Artikelserie: Varglyans favoritfemmor
Färjestad har haft massor av profiler genom åren. Varglyans redaktion minns tillbaka och kommer i en artikelserie plocka ut sina favorit femmor. Först ut är Joakim Bofeldt.
Eftersom jag följt detta lag i dryga 20 år, har många spelare passerat revy framför mina ögon. Vissa har fastnat på min näthinna av olika anledningar, många fler har bara på något konstigt vis försvunnit ur mitt medvetande. Har därför tagit fram en favoritfemma genom åren och det trodde jag skulle bli en enkel match till att börja med, men jag fastnade redan på målvakten.
Jag har därför lagt upp det hela på ett lite annorlunda vis, för att flera spelare på varje position ska kunna omnämnas. Men vi startar väl då.
Målvakt:
På tredjeplats: Boris Rousson, stegrade sin formkurva hela tiden och var en stor anledning till guldet som bärgades i Globen 1998.
Andraplats: Martin Gerber, Schweizaren som kom in som en vägg från allra första seriematchen i mitt Färjestad. Hade en mäktig säsong 2001/02 som också avslutades med guld. Minns särskilt hans dubbla nollor mot HV71 ( 8-0, 5-0) i semifinalerna.
Målvakten som tar plats i min femma: Pekka Lindmark
Kirunasonen Pekka som kom till Färjestad inför säsongen 1984 kommer för alltid finnas i mitt minne. Han hade en lite egen stil och sågs väl som en bohem av vissa. Idrottsmän som röker är inte så vanligt, men mellan stolparna glömdes allt och han briljerade med sina snabba reflexer. Detta var innan butterflystilen slog genom och målvaktsarbetet byggde mer på spelsinne och snabba reflexer. Spelade hem två SM-guld till FBK. (1986 och 1988)
Backar:
På femteplats: Thomas Rhodin, Karlstadpôjken som började redan som pojkspelare i Färjestad. Har efter några utlandsvistelser kommit hem för att avsluta (?) karriären där den började. Högerfattad, bra klubbteknik och ett tungt skott från blå gör honom till en pålitlig poängplockare.
Fjärdeplatsen går till Peter Andersson. Spelskicklig och offensiv back som fostrades i Örebro, i historieböckerna är han ihågkommen för sista finalmatchen 1988 då Peter gjorde hela sex poäng i en och samma match, fördelat på ett mål och fem passningar.
Tredjeplats: Roger ”Ragge” Johansson, mannen som personifierade hjärta och kämpatag. I slutspelet 1997 var det väl inte en del på mannen som var hel och vi minns väl alla hur han log brett utan tänder och SM-bucklan i sin famn. Roger var också en offensiv herre, men med sin fysik var han inte helt bortkommen i egen zon heller. Vi minns dig Roger!
Förste back i min femma blir då: Sergei Fokin, denne jätteback med kropp som granit, älskad i Karlstad och hatad i övriga Sverige. Hade en räckvidd i egen zon som få överträffade och älskade att sätta in tacklingar. I finalen 2002 var det bland annat Rickard Lintner som fick sig en flygtur. Om tidigare backar har varit offensiva så är Fokin en defensiv pjäs. Hans bläckfiskarmar sög in det mesta i motståndarväg, när pucken erövrats levererade han sedan ett pass upp i mittzonen och bytte sedan. Hans utflykter in i offensiv zon var fåtaliga.
Fokins backkollega i min femma blir: Jaroslav Spacek. Denna tjeckiska spelare är förmodligen Håkan Loobs bästa värvning. Känd av få innan han dök upp här i Karlstad, när han lämnade Sverige var han svensk mästare och olympisk guldmedaljör. Offensiv, bra teknik och ett grymt välplacerat skott. Lägg därtill en skridskoåkning av högsta klass samt en sådan underlig egenskap som duktig straffskytt så förstår ni varför Spacek tar en plats i min femma.
Forwards:
Nu är målvakt och backar uttagna. Dags att göra min favoritfemma fullständig genom att tillsätta en kedja bestående av en center och två forwards.
