Inga direkta skrällar
Det är dagen efter utmarschen från Elitserien 2007/08, dagen då pappersmedia vräker ut allt om truppen och samtliga pratar om rensning, storstädning osv. Men vad av det var nytt?
Att Lakos och Lintner inte får förnyat förtroende
Att man tvekar om en fortsättning kring Mathias Johansson och Crippe Söderström
Att man hotas bli av med Micke och Fabian
Att Kolan drar till Ottawa, men samtidigt tvekar om en fortsättning på andra sidan sjön
Att Tuppurainen ses som förlorad till Finland, eller Pirnes vara eller icke vara
Inget av det är nytt, men visst är det samtidigt skitkul att läsa hur tidningar och supportrar spekulerar hej vilt.
Det pratas om en lillebror, en Finsk målspruta, någon Kanadenasre från Norrland, någon ung lovande i Gurkstaden.
Man kan läsa framför allt i dagens blaskor om en "stjärnspelare", folk fullkomligt skriker över att det måste vara någon i klass med denne målsprutan från ovan skrivna mening.
Vore "stjärnspelaren" en sådan som Goren är det ett skandaluttalande av "Kocken" osv, och folk ser klubbens ras alldeles runt hörnet.
Varför skulle inte det kunna vara en sådan som Goren? Och har verkligen "Kocken" uttryckt det på det sättet.
Timråstjärna till Färjestad stod det på löpet 2006 i januari, tankarna florerade kring de stora namnen. Jag lovar Crippe Söderströms namn florerade dock inte den gången.
Det finns mycket att prata om när det gäller säsongen som precis avslutats för FBK:s del. Tyvärr blir det mesta negativt men det är långt ifrån katastrof. Visst, vi Karlstadsbor skriker efter guld och får självmordstankar så fort laget torskar.
Sett till hur säsongen sett ut är det ändå imponerande att man lyckas komma topp fyra. Jag tror att Rickard Wallin och Rhodin är de enda spelarna som inte varit skadad, utan deltagit i samtliga matcher. Därefter följer Fabian, Micke, Granak, Eero, Skålberg och Esa som lyckades gör över 50 i Grundserien. resten har alltså missat minst fem matcher om man bortser från Gustafsson som målvakt då.
Också slutspelet då, hur har det sett ut där egentligen?
Sju spelare av de ordinare har missat match någon gång, då har jag inte räknat med Lakos, Nordström samt målvakterna. Vilken stabilitet och harmoni under en säsong ger det i ett lag, där man tvingas hoppa runt med nya spelare från match till match.
Visst allt beror inte på skador, nej nej långt ifrån. Ledningen får ta sitt ansvar och "Kockens" kommentar om nästa säsongen gav sitt tydliga språk. Vi vill bygga från grunden direkt på säsongen. Räkna alltså inte med några större värvningar oeller artist-kontrakt killar. Behövs det så självklart på grund av just skador och liknande men man går inte in för det från början i alla fall.
Färjestad gjorde sig av med Roger Melin, jaha var en första tanke och sedan förväntade man sig en effekt som tyvärr uteblev. Tänkte till och med så att man kanske sparkade fel person. ykten säger dock att det inte berodde på resultaten.
Jag har absolut inget emot Crippe om ni trodde för övrigt, trvlig typ för övrigt.
Läste också i en blaska om att FBK är tvungna att tänka i andra banor. däremot stod det knappt något om vilka banor tyvärr. Dessutom skrevs det om i samma mening att säsongens hemmaspel skulle påverkat säsongskortsförsäljningen. Visste säsongskortsköparna redan då att de skulle spela dåligt på hemmaplan och därför avböjde?
Men Crippe har ändå nog tyvärr gjort sitt i FBK
Och tror folk att en generationsväxling går på två säsonger verkligen.
Jag är inte förvånad om FBK hamnar i nästa final om kanske säg tre fyra år, men som alltid hoppas man ju att vi är där tidigare. Färjestad hade under slutet 80 början 90 ett fantaskt lag. Pekka i målet, Rundqvist, Lars Karlsson och Bengan var några av de som försvann bland annat i de främre leden. Lägg till Lückner, Ingman, Roupé och Dahlin och du har ett par till. Båkat sett försvann Peter Andersson, Samuelsson, Nordin och Silvfer för att nämna några där också då. FBK gjorde då sin sista final mot Djurgården 91. Då hade man spelat fem finaler på sju år.
När dessa ovan nämnda trotjänare försvann, började spelare som Clas Eriksson, Mathias Johansson, Höglund och Rhodin att röra på sig och komma upp ur de nedre leden.
Nu är det istället Micke och Martin Johansson, Åslund, Motin och kanske till och med Björklund och Mackan Johansson som i olika utsräckning knackar på dörren.
Då tog det sex år mellan finalerna, varför inte det nu också om man vill bygga en ny storhetstid.
Tack för den här gången