Färjestad-bloggen: Pixeldimma och måltorka
Höll på att slänga ut min nya, fina dator genom fönstret ikväll. Vet inte riktigt om det var buffrandet och den dåliga upplösning jag var tvungen att använda mig av för att få något så när flyt i bilden, eller matchen som sådan som var värst. Antagligen var det en ytterst frustrerande kombination av dem båda.
I andra perioden stod bilden still mer än den rörde sig, och när jag till slut gav upp och gick över till den sämsta upplösningen så kändes det mer som om man tittade på en episod av Cops än hockey. Ja, inte på grund av några dramatiska sekvenser av vild jakt på isen utan snarare på grund av att spelarna för det mesta var pixlade till oigenkänning. Det tog mig en halv period att se att det inte längre var Nihlstorp som stod i kassen – då kanske ni förstår hur bra upplösning jag hade förmånen att njuta av i kväll…
Inte så goda möjligheter till att göra några djupare analyser av själva spelet, med andra ord. Några slutsatser som jag ändå dristar mig till att dra så här efteråt:
1. Oroande lite händer framåt. Vi får dock inte glömma att vi har många nya spelare och att formationerna ännu inte riktigt är helt klara. Det är egentligen inget konstigt att det ser ut som det gör, och det är inte heller förrän längre fram i höst som allt måste börja klaffa. Som fans vill man alltid se sitt lag vinna, men målen kommer att komma i takt med att flytet i spelet och skärpan i avsluten blir bättre.
2. Varför gick Nihlstorp av, och när är Salak redo att hoppa in? Behöver vi oroa oss för skadebenägenhet och form när det gäller målvaktssidan framöver? Sparring kommer nog inte att lista kvällens match som den roligaste i sin karriär, men han var stundtals ganska ensam där bak i ett ganska blekt FBK.
Nåväl. En av matchens få behållningar var att höra Sevc smattra på på tjeckiska i en intervju i sista pausen. Jag kan inte ett enda ord tjeckiska men kunde ändå slå fast att han inte LÄT särskilt nöjd med spelet (ansiktsuttrycket var som det mesta annat bortpixlat, så det kan jag inte säga så mycket om). Vi fick också, en gång för alla, klart för oss hur hans namn uttalas: [Schäffts] med ett litet ”t” insmuget mot slutet.
Men det, och nyopererade Åslunds fina soloprestation mot ett HC Sparta Prag-försvar som lagt av lite för tidigt, var nog några av de få saker jag väljer att minnas från den här matchen. Just nu längtar jag efter att få se Salak i action så att man kan bilda sig en uppfattning om honom inför seriestarten. Fler än jag som ser fram emot det?