Bubblare utan individuell rangordning: Kjell Dahlin, kvick forward som hämtades från Timrå. Bildade en giftig kedja tillsamman med Jan Ingman och Thomas Rundqvist någon säsong. Var över till NHL där han lyckades bra i Montreal. Om jag inte minns fel var han nära att komma med i Allstarteam för rookies.
Magnus Roupé, är en annan kämpe som fastnat i mitt minne. Hans främsta egenskap var sargspelet där han sällan gick bet på att få med sig pucken. Hamnade på grund av sin tuffa stil i en hel del slagsmål, främst mot Mats Hallin och Peter Ekroth. I dagens Färjestad är väl Emil Kåberg den som liknar Magnus mest.
Thomas Rundqvist, Ledsen Thomas, trots att du hänger i taket tar du inte centerplatsen i min femma. Thomas var en klassisk centertyp, ständigt blickande över isen för att hitta rätt med sina bra passningar. Har gjort näst mest poäng i FBK genom tiderna och arbetar numera som marknadschef på kansliet. Rundqvist är en av många otroligt duktiga centrar som figurerat i FBK genom åren. Det har varit och är Färjestads adelsmärke att hålla sig med en stark centrallinje som styr varsin femma.
Peter Nordström, nu närmar vi oss de som tar plats i laget. Peter fostrades i värmländska Munkfors men hann med en kort sejour i Leksand innan de blev Färjestad för honom. Att Leksand inte behöll honom har de nog hunnit ångra flera gånger om. Nordström har kamperat ihop med Jörgen Jönsson i snart ett decennium nu och så lång tid i samma kedja hör till ovanligheterna nu för tiden. Han har bra drag i skridskoåkningen, frän i närkampspelet och besitter en enorm vinnarskalle som kommer till sin rätt när det vankas jämna slutspelsmatcher. Om inte annat så vittnar hans fyra guldmedaljer om detta. Tillsammans med Jörgen är de ett av Sveriges bästa boxplaypar.
Då kommer vi till centern och forwards som tar plats i femman:
Jörgen Jönsson: Går inte att gå förbi Jörgens storhet och betydelse för Färjestads framgångar de senaste tio åren. Han har hunnit med att vinna fyra SM-guld, två OS-guld och två VM-guld. Har oftast spelat med Peter Nordström och Pelle Prestberg och lett den kedjan på ett föredömligt sätt. Fin blick för spelet, bra handleder och ett hyfsat skott. Grym i både power- och boxplay. Tekar dock sämre än ryktet gör gällande, men vinner dock de viktiga tekningarna och det är väl det tränare och fans minns. Växer minst en klass när det vankas slutspel.
Håkan Loob: Det räcker egentligen med att skriva 76 poäng på 36 matcher, fördelat på 42 mål och 34 passningar. Ett fantastiskt elitserierekord som han satte 1983 och som står sig än idag. Är fortfarande enda svensken, som lyckats göra 50 mål på en säsong i NHL. Hans låga sittande stil i skridskoåkningen gjorde honom svårstoppad och hans målsinne är ännu oöverträffat i klubbens historia. Sköt inte särskilt hårt, men ofta lågt och välplacerat. Han har vunnit SM, OS, Stanley Cup och VM-guld. Jobbar numera som sportchef och är lika framgångsrik på den posten. Under sina 10 år som sportchef har FBK varit i åtta finaler och vunnit fyra guld.
Erkki Laine: Tog över rollen som målspruta när Loob åkte till NHL. Hann under sina fyra säsonger i Färjestad med att på 169 matcher skjuta 114 mål. Högerfattad och kvick med fin skridskoåkning även han. Säkert bortglömd av många men i mitt hjärta kommer Erkki alltid finnas kvar som en kvick artist och målskytt.
För att slutligen då sammanfatta, min favoritfemma genom tiderna ser ut på det här viset:
Pekka Lindmark
Sergei Fokin
Jaroslav Spacek
Håkan Loob
Jörgen Jönsson
Erkki Laine
Det har varit skoj och väldigt svårt att ta ut endast en femma. Många minnen har väckts och jag slås av hur många fantastiskt duktiga och starka profiler som spelat i vår förening. Nåväl, alla har sina favoriter och det vore skoj att se hur just era favoritfemmor ser ut.
