men något beslut från Axel Jonsson-Fjällby kring hans comeback till Djurgården har fortfarande inte kommit. Nya uppgifter från Djurgårdens sportchef Joakim Eriksson har dock kommit fram – och dessa säger att publikfavoriten inte kan skriva på något nytt kontrakt förrän den 15 november. Det betyder att Jonsson-Fjällby kan återvända om ett par veckor. Så hoppet lever! Och med tanke på att han bara har noterats för ett enda mål på elva AHL-matcher kanske det faktiskt är ett bättre alternativt för honom att komma hem och få en nytändning. Vi vet vilken enorm högstanivå han visade upp förra säsongen – och hans potentiella intåg i truppen skulle addera en helt ny krydda till ett redan spännande lagbygge.
Urboms comeback i laget
Försvarsspelet har varit Djurgårdens största svaghet den här säsongen. Allt för många gånger har det sett alldeles för krångligt ut. Den där nonchalanta inställningen i uppspelsfasen, i den egna zonen, har flera gånger sänkt Djurgården till en blodfattig kopia av sig själv. Det är svårt att peka på vad som gjorde att saker och ting klaffade bättre mot Växjö. Men om jag kan peka ut en nämnare i backlinjen så är Alexander Urboms comeback en viktig sådan. Han gör inte speciellt mycket väsen av sig, men med sin enkla och rejäla spelstil är jag övertygad om att han skänker ett välbehövligt lugn till de andra försvarsspelarna. Djurgårdens backsida består av många offensiva och allroundorienterade spelare: men endast två renodlade defensiva spelare i Urbom och Tom Nilsson. När någon av dem saknas märks det. Jag var inne på deras betydelse redan innan säsongen drog igång. Duon behövs för att skapa en balans som hela laget mår bra av. Må dem hålla sig skadefria resten av säsongen.
Damlagets underbara framfart
Just nu har Djurgårdens damlag verkligen hittat rätt och påbörjat sin klättring i tabellen. Under söndagen såg laget till att ta sin andra derbyvinst mot AIK den här säsongen, vilket också betyder att de just nu står på tre raka vinster. En spelare som är värd att lyfta lite extra är 15-åriga Ida Boman som klivit in och gjort SDHL-debut med en rejäl beslutsamhet. Två hålla nollar på två matcher är djupt imponerande – och det ska bli oerhört intressant att se hur långt Boman kan gå under sin karriär.
VECKANS DISS
Bleka insatsen mot Brynäs
Det var inte helt enkelt att plocka ut tre utropstecken i Djurgården när slutsignalen hade ljudit på Hovet. Det var ett rejält bottennapp – och väldigt få spelare kom upp i sin rätta nivå när Brynäs var på besök. Effektiviteten i powerplay var som bortblåst. Förstakedjan hade sirap i benen. Och defensivt fumlades det med pucken, och markeringsspelet var stundtals katastrofalt. Det är tydligt att Djurgården lider rejält när de möter ett lag som gärna driver ner tempot. Brynäs försvarade sig effektivt med ett välplanerat igelkottsförsvar: och Djurgården kom absolut ingenstans. Om laget ska bli ett definitivt topplag måste de hitta vägar att dyrka upp motståndare som lever på den här typen av ishockey. Några veckor tidigare hade Luleå samma framgång mot Djurgården när de stängde ner anfallsvägarna och växlade ner tempot. Att bara tuta och köra då landar uppenbarligen bara i att Djurgården hamnar ute vid sarghörnen. Nästa gång samma matchbild upprepar sig hoppas jag att fler kliver fram och kraschar nätet. Den oreda som då uppstår kan mycket väl vara framgångsreceptet för att sudda ut försvarslinjer som lag likt Brynäs och Luleå ritar upp.
