Thomas Rhodin: ”Wolfpack skapar ett mäktigt tryck”

Så här dagarna mellan kvartsfinal och semifinal råder ett slags lugnet före stormen här i Karlstad. Då tänkte vi i Varglyan passa på att sitta ner och ta en bit mat med Thomas Rhodin, denna ikon i Färjestad som under grundserien i år satte nytt personligt poängrekord. Thomas är en påpassad man i dessa tider så jag hinner äta upp min lunch innan han dyker upp. Det var lokalmedia som uppehöll honom efter träningen. Men ingen fara är skedd och under tiden som Thomas äter påbörjar jag min intervju.

När började du spela ishockey Thomas och hur kom det sig att du började med den sporten?
- Jag började i unga år, redan som 8-9-åring om jag inte minns fel. Det var en kompis pappa som tog med mig, så vi var fyra kompisar som åkte på ett slags uttagningstester. Jag tror det var tre tillfällen som man fick chansen att visa upp sig. Som tur var gick det bra redan då och både jag och min kompis gick vidare och fick en plats i laget.

Var det bara ishockey redan vid den åldern, eller höll du på med fler sporter?
- Fotboll låg mig varmt om hjärtat också, och även mina vänner. Vi var ett gäng som spelade i KBK. Jag dubblerade dessa båda sporter fram tills jag var ungefär 13 år gammal. Men redan innan jag bestämde mig för hockeyn så kände jag att det var ishockeyn som jag ville satsa på. Vid denna tid började det tänkas på TV-pucken och det är ju en stor grej för alla ishockeykillar i den åldern.

Hur gick det i TV-pucken för er då?
- Det gick väl sådär, inget guld, men vi vann faktiskt SM för J18 några år senare med Färjestad.

Som 18 åring får du sen göra Elitseriedebut, hur gick tankarna då?
- Det var förstås jättestort och spännande. Första säsongen (1989/1990 min anmärkning) fick jag väl inte spela så väldigt mycket men säsongen därpå spelade jag hela säsongen och gjorde ett mål och 13 assist. Jag fick spela tillsammans med Jim Leavins och han var trygg att spela med på isen. Poängskörden det året är jag nöjd med. Men efter den säsongen så dippade jag väl lite igen, såsom det är så lätt att göra som ung och det var väl egentligen inte förrän säsongen med guldet 1997 som det tog riktig fart för mig igen. Efter den säsongen fick jag dessutom proffskontrakt i Tyskland och försvann från Karlstad under tre år.

Jag som supporter har ju märkt vilken stor förändring som skett här I Färjestad sedan den tiden, då tänker jag både organisatoriskt och hallmässigt. Hur ser du på den saken?
- Ja det är ju helt riktigt. Det har gått väldigt snabbt och väldigt mycket har hänt. Det märktes en stor skillnad bara under de tre år som jag var i Tyskland. När jag började i A-laget jobbade till exempel alla spelarna vid sidan av hockeyn. Jag själv jobbade med allt från att köra truck på ett lager till att reconda bilar på en verkstad. Så är det ju inte nu för de unga killarna som kommer upp i Elitserien. Det började väl egentligen med Malmös intåg i elitserien, de trissade upp lönerna och det blev allt fler klubbar som var tvingade att följa med i deras nivåer och nu är det väl inte en enda spelare som inte har ishockeyn som sitt yrke i elitserien, juniorerna undantaget då. Organisationen har ju också blivit mer proffsig, det var ett bra val att sätta Håkan som sportchef, om inte annat talar resultaten sitt tydliga språk. Det är fler folk som jobbar på kansliet nu, det gör att de hinner med mer och blir duktiga på den saken de håller på med.

Robert Kantor uttryckte i en intervju sin förtjusning över hur bra organisation Färjestad har, bäst i världen sa han till och med. Vad är det som gör den så bra tycker du?
- Jag tror att det faktum att nästan alla som sitter på viktiga poster har varit med och vunnit på hög nivå själva. De vet vad som krävs av spelarna och de vet också vad spelarna behöver för att lyckas. Väldigt mycket av arbetsrutinerna och rutiner vid värmning går igen, det är en oerhörd kontinuitet i föreningen. Det gör att man som spelare känner igen sig och det i sig ger en trygghet. Vi har ju Thomas Rundqvist, Håkan Loob, Tommy Samuelsson bland annat. De var ju med och vann guldet redan 1981. Clabbe Eriksson är en annan viktig kugge i bygget runtomkring.

Du nämnde att Jim Leavins var din förste backpartner, vilka mer har du spelat tillsammans med?
- Tommy Samuelsson och Roger ”Ragge” Johansson, Radek Hamr, Greger Artursson och Janne Niskala denna säsong är väl några av de jag kamperat flitigast ihop med. Så jag har haft turen att få spela med väldigt duktiga backpartners.

