Moralpanikens Sverige
Tillåt mig orera. Moralpaniken sveper över Sverige. Hockeymammor vågar sig inte till våra arenor och Förbundsbasar pekar ut spelare av enskilda nationaliteter som skurkarna i dramat. Vad är det egentligen som händer?
Finns det något belägg alls för kritiken som riktas mot spelare som Färjestads Lee Goren och hans landsmän, eller handlar det hela om att media, i brist på fler Peter Forsbergare med comeback i sikte, gör vad de kan för att skapa rubriker?
ÄR verkligen Elitserien särskilt våldsam? Nej, verkligen inte. Utan att känna till någon exakt statistik i ämnet så tror jag det är få ligor som är så snälla som vår egen högsta serie. Här utdöms långa straff och höga böter så fort någon kastar handskarna och skulle någon spelare våga sig på en tackling så då ska han minsann sona sitt brott i utvisningsbåset. Lägg därtill en oerhört ojämn nivå hos rinkarnas rättskipare så får vi en härlig röra av inkonsekvens och en hockeyskola som fostrar spelare att saker som är självklara på andra sidan Atlanten, här inte tillåts. Saker som att stå upp får sitt lag, sin målvakt, att hockey är en fysisk sport där man får skörda det man sår i fall av fulspel och tjuvnyp. Självklarheter som både spelare och publik uppskattar och vill ha. Tydlighet. Men här i moralpanikens Sverige så tillåts inte sådant. Nej, här ska alla dumma bovar straffas hårt och alla vi andra ska vara snälla och hålla varandra i handen. Ingen får stå ut ur mängden och skulle någon göra det så måste det självklart vara någon som kommer från ett annat land.
Arga hockeymammor i Kanada? Njae.
Ta till exempel Christer Englunds kommentarer om att klubbarna värvar transatlanter för att de ska slåss. Eller den s.k. hockeymamman som upprördes över Lee Gorens uppfostran av LHCs Andreas Pihl. Skulle detta överhuvudtaget ske i USA och Kanada? Knappast. Där är alla medvetna om vad som ingår i konceptet hockey. Där försöker inte förbundet och domarkåren lura någon, där vet alla vad som gäller. Där fostras spelare att gå rakt på mål, stå upp för sig själva och sina lagkamrater och så vidare. Ni vet allt det där, ni hockeyfans, för av komma lite närmare sanningen så kan jag utan att tveka säga att de flesta av er, av oss, uppskattar inslag som Goren eller kanske ännu mer Lance Ward i den annars så halvtrista Elitserien.
