Funderingar nattetid
Klockan är mitt i natten, skallen snurrar kring tankarna för mitt FBK. Fiasko, hemvändare och framtid. Här är något av vad man kan tänka en Påskaftons natt.
Säsongen är slut sedan några dagar tillbaka, många är frågorna vad det var som hände och varför det just hände. Det viktigaste frågan dock måste vara, vad kommer att hända?
Många snackar om fiasko, visst en sorti i avgörande Kvartsfinal är inget som hänt Färjestad sedan säsongen 99/00 då Djurgården blev för svåra. Skellefteå blev banemän denna gången och klubben från Norrland om rullar framåt slår till igen och jag måste trots allt säga trots att det var mitt eget lag denna gång, så gillar jag denna framgång.
Är då Färjestads säsong 09/10 så fruktansvärd katastrofal som många ändå vill ha det till, njae. Hur många var det egentligen bland experter, fans, media och spelare själva som egentligen trodde att det skulle gå, just det.
Man kan ta en titt i historien, -97 stod det då lila/gula laget där som mästare på Torget i Karlstad med första guldet på nio år. Då försvann spelare som Ottosson, Arwedsson, Rhodin, Butsayev och Ketterer. Ersättarna hette då Rousson, Spacek, Prestberg och Trond Magnussen, hela Hockeysverige undrade vilka dessa var.
Resultatet blev dock det samma året efter, stommen blev kvar i form av Eriksson, Nilsson, Johansson x 2, Artursson, Fokin, och till viss del Jönsson och Nordström. Många var trotjänarna som bar vidare på framgången till de nya spelarna något som Hockeysverige inte räknat med då det till och med fanns de som tippade Färjestad som elva i tabellen.
Hur många var de som tippade Färjestad i toppen i år? De som tippade Färjestad på placeringarna 5-8 gjorde det med all rätt så enkelt är det. Med en total makeover på två säsonger där den så trogna stommen var bortflugen skall laget ha all heder för den insats de ändå gjorde.
Luleå, laget som vann varenda omröstning under sommaren och inför säsongen som det lag som värvat bäst, missade slutspelet. ”We wanna win de champions” sade ett par Kanadensarbröder, spelare som Hedström, Olausson och Arlbrandt skulle enkelt kunna ersätta Omark/Harju duon som valde buntar med Rubel. Obsut och Bartecko lämnade också klubben efter flertalet säsonger där man legat i topp i poängligan, som sagt hur gick det för Luleå.
Ska man se till detta ändå, får jag faktiskt lov att säga att jag tycker trots allt med tanke på alla tongångar inför säsongen och ”satsningar” man gjorde att Luleå har en mer misslyckad säsong än FBK.
Vi förflyttar oss söderut på E4an, passerar ett Skellefteå i medgång, ett Umeå med Löven i kris och bromsar in i ”Foppaland” som Örnsköldsvik valt att bli kallat i Hockeysverige.
Nu skulle det hända saker, Horava vid rodret valde att plocka Malek som målvakt från den Tjeckiska ligan där han spelade 29 matcher i Grundserien och knappt ens var andremålis i slutspelet. Såg man verkligen bort från detta i MoDo. Tomas Mojzis, Dan Hinote, Josh Green och Hannu Pikkarainen värvades i olika skeden. Någon storhet de kallar ”Foppa” klev till slut in och gjorde klart för MoDo resten av året. Näslund klev upp ur kontorsstolen och hoppade i skridskorna. Några av killarna gjorde det förbannat bra och trots med en stomme i form av Svartvadet, Sundström, Jonsson, Timander, Hållberg, Skröder och Salomonsson (ja jag vet, skadad) kvar i laget var MoDos behållning Zuccarello-Aasen denna vinter.
Jag skummar igenom laguppställningen igen och ser fler namn såsom Laurila, Madsen och Suhonen. Jag kan inte annat än att ställa frågan till mig själv, hur MoDo kunde missa den heligaste perioden på året? Visst är Modos säsong 09/10 ett större misslyckande än Färjestads.