Något som jag reflekterar över när jag ser dessa namnen är hur offensiva de är. Du är ju också offensiv, är det inte mer vanligt att ha en defensiv och en offensiv spelare i ett backpar?
- Jo det ligger mycket i vad du säger, jag har också tänkt på den saken. Det startade väl egentligen redan 1997 då jag bildade par med ”Ragge”. Han var inte blyg av sig i offensiva sammanhang. När jag kom hem från Tyskland sen så var det Radek Hamr som blev min backpartner och vi var också båda två offensivt lagda. Det går dock bra om båda har en bra kommunikation och blick för spelet. Samt förstås en förstående center. I vårt fall har ju Jönsson fått ta hemåt när vi som backar förivrat oss något.

Du har tidigare under säsongen sagt vid flera tillfällen att Janne Niskala är den bästa offensiva back du spelat tillsammans med, vad är det som gör honom så bra offensivt?
- Han har till att börja med en otrolig blick för spelet. Hittar oftast någon av oss andra i femman med pass och gör sig själv spelbar. Sen skjuter han grymma handledskott, han har en förmåga att få med sig pucken och skjuta i en och samma rörelse.

Du själv har ju också under grundserien satt nytt personbästa poängrekord, hur ser du på framtiden i Färjestad?
- Jo det har gått bra denna säsong hittills. Jag har ett år kvar på kontraktet och som det känns nu vill jag lira minst ett år ytterligare efter det. Men det beror ju på dels vad Färjestad önskar och om jag får vara skadefri. Men minst två år till kan du skriva att jag vill fortsätta på isen.

Om du så smått börjar se slutet på din karriär så måste man ju säga raka motsatsen om Johan Motin, vad har du att säga om honom?
- Ja du, han är ju helt fantastisk. Innan hans första match uppe i Timrå hade jag varken sett honom spela eller hört talas om honom. Men han visade ju från första bytet att han var något utöver det vanliga. Det är ett stort steg att ta från juniorlag till Elitserien ska folk veta. Men Johan har gjort det bra. Jag tror på honom både som spelare och som person, han står stadigt med båda benen på jorden.

Då kommer vi in på nästa fråga som gäller Färjestads väg när det gäller juniorer. Vad tror du själv Thomas är mest utvecklande för en talangfull spelare, spel med seniorer eller spel i en juniorliga?
- Det är en svår fråga att ge ett kort svar på, men generellt sett tror jag det är mer härdande och mer utvecklande att spela A-lagshockey. Den sortens ishockey är den som är mest lik den som spelas i Elitserien och ger då en bättre skolning i hur det kommer bli senare för juniorerna i deras karriärer tror jag. Det är som jag sa tidigare ett stort steg att gå från juniorlag till elitserien så kanske är denna väg som Färjestad satsar på nu ett bra alternativ.

Hur är det med internetforum då, läser ni spelare på olika forum?
- Jag personligen försöker att låta bli, det är likadant med tidningar emellanåt. Men jag vet att många i laget läser och kan diskutera vissa ämnen som dyker upp. Det är så stor skillnad på den fronten numer, mot hur det var för bara tio år sen. Nu kan en tråd får flera hundra svar blixtsnabbt, det är enklare att skapa hysteri kring en fråga.

Diskuterar ni även spelarkritik som framförs i dessa trådar?
- Jo det händer väl, någon gång då vi tycker att det gått för hårt fram eller så.

Hur tycker du att The Wolfpack har utvecklats under din tid som spelare då?
- Dom har blivit så mycket bättre, det sköts mer proffsigt nu allting. Det är en ständigt pågående dialog mellan dom och oss i laget om vad som händer och vad som skall hända. De skapar dessutom en härlig stämning och ett mäktigt tryck här på hemmaplan. Det är skönt att ha dom i ryggen under matcherna.

Nu var maten uppäten och Thomas var på väg från arenan så jag avslutade med att fråga vad han tror om semifinalen samt några snabbfrågor från redaktionen.

Nå, nu är det en dag kvar till semifinalerna startar. Hur tror du att matcherna mot Linköping kommer se ut?
- Jag tror att det kommer bli en stentuff matchserie. Det är ju nu det börjar på allvar för oss. Dom liksom vi är bra i både boxplay och powerplay. Jag säger som vanligt att det är de små detaljerna som kommer vara avgörande för hur matcherna slutar. Att vi börjar på bortais känns faktiskt bra, det är svårt att veta var vi står efter ett långt uppehåll, i det läget kan det vara bra att inte ha all press på sig att behöva vinna som ett hemmalag har i slutspelet.

Snabbfrågor:

Bästa tränare (förutom den du har)?
- Gunnar Johansson och Per Bäckman

Bästa motståndare i ES och utanför?
- I ES håller jag Kallio och Niklas Andersson högt. Utanför ES säger jag Ovechkin och Kovalchuk.

Bästa minne med FBK?
- Det är SM-guldet 1997

Vem har snackat mest skit?
- En av de värsta var ”Bulan” Berglund

Då var lunchen slut och jag tackar Thomas för att han tog sig tid och passade också på att önska honom lycka till i morgondagens match.