Funderingar i ödemarken
Mitt i storskogen under en helg försvann inte tanken kring denna hockeyn, bra namn, stor press och ny anda i FBK. Men kommer framgången av sig självt?
Har under helgen befunnit mig rakt ute i ödemarken. Dörr till dörr 22 mils avstånd till närmaste affär och lite mer än två mil till ett ställe där man bokstavligt kan konstatera att, jo björnen bajsar i skogen. Karlstad-Klarälven rakt norröver i två timmar och sedan österut tills man kommer fram till sjön där stugan ligger.
På andra sidan sjön ligger Dalarna, jodå kan simma under sommarhalvåret till Dalarna eller varför inte ta sparken vintertid. Vintertid och vintertid förresten - fasen, isen släppte för en vecka sedan.
Med följde frugan med stora magen, svågern och en polare med gravt svår nerkedialekt. Det blev en del fiske, solande faktiskt och visst försvann det ner några malt tillsammans med god mat och diverse onyttigheter.
Mycket trevlig helg där total avkoppling, tystnad, lugn och ro var inbokat och det var något som infriades. Varken såg eller hörde annan människa under trettiosex timmar faktiskt, inte ens en bil hörde vi tills söndagen strax efter lunch då folk i grannstugan dök upp.
Kom på mig själv vilka stora problem man kan ha när det största bekymret var vilken färg men skulle ha på draget, då förstår ni läget.
Blev en del snack kring detta med hockeyn trots allt, svårt att undkomma denna drog. Martin Sevc hade strax innan avfärd dagarna före bestämt sig för en tredje sejour i FBK, ingen gladare än jag men laget börjar nu se riktigt bra ut och framför allt börjar man sätta rejäl press på sig.
När man läser rader folk skriver och hör tugget på stan är det lätt att tro att folk redan börjat bokat in tid för torgfirande. Namnen man värvat håller riktigt hög standard och att vi nu värvat tre återvändare späder på det hela än värre och vad händer om Wallin skulle skriva på också?
Räknar man namn på spelare som från start är tänkt ingå i truppen hamnade man förra året på följande tio stycken; Björklund, Lindgren, Lindström, Pihlström, Blindenbacher, Karlsson, Rahm, McDonell, Umicevic och Andersson, alla var medräknade på listan som nyförvärv och de var en del i processen kring generationsväxlingen och man hade nu bytt ut halva laget igen sade man.
Jag har inte räknat med alla sedan som spelade i laget under året utan detta var bara på förhand.
En svårt nöt att knäcka sade man och det blev det också, men hur ser det ut nu då. Jo faktiskt egentligen på samma sätt, halva laget utbytt men ingen nämner något att det kan bli svårt för nu pratar man om namn man känner igen och att visst hjärta har återkommit.
På förhand tio nya igen och då har jag inte räknat Wallin eller den spelare man sagt värva om han inte dyker upp. Sevc, Frögren, Berglund, Sjögren, Nihlstorp, Junland, Grundel, Brodin, Lundh och Berglund igen är alla på förhand nya spelare.
Brodin och Grundel liksom Björklund under fjolåret får ändå ses som nya spelare eftersom de tidigare inte ingått i truppen i sin helhet från början så att säga.
Det finns faktiskt egentligen inget som säger att detta kommer bli bra av sig självt redan från början, förutom då att några killar känner till föreningen redan vilket i och för sig är viktigt. Sevc har två succéer bakom sig och det gäller för honom att leverera riktigt bra hockey med tanke på tidigare insatser.
Frögren har inte lirat på stor rink under två och ett halvt år innan han går på is i början av augusti, detsamma gäller Junland hur lång tid tar den omställningen för dessa? Det kan ta en träning, det kan ta år - se bara på Holtet. Berglund var ingen dundersuccé trots allt under lockouten och hur klarar han omställningen till en mer kontrollerad svensk hockey efter fem år i Schweiz?
Rahm gjorde ett riktigt bra slutspel och det är det som folk går på när de ser honom igen till hösten och vad händer om inte han lever upp till det med en gång?
Dessutom är Rahm liksom, Micke Johansson, Åslund och Berglund i rehabiliteringsfasen under stora delar av sommaren i samband med nyss genomgångna operationer, vart står de under hösten fysiskt?
Pressen på FBK är just nu väldigt stor känns det som och visst ser truppen både bra och intressant ut så här års redan men det ger inga som helst garantier för att det blir en succé direkt, folk verkar tydligen i alla fall i många fall stirra sig blinda på namnen.
Ta bara som under hösten 2008 då laget inte riktigt klaffade. Många okända och utländska namn och folk gnällde genast över ”Kocken” Rundqvists insats. Vad skulle folk kunna gnälla på nu tro, när man i mycket om och men fått hit spelarna man på förhand ville ha men där förutsättningarna till stor del är de samma?
Med tanke på all rehabilitering i truppen samt en del nya spelare och faktiskt där en och annan kommer från spel på andra rinkar tror jag att FBK kan gå en tuff höst till mötes. Sex nya backar av sju möjliga från start, inte direkt att trycka på en knapp inte.
Pressen som sagt stor och det bör den vara med tanke på uppställningen men vad händer om succén uteblir när alla pusselbitar finns där, vilket riktning tar folket och hur långt tålamod finns det?
En helt annan sak är ”Bagarn” Anderssons vara eller icke vara. Skulle det vara som så att ”Bagarn” försvinner ser jag det inte som livsviktigt att man ersätter honom trots hans betydande roll för defensiven. Man har pratat om att ersätta Wallin om han inte kommer med någon annan av kanske mer offensiv kaliber men i ”Bagarns” fall ser jag inte en ersättare som nödvändig. Varför? Dels är truppen bred redan idag och sedan ser jag mer behov av offensiv än defensiv just nu i truppen. Skulle ”Bagarn” stanna och Wallin dyker upp tror jag det faktiskt kan bli svårt att få in en sådan som Axelsson inom ramarna om han nu vill spela för FBK.
Var nere på Herrgården förresten och snackade runt lite och passade på att betala för några säsongskort. Känslan av att kliva in där nere var som om att kliva in lite som luften uppe vid stugan.
Pratade med både sportchef och övrig kanslipersonal om truppens utseende och fick känslan av att jävlar anamma går genom hela föreningen. Kansliet flyttar för övrigt nästa vecka in i nya lokaler och lämnar Herrgården till förmån för Laserkliniken.
Men känslan inne på Herrgården var som sagt att något kommer att hända, något kommer i slutändan bli riktigt bra och andas det sådana vindar redan från första början gav det mig en positiv känsla.