Vi passerar Timrå som ingen trodde men som tillsammans med Brynäs en bit nedanför fick lira slutspel. Drar förbi ett kokande Stockholm och svänger in på E20 västerut och hamnar i Göteborg.
På två säsonger har man bland annat värvat spelare som Johan Holmqvist, Bäckman, Mäntymaa, Lehtonen, ”Pebben” Axelsson, Lundqvist, Hahl, Andreas Karlsson (jora skadad i år igen) och Janne Niskala. Killar som vem som helst skulle vilja ha i sitt lag. Dessutom har man kvar en del stomme i form av Kallio och Andersson.
Med Sveriges bästa (!?) målvakt i buren, en ledarstab i form av Ulf Dahlén, Dan Jablonic och ledaren själv Kent Norberg tippade många Göteborgarna i topp. Hur kunde Frölunda med detta lag kriga om en slutspelsplats strax innan mållinjen och sedan tappa 1-3 mot LHC (ingen skugga över LHC, som är ett bra lag) direkt i kvarten? Jag hävdar att Frölundas säsong 09/10 är ett större misslyckande än Färjestads dito.
Om Färjestads lag anno 09/10 står för ett så kallat fiasko, vad ska man då kalla ovan nämnda lags säsonger för?
Visst, regerande mästare är regerande mästare och det är fasen ingen dans på rosor andra året, eller så att säga året efter ett guld, för varken förening eller spelare, eller spelare i föreningen. Kolla bara på spelare som Bastiansen, Holös, Laatikainen, Goren och Vallin. Spelare som höjde sig och visade vägen?
Klart som fasen killarna i grund och botten är bra hockeyspelare, det vet vi alla men vem av de tog ett steg framåt, vem utvecklades, vem förde fanan vidare och vem gick i bräschen för laget?
Sm-guld och sedan respass i en sjunde kvart, hur gick det för HV71 efter guldet –04?, Eller varför inte MoDo efter guldet –07, som sedan hamnade utanför två av de tredje följande slutspelen trots bibehållen stomme?
Jag tror inte att detta resultat för Färjestads del innebär någon framtid där vi får ses som ett ”mittenlag” och vara de som kämpar för att komma till slutspel. Visst fasen något år till kanske men det gäller att se på den här säsongen också med de ögon som viska dra nytta av och kan dra nytta av.
Under fjolåret fanns de där, de som gör det. Loken, fanbärarna, de med vinnarskallen och klubbmärket på brösten och inte på lönekuverten fanns inte i ental utan flertal. De försvann och de som ska mogna för detta fanns i ledet bakom, i vagnen efter och på platsen bredvid i omklädningsrummet.
Spelare som Åslund, Micke Johansson, Paulsson, Dick Axelsson, Bastiansen, Holtet och Kåberg har nu alla fått vara med om laget då och nu. Spelare som kanske, naturligtvis inte alla men har flertalet år framför sig i föreningen och vet då betydelsen av det hela. Betydelsen av en fanbärare, en som går i bräschen och en som bär klubbmärket på bröstet före en som ser det bara i samband med löneutbetalningen.
Visst vi kan snacka om Wallin och Frögren i all ära, killar som vi vet vart vi har den dagen de spelar för grönvitt, men vi lämnar de killarna ett tag. Det finns otroliga spelare i laget, riktigt bra killar. Hur enkelt var det för spelare som Sanny Lindström, ”Bagarn” Andersson och Fredrik Lindgren till exempel att komma till ett lag utan ledargestalter i matchtröjan? Där fanns Mattsson och Kåberg som rutinerade rävar. Spelare som tagit till orda med killar som Jönsson, Nordström, Wallin och Rhodin i omklädningsrummet? Njae inte direkt va.
Ovan nämnda killar hamnade i ett omklädningsrum tillsammans med flertalet orutinerade grabbar både från insidan och utsidan av föreningen tillsammans med landslagsspelare både från in- och utsidan gränsen. Ledargestalterna träder inte fram över en försäsong eller ett powerplay, det tar tid.
