Krönikan: Våndan av att ranka och summera
”Frölunda och Linköping har byggt smartast – och skrattar hela vägen till SM-final.” Nja, riktigt så gick det väl inte förra året kan jag konstatera när jag sitter här och gör bokslut över det som varit och det som komma skall.
Ägnar söndagseftermiddagen åt att gå igenom elitserielagens trupper i ett försök att tippa utgången av årets säsong. Det är inte lätt. I lag som börjat försäsongen som en katastrof faller plötsligt allt på plats, lag som på pappret ser oslagbara ut visar sig inte hitta harmonin. Skador på nyckelspelare, nyförvärv som floppar eller överraskar positivt och formationer som skapas eller förändras. Det kan hända mycket saker under en säsong som påverkar utgången och det är ingen lätt uppgift att försöka sig på att förutsäga slutresultatet. Det behöver sannerligen inte vara så att det lag som dominerar större delen av grundserien per automatik är den som lyfter bucklan i aprilsolen – tittar vi bakåt så har det snarare varit ganska ovanligt att man vinner både serien och slutspelet.
För en stund sedan, när jag satt och svettades och tuggade på pennan hittade jag förra årets upplaga av Aftonbladets och Expressens Elitserieguider. Citatet från ingressen är hämtat från Aftonbladets Hockeybibeln ( bilaga AF 17-20/9 2009), där Lasse Anrell bergsäkert gick ut med det citerade tipset inför förra säsongen. Expressens Magnus Nyström var visserligen betydligt vagare i sin bilaga (Elitserien 2009, bilaga till EX 18-19/9 2009) men tippade också han Frölunda som vinnare med HV som tvåa. I rättvisans namn garderade sig faktiskt Anrell genom att varna för Djurgården som en liten uppstickare, något som han faktiskt var ganska ensam om förra året. Och det är just det där laget, laget som överraskar, som är svårast att lyfta fram. Det handlar om just de där lagen som plötsligt hittar flytet, får in en nyckelspelare eller hittar en psykologisk styrka att klara motgångar som de andra trupperna inte gör. Och de lagen brukar alltid vara roliga att följa, oavsett var man har sitt hjärta i övrigt, även om de är en mardröm att hitta före säsongen eftersom deras framgångsrecept inte är lika tydligt ”på pappret”.
Konstaterade hur som helst ganska nöjt att det är skönt att se att killar som lever på att kunna sport också kan hamna galet. Vi har ju trots allt inga spåkulor att titta i. Vad jag själv kom fram för ranking? Det får ni se lite längre fram. Idag får ni hålla tillgodo med en liten och högst personlig genomgång av FBK´s nyförvärv och deras försäsong:
Grundel: Okej, jag vet. Inget nyförvärv, men han kommer ändå med i min lilla utvärdering eftersom han gör sin första riktiga säsong. Smög sig fram som en av försäsongens bästa poängplockare i FBK. Lovar mycket gott inför säsongen om den här assistskörden fortsätter.
Brodin: Gör sin första säsong som ordinarie och har fortsatt vara precis så där respektlös och säker som jag minns honom från förra säsongen. Även om han inte hann spela tillräckligt mycket förra året för att man ska kunna tala om den där kritiska ”andra säsongen” ännu så är det ändå lite upp till bevis i år. Dels har ju FBK visat att man satsar på honom med en plats i truppen och dels då motståndarna inte längre kan avfärda honom som ”junior på PRAO i A-laget”. Men hittills tycker jag att han svarat väl på förväntningarna – inte minst i ET-semifinalen mot HV där han var en av få som visade att han ville vara där han är. Lite kul att killen har nummer 25 på tröjan och att namnet rimmar med killen som hade det förut. En intressant tillfällighet?
Frögren: Här vet man vad man får. En stabil, lugn kille som visar vägen på isen och står upp när det behövs. En viktig kugge i ett lag med många nya spelare, och under de matcher han spelat har han inte gjort någon besviken. Knäskadan sammanföll med den första Europa-trippen, och han saknades utan tvekan i den fysiska, transatlantiska hockey man kom i kontakt med där. Just knät är en orosfaktor – måtte han nu för allt i världen inte få säsongen spolierad av skador. Och för en kille med ”Fröggas” spelstil är det svårt att gå på trekvartsfart.
Sevc: Har en attityd som jag älskar. Ständigt lika upprörd när ett skott inte går in, en tävlingsmänniska som inte tycker att något skott är oviktigt. En profil som tänder publiken med sin inställning och sitt följsamma spel man mot man. Får en del utvisningar mot sig, varav en del känns lite onödiga. Det verkar dock som han med åren blivit lite bättre på att undvika sådana situationer.
K Berglund: Började lite försiktigt och avvaktande och är nu skadad. En spelare som förhoppningsvis växer ju längre höstsäsongen lider.
Junland: Wow! Är som point en intressant organisatör i powerplay. Allt har inte gått hans väg under försäsongen, men potentialen syns. Jag tror att han kommer ligga högt i statistiken både när det gäller mål och assist, såväl i den interna som i ligans totala lista. En kille som trivs i hetluften och som visar att han vill ha mycket ansvar. Lär spela i NHL nästa säsong. Tyvärr, för FBK:s del.
Firma Wallin och C Berglund: Är inte riktigt där de ska vara ännu, men vi har redan fått se glimtar av det som finns där. Jag tror att det är viktigt att förstakedjan blir komplett så snart som möjligt, så att de kan spela ihop sig ordentligt. Just de här ständiga ommöbleringarna i kedjeformationerna är min största farhåga inför seriestarten. Måtte det inte bli som förra hösten när det gäller den biten!
Prestberg: Vi vet vad han kan. Det vet Pelle också.
Johansson: Har mognat av Amerika-äventyret. (Och det syns inte bara i att han numera uppskattar Solsidan.) Verkar vara piggare och mer spelsugen än någonsin, och han kommer att bli viktig i PP.
Sjögren: Oöm kille som inte kliver undan. Uppskattas i min bok. Resultaten brukar komma för killar som han, och det har vi redan börjat se…
Lundh: Har varit sjuk och inte riktigt hunnit ge sig själv rättvisa ännu, och en spelare som jag vill se mer av innan jag sätter betyg.
Vem blir då första målvakt i säsongsstarten? Nihlstorp, som trots att han ibland stått rätt ensam där bak har en räddningsprocent på 92.59, borde nog vara den som ligger närmast till hands. Men Salak ska inte räknas bort. I skrivande stund har jag ännu inte hunnit se honom live, men jag har en känsla för att han kommer att komma stort under säsongen. Lite av en chansning (om än noga scoutad av Grana & co) men sett till hans meriter (och Granqvists omvittnade näsa för guldkorn) bör vi ge honom mer tid innan vi avgör vad han har att tillföra truppen 10/11. Vem som står i premiären tror jag påverkas av hur det ser ut i matchen om tredje pris I Red Bull Salute idag, söndag. Jag tänker sitta bänkad!
