Gästkrönika: Mycket man kan se fram emot
Som stor supporter till detta lag från Karlstad som heter Färjestad följer jag minst sagt intensivt det som händer både i och runt omkring denna förening. Spelare, ledare och allt annat som rör sig inom denna verksamhet granskas ur min synpunkt med lupp.
Lite sjukligt kan sägas egentligen, men det är väl bara att erkänna att man går under rubriken ”hockeynörd”. Avståndet till det hela är inte speciellt långt heller, ett stenkast bort ligger såväl arenan som herrgården där föreningen har sitt kansli. Man har så att säga krypavstånd till och från matcherna, träningarna och presskonferenserna.
Första riktiga officiella träningen som avverkades under måndagen var naturligtvis något man bara var ”tvungen att se”, en stund där jobbet kommer i andra hand under en timme till chefens förtret. Färjestad är något jag levt med under de cirka femton senaste åren av mitt liv, där man varit med om både det ena och det andra. Allsvenskan, sm-guld, torskade finaler, lock-out säsong, fiaskon, ombyggnation från lada till arena, jag tror ni fattar vad jag menar.
Historierna kring denna förening är många och kommer naturligtvis att bli fler framöver, bara under de senaste tio-elva åren har det kanske skrivits mer historia i föreningen än under dess tidigare liv. Sm-finalerna har duggat tätt, arenans stora lyft och betydelse för föreningen, omsättningen som skjutit i höjden och bankkontot som växer några miljoner för varje år. Nu är absolut inte bara Färjestad i den situationen, nu är ju nästan hela Elitserien där och visst är det kul att Sveriges mest intressanta sport lever i allra högsta grad. Betydelsen för vad arenorna och dess pengastinna verksamhet gör för föreningarna är snuskigt betydelsefull idag för klubbarnas existens.
Men åter till Karlstad och Färjestad som står inför en ny säsong, en säsong där ”nästan” ingen tror på laget. Supportrar både de som kan och inte kan hockey kritiserar lagbygget, massmedia är inte nådiga i sin kritik heller. 1997 tog man guldet efter att ha besegrat favorittippade Leksand och Luleå i semi- och sm-final.
Efter det försvann Rhodin, Ketterer, Arwedsson och Ottosson med flera, istället kom en okänd Tjeck vid namn Spacek, en värmlänning som hette Prestberg, en målvakt från den finska ligan vid namn Rousson som ingen (!) hört talats om, och vad skulle man med en Norrman till som för några år sedan tidigare inte lyckats i Frölunda? Media var hänsynslösa mot Färjestad den hösten när lagens tränare samlades på Bosön i Stockholm för pressträff. Några tidningar skrev att det var första gången som ett lag skulle åka ur året efter en sm-final sedan Björklöven torskade 88 och åkte sen ur 89. Lite av samma känsla får man idag faktiskt när man framför allt läser de rikstäckande bladen. Krönikörerna runt om i landet tillsammans med både egna och andra lags supportrar dömer ut ett FBK som saknar en riktig förstemålvakt, stora starka 100-kilosbackar och med en hel drös gamla avdankade landslagsspelare.
En sådan kille som Jörgen Jönsson är helt slut, Nordström, Rhodin och Höglund ligger inte långt efter, det är i alla fall vad de skriver. Heino-Lindberg kan inte fylla luckan efter Henriksson som stuckit till Ryssland och ”oljedollars”, med mera med mera.
I fredags eftermiddag ringde en journalist från GT/Expressen till mig för att få några ord från en Färjestadssupporter till en bilaga strax innan säsongen börjar på allvar. Han frågade vad jag tyckte om den klena backbesättningen, och vad jag tyckte om panikdraget att göra Jesper Mattsson till back. Ställde om frågan till mig själv en gång extra efter intervjun, var det verkligen panik bakom det hela? Så fan heller att det var, man frågade ju Mattsson redan under pågående säsong förra året och han fick frågan ställd till sig igen efter det att slutspelet tog slut i våras. Inte fasen är det panik direkt, men media och gnälliga supporters vill få det till det för att de inte är nöjda med namnen som man värvat.
Namnen ja, ni vet sådana som Spacek, Rousson, Magnussen och Prestberg. De namnen som skulle se till att FBK skulle åka ur. Visst absolut, jag kan ha totalt jätte fel men det finns något som talar emot det hela. Problemet är att jag inte ännu kommit på helt och hållet vad det är.
Att laget med spelare, ledare både i och utanför båset tänker göra något helt nytt är dock ganska så solklart. Värvningarna tyder på det, ungdomarna tyder på det, dessutom finns det något som ligger och bara väntar på att få komma ut precis bakom knuten. Känslan jag har säger det i alla fall.
