Veckans hiss och diss #8
Varje måndag blickar vi på redaktionen tillbaka på den passerade veckan och utser veckans hiss och diss.
VECKANS HISS
Stora DIF-representationen i Tre Kronor
Det är många som har vädrat sitt missnöje kring att hela fyra spelare från Djurgården har blivit uttagna till Karjala Tournament. Det starkaste argumentet är skaderisken, men också att turneringen i sig inte betyder något i sammanhanget. Själv tycker jag att Tre Kronor – om något – är det största vi har inom svensk ishockey. Och att få chansen att representera sitt landslag är det finaste som finns för en hockeyspelare. Dessutom är jag övertygad om att Djurgårdens starka representation i Tre Kronor ger eko över hockeyvärlden att Djurgården som klubb är att räkna med. Det i sin tur kan locka fler klasspelare att välja klubben, vilket på sikt ger ett ännu slagkraftigare lag. Addera också att många ungdomar därute lär få flera av DIF-spelarna som förebilder. Självklart finns det en djup oro kring skadeproblematiken under en kort och intensiv turnering – men nog borde Liljas, Brodins, Josefsons och Davidssons medverkan i Tre Kronor hyllas.
Imponerande insatserna mot Linköping
Dubbelmötet med LHC var också ett tufft toppmöte som skulle visa vem som just då var herren på täppan i SHL. När stridsröken hade lagt sig stod Djurgården med fem av sex möjliga poäng, vilket självklart är djupt imponerande. Dessutom hämtade laget under det första mötet upp ett besvärligt 1–3-underläge till 3–3 för att sedan vinna på straffar. Känslan som infann sig när Djurgården helt plötsligt toppade tabellen är ett fint minne att låsa in nära hockeyhjärtat och plocka fram under framtida motgångar.
Efterlängtade agerandet på spelarmarknaden
Det här har på många sätt varit en märklig säsong. Trots att Djurgården har saknat två tredjedelar av sin tilltänkta förstakedja har ändå laget tagit sig till toppen av tabellen. Det i sig är värt att skriva långa hyllningskrönikor kring: men någonstans har det ändå funnits något som har skavt. Att äntligen Joakim Eriksson gick ut med nyheten att han är på jakt efter en ersättare till Andreas Engqvist var befriande på flera sätt. Det är inte hållbart i längden att mönstra en trupp som saknar den där tydliga klasslänken som tar laget till en högre höjd i sitt spel. Att ersättaren nu är på ingång ger Djurgården en ännu ärligare chans att faktiskt slåss om SM-guldet den här säsongen. Och den nyheten var precis det vi behövde höra för att förstå att klubben på allvar går för sin sjuttonde titel. Det ska bli mycket intressant att se vad nyförvärvet kan åstadkomma i en miljö som de senaste åren har krämat ur det bästa av enskilda individer.
Grewes underbara järnkaminsanda
Tyrannosaurus rex har återuppstått i en 17-årings kropp – och han har inga planer på att sluta jaga sina bytesdjur. Ja, Albin Grewes nya smeknamn ”T-rex” som han fick av tränaren Robert Ohlsson har en minst sagt spännande klang. Men nog ligger det något i det också. För den tacklingsvillige tonåringen har sedan han klev in i SHL-sammanhang varit en bulldozer som tryckt till sina motståndare så fort han fått chansen. I andra mötet med Linköping väckte han matchen med en blytung tackling på Filip Karlsson – vilket i sig gav hans lag ny energi som i slutändan landade i en seger. Under sina sex framträdanden har dessutom Grewe skapat mycket framåt, men väntar fortfarande på den första SHL-poängen. Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan han spräcker nollan i protokollet.
VECKANS DISS
Bedrövliga iskvalitén på Hovet
Spelarna klagade på den undermåliga isen på Hovet i mötet mellan Djurgården och Rögle, och det märktes att något inte stod rätt till med underlaget. Pucktappen var många, och kvalitén på matchen kändes påverkad. Helt ärligt nu. Det här får verkligen inte upprepas. Det finns inget lag som förtjänar en dålig is att spela på. Vare sig på elitnivå, juniornivå eller ungdomsnivå. När det gällde lördagens match var det flera tusen som hade betalat mycket pengar för att se underhållning på högsta tänkbara nivå. Att den underhållningen släpades i botten på grund av dålig kvalité på isen får aldrig någonsin accepteras. Jag hoppas och tror att en tydlig handlingsplan kring problemet har svarvats fram det senaste dygnet. Något annat vore skamligt.
Den tappade serieledningen
På tal om Rögle-matchen. Vad hände egentligen? Och finns det något som skaver mer irriterande än en tappad serieledning? Djurgården hade ett drömläge att gå in i uppehållet som nummer ett i tabellen – men tog den inte alls. Istället bjöd laget på ett oinspirerat anfallsspel, dök ner i sömniga och bekväma beslut. Med femton spelade matcher i bagaget finns en tydlig gemensam nämnare i Djurgårdens spel: den ojämna prestationen. Är det lagets tunga träningsbörda som gör att truppen hamnar i så tydliga energisvackor? Är det här något vi får lära oss att leva med den här säsongen? Frågorna är många. Men vi kan alla konstatera att Djurgården har en imponerande högstanivå – och en skrämmande låg lägstanivå. Låt oss hoppas att laget framöver kan hitta en tydligare och jämnare nivå i sitt grundspel.