Micke Johansson vände åter från Staterna och såg då samtidigt hur otroligt bra spelarna i FBK har det, snabbt fick man höra att killen börjat höja rösten i omklädningsrummet och i avbytarbåset. Att killen ser skillnaden, hör tystnaden och sedan höjer rösten låter godis i mina öron gott folk. Trots skadan gör killen ett riktigt bra slutspel, både tar och ger och gör kanske sin bästa match i Färjestadströjan så långt i karriären. Så växer en ny ledare fram för mig.
Lagkapten, nej ändå inte, fast ser vi historiskt sett är det inte den första med C:et som inte varit loket längst fram.
Vem skulle de nya spelarna ”Bagarn”, Sanny, Lindgren och Umicevic ty sig till, vem skulle de lyssna på? En svår omställning för många, en omställning omöjlig att ställa krav på om ni frågar mig. Här kom spelare utifrån, och de killar som fanns kvar hade heller ingen att följa.
Jag är övertygad om att framtiden för FBK ser riktigt bra ut. Gruppen idag har genomgått en hård kamp, en kanske något orättvis kamp, men ju längre tiden går ju mer blir gruppen en grupp och i den bildas det inom sinom tid en kärna.
Jag tror att för många blev det en omställning man inte riktigt anade, nu går man in i framtiden med andra villkor, fler frågetecken har blivit utropstecken inför nästa säsong och inte tvärtemot vad som hände efter guldet -09.
Man kan gå in på detta med enskilda spelare också. Under de senaste dygnen har det varit flytt utanför mitt fönster. På påskafton backade en finsk skåpbil upp emot Laatikainens dörr, McDonell lämnade området med destination järnvägsstationen för vidare färd mot Arlanda, Chicago och sedan Florida vid lunchtid där det vankas semester. Tack för grillen förresten Kenta, lovar ta hand om den. Skjutsade Kenta gjorde Mattsson, Mattsson som vänder hem till Skåne och Staffanstorp på Påskdagens förmiddag, ett jobbigt farväl för fler av oss grannar.
Själv har jag bara bott granne med honom ett år men vilken kille. Alltid tid, aldrig några problem, Mattsson har vid flertalet gånger fått souvenirer medskickade till träningar och fått de signerade åt folk jag hjälpt och aldrig har det varit något problem för honom.
Värst dock för grabben hans som bara var månader då de flyttade hit. Han har allt här uppe, hockeyn, kompisar och Staffanstorp är ett ställe man hälsat på, på sommaren. Både en och två tårar har fällts de sista dagarna och andra grannpojkar kommer avsky morgondagen.
Alla är de nu borta från grannskapet, tungt för vissa men samtidigt en del i en hockeyspelares vardag. Jesper väger bly i sammanhanget av de övriga att jämföra med. Sex säsonger sätter sina spår både på och utanför isen.
Bartecko verkar inte bli kvar i staden och Ari Vallin lämnade staden på Påskafton med fullpackad BWM och lämnade över nycklar, det borde vara enkelriktat på den turen. Krstev är en annan som man väljer att inte ta över heller till nästa säsong, resten av spelarna är mer frågetecken. Försvinner Karlsson till San José? För min del gör det inget. Hamnar Holös i Colorados ägo? Jag gråter inte om han blir kvar ett år till och jag tror chansen finns och kan vara ganska stor, för min del får också en sådan som Blindenbacher vara kvar. Skulle heller inte ha något emot om Umicevic väljer att utnyttja sitt optionsår i Färjestads ägo. Det är inte ett frågetecken just nu i spelartruppen men ju snabbare frågetecken blir utropstecken ju snabbare blir det en grupp.
Men av de som försvinner och av de som blir kvar ser jag att ingen med stor betydelse för föreningens framtid lämnar, de finns alla kvar. Kanske den mest värdefulla ”värvningen” inför kommande säsong.
Det spekuleras så här års i vilka som kommer och vilka som går, vilka som ”sviker” och vilka som ”visar hjärta”. Självklart råder det ingen tvekan om vilka folket i Karlstad vill se, namnen behöver inte läsas en gång till. Dessa namn tillsammans med ”de som är på G” inom laget idag kan bli en ljus framtid för FBK, nu kan vi bara hoppas!