Operation ”Generationsväxling” har börjat både i rinken och på kontoret. På kontoret vet vi ju om den största förändringen inom en snar framtid, att arenan med dess kringutrymmen ska få en rejäl ansiktslyftning i storleksklassen 60-70 miljoner vet vi också om. Det som redan börjat men folk kanske inte tänker på är det som händer på isen.
Det är med stor spänning jag därför ser fram emot säsongen 2007/08. Namnen Wallin, Granak, Somervuori, Brunnström, Lintner, Cullen och Gustafsson är inga som får de andra lagen att darra av skräck. Får man däremot bara kolla lite närmare på dem och känna lite på dem, ja då finns det ändå något där som tyder på någonting.
Jag ska ärligt säga att jag inte visste ett dugg om en kille som Gustafsson till exempel, eller Cullen för den delen heller. En sådan kille som Cullen gjorde inte direkt större väsen av sig i den tyska ligan, nej men då blir vi kritiserade i media. Brukar en kille som inte trivs vid sidan av rinken göra bra ifrån sig på den?
Kollar jag på namnen man värvat en gång till, får jag kraftigt känslan av kreativitet, fart, frenesi och lekfullhet. Blanda det med tidigare rutin som finns i laget, revanschlusta sedan förra årets snöpliga slut. Tycker det ser sjukt spännande ut. Stora starka spelare, kanske inte de snabbaste på skridskorna utan som stänger vägar och håller i nere i sarghörnen. Visst kanske man saknar sådana namn men frågan är om sådana får plats i dagens hockey med de regeltolkningar som finns.
För mig luktar årets lag lite rock `n roll, det svänger och röjer helt enkelt. Anfall är bästa försvar heter det ju. Framför allt är det de unga killarna jag gillar i det här sammanhanget. Åslund till exempel som är den kille som förbättrat sina testvärden bäst i hela laget, Brunnström som enligt alla rapporter har en skridskoåkning utan dess like blandat med finess och kraft. Micke Johansson som kan få det egentliga genombrottet i vinter, killen med den låga härliga tyngdpunkten, smarta passningar och kvicka dragningar. Martin Johansson med sin tyngre och starkare skridskoåkning men med en krigarinställning och en stor laganda han bland annat visade i JVM senast.
Späd på med lite fartfylld skridskoåkning från spelare som Söderström, Somervuori och Prestberg så visst fasen kan det gå undan på rinken i vinter.
Dessutom har vi offensivt glada namn som Rickard Wallin som återvänder med nytt offensivt självförtroende efter spel i Lugano, en annan Rickard vid namn Lintner som gjort 21+29+31 poäng under sina tre tidigare säsonger i Elitserien. Får Esa Pirnes bara tillbaka samma känsla och spel han hade innan skadan förra året är jag inte alls orolig för offensiven. Yngre killar finns det dessutom på backsidan Motin som gjorde bra ifrån sig förra året då han fick chansen under den andra halvan av serien. Marcus Karlsson och Per Johnson som också finns där för att visa vad de kan och vill.
Fräscha offensiva idéer, unga hungriga killar som vill framåt, en klubb som satsar även vid sidan av själva isen. Det luktar framtid mina vänner, en framtid som kan bli riktigt ljus kanske redan i vinter. Dock tror jag inte på laget under årets försäsong. Många nya unga spelare och nytt spelsystem tar tid att forma och få till, därför tror jag vi kan glömma segern i årets upplaga av Nordic Trophy. Å andra sidan, hur många matcher vann MoDo under förra årets försäsong. Att det verkar bli en fartfylld och tokoffensiv säsong från Färjestads sida gör att jag inte känner mig direkt jätteorolig för defensiven faktiskt. Faktum är att jag tror att lösningen för den delen redan är klar, men eftersom ingen av oss utanför laget vet något ännu tror jag att vi alla känner en osäkerhet för den biten helt i onödan.
Låt de unga hungriga killarna leka av sig riktigt ordentligt under Grundserien. Ge dem chansen att även göra bort sig, det har de nytta av längre fram, låt det äldre rutinerade gardet som finns ta vara på resten. Smarta spelare som varit med länge och kan spelets regler kan visa de yngre under de svåra omständigheterna hur det ska gå till. När slutspelet sedan börjar vänd bara på det istället. Låt de äldre grabbarna göra jobbet och låt de yngre stå för lekfullheten, det kan både avgöra och räcka långt.
På tisdag bär det av till Munkfors för att kolla matchen mellan FBK och Linköping. Resultatet är inget jag tänker på även om det naturligtvis alltid är kul med seger. Nej jag vill se de yngre killarna som nu verkligen ska visa att de vill vara med i framtiden. De rutinerade vet redan vad som väntar längre fram.
Tipset i serien för årets lag hamnar ändå runt en tredje- och femteplats där jag hoppas laget hamnar topp fyra. I ett slutspel kan allt sedan hända så därför för denna gång hoppar jag en eventuell vinnare av guldet, men får hjärtat bestämma är det redan klart.
Tack för den här gången
Robban