Färjestad-Frölunda 4-2
FBK var hetare, tuffare och det bättre laget när man vann första finalen. Kedjan med Mattsson-Höglund-Berglund avgjorde med tre mål.
Färjestad vann den viktiga första matchen på hemmais mot Frölunda med 4-2. Trots en mycket rörig inledning tog FBK över matchen och gick upp till en till synes säker 3-0-ledning. Frölundareducering i slutet av andra perioden gav dock fart åt VF och när Tomi Kallio rafsade in 3-2 med knappt tre minuter kvar blev det riktigt nervigt.
Men lagkaptenen Jörgen Jönsson stal pucken av en slarvig Alfredsson och satte 4-2 i tom kasse.
FBK tog över
Frölunda fick pucken till skänks av okoncentrarade hemmaspelare flera gånger om i matchupptakten och nog borde Tomi Kallio ha gjort mål redan efter arton(!) sekunder. Men fri framför Martin Gerber sköt han svagt utanför.
Daniel Alfredsson hann även med att träffa Gerbers högerstolpe innan Färjestad kom in i matchen på allvar.
I femte minuten tog FB ledningen och det var genom dagens hetaste formation. Hårt checkande Jesper Matsson vann en närkamp efter sargen, spelade Jonas Höglund som spelade tillbaka. Mattsson kunde snärta upp pucken högt och den for in via ribban bakom en chanslös Henke Lundqvist.
Målet gav luft under vingarna för FBK och det var full fart över hela isen. I matchens första powerplay utnyttjade samma spelare läget och gjorde 2-0. Nu var det Mattsson som sköt, Lundqvist tappade pucken halvmetern framför sig och Höglund kunde skicka in returen mellan benen på VF-målvakten.
Färjestad hade fått en drömstart och det stod 2-0 redan efter dryga sju minuter vilket en fullsatt Löfbergs Lila Arena (8.250) givetvis jublade högt åt.
Redan här började Frölunda uppträda onödigt stressat och man fick inte det riktiga flytet i spelet.
Trots flera bra lägen för båda lagen höll två bra målvakter tätt och tvåmålsledningen stod sig i pausen.
Tuffare och smågrinigt
Andra perioden blev tätare, tuffare och lite smågrinig. Alfredsson hade ny jättechans redan i andra minuten men Gerber räddade friläget.
Färjestad borde ha gjort 3-0 i powerplay men Jönssons skott mot öppet mål räddades på något konstigt sätt av Lundqvist. Matchens räddning!
I mitten av perioden brakade adrenalinstinna spelare ihop rejält och domare Rönnmark gav 2+2+10 minuter åt fyra spelare, två från vardera laget.
Då passade trion med Mattsson, Höglund och Berglund på att prestera dagens snyggaste anfall med 3-0-målet som resultat. Mattsson spela fram till Höglund på vänsterkanten, "Högga" rundade Tom Koivisto och spelade in till Berglund. Den framfusige FB-forwarden åkte ifrån Niklas Andersson och styrde in pucken bakom Lundqvist. Hur många hade trott på 3-0 till FBK efter 31.41?!
Gästerna fick också chansen i powerplay men ett hårt arbetande hemmalag med briljante Jönsson i spetsen såg till att pucken ofta hamnade utanför egen försvarszon.
Reduceringen kom dock i periodslutet och det var en bjudning från annars så utmärkte Mattsson. Niklas Andersson blev framspelad av Jonas Johnsson och i spel två mot en kunde VF:s kvicke forward sprätta upp 3-1-pucken i nättaket till höger om Gerber.
Den tillresta bortaklacken, c:a 200 högljudda röd/grön/vita fans, såg hoppets strimma igen!
Anstormningen kom för sent
Den befarade anstormningen från Frölunda kom, men för sent. Under långa stunder var det Färjestad som hade vassast målchanser i slutperioden. Inte förrän man fick ett powerplay med sex minuter kvar fick man ordentligt tryck mot FBK-kassen.
Hemmalaget fixade spelet i numerärt underläge men med 2:42 kvar var Gerber tvungen att kapitulera. Efter skott från Jonas Johnsson kunde Kallio lyfta in returen från nära håll över en liggande hemmamålvakt.
Nu var det nerv i matchen och Frölunda satsade allt på en kvittering. Man tog timeout, plockade ut Lundqvist och satt in en extra utespelare. Tyvärr för VF, så slarvade Alfredsson i anfallszonen och Jönsson kunde knycka pucken. FBK-kaptenen förde upp pucken över anfallsblå och la behärskat pucken i tom bur. 4-2 och matchen var definitivt vunnen.
Trots detta utbröt ett rejält slagsmål efter slutsignalen där Chara, Calle Steen och Emil Kåberg brakade samman med VF:s Joel Lundqvist, Högardh och Alavaara. Det utmynnade i matchstraff för Kåberg och Chara medan övriga fick tvåor. Något underligt i mina ögon då Alavaara och Högardh var minst lika aktiva som FBK-spelarna.
Rättvis seger
Hemmalaget vann absolut rättvist, man var snäppet bättre än sina motståndare i alla lagdelar.
Taktiken med att spela aggressivt mot VF-backarna, säkert i defensiven med tre man hemmåt och ett tuffare närkampsspel lönade sig.
FBK var tyngre, tuffare och fränare matchen igenom. Något som Frölunda hade lite svårt att hantera, det blev grinigt och frustrerat istället.
Gerber vann målvaktsmatchen mot Lundqvist och såg stabilare ut än "seriens bäste målvakt".
Sheldon Souray var banans kung på backplats med tufft fysiskt spel, disciplinerad defensiv och säkra passningar matchen igenom. Store Chara sätter in viss skräck i sina motståndare, varken Esbjörs, Plüss eller Bäckman vågade stå upp när det hettade till, de drog sig klokt nog undan. Spelmässigt finns det mer att hämta hos den store slovaken.
Framåt får Mattsson, Höglund och Berglund överbetyg. De skapade massor framåt och förlade spelet i anfallszonen i nästan varje byte. Ett mål var gör dem till matchvinnare!
Även Jönsson, Jenni och Johansson höjde sig över mängden i ett stabilt FBK där det ska påpekas att INGEN föll ur ramen.
NHL-kedjan bäst
Henke Lundqvist spelade bra i målet men inte så kanonbra som vi vant oss vid. Returen vid 2-0-målet var av det billigare slaget.
På backsidan var Sami Salo en jätte, svårpasserad och tung i sitt spel. Även Bäckman var bra även om han krånglade till det i offensiven i onödan.
Framåt dominerade NHL-kedjan med Alfredsson, Påhlsson och Axelsson. Speciellt "Alfie" visade vilken otroligt bra spelare han är även om han blev olycksgubbe vid sista FBK-målet. Hans sinne för målchanser, förmågan att hålla i pucken och passningarna på klubbladet var läckert att beskåda.
Mest imponerade dock lille Niklas Andersson. Hans skridskoåkning, spelsinne och arbetsinsats imponerade stort, 3-1-målet var hockeygodis!
Rönnmark bra
Domare Rönnmark klarade sig utmärkt som rättskipare även om han höll på att trassla till det för sig mitt i matchen. Han redde dock upp situationerna bra och höll en bra nivå och var konsekvent.
