Färjestad-Djurgården 0-2
Ett riktigt bottennapp av FBK när man förlorade mot ett taktiskt och hårt jobbande DIF.
-Vi fick äntligen spela i ledning, skönt att vi vann, sa Wikegård.
En fullsatt Löfbergs Lila Arena (8.250) bänkade sig för att avnjuta ett tufft och hårt möte mellan ärkefienderna Färjestad och Djurgården.
Det blev inte mycket till match då det saknades inställning och fart från båda håll.
Normalt sett så smäller det i sargerna redan från början men inte i dagens möte. Första perioden präglades av många utvisningar, tre för vardera laget. Trots totalt tolv minuters spel i powerplay lyckades inget av lagen spräcka nollan.
Närmast ledningen var Djurgården då pucken låg bakom FBK-målvakten Daniel Henriksson men FBK lyckades rensa undan.
Hemmalaget hade några halvchanser men hade svårt mot ett stabilt DIF-försvar.
FBK mot Bjurling
Färjestad startade med ett ursinnigt tempo och hade två jättechanser redan i första minuten genom Christian Berglund och Jörgen Jönsson men Björn Bjurling i DIF-kassen var omutlig.
Efter knappt fyra minuter kom en DIF-kontring där Marcus Nilsson och Nils Ekman kollrade bort FBK-backen. Ekman tog avslutet och "Hento" hann inte över i målet utan DIF tog lite överraskande ledningen.
FBK fortsatte att pressa på och skapade stor oreda framför Bjurling, det var rena kaoset flera gånger om. Trots jättelägen från nära håll ett antal gånger där FBK-forwards inte lyckas lyfta puckuslingen över en simmande Bjurling.
Mitt i den värsta hemmapressen lyckas Mikael Johansson fiska upp en passning i mittzonen och fri med "Hento" gör han inget misstag, pucken sitter säkert mellan benskydden.
Mickes första mål för säsongen kunde inte kommit lägligare.
FBK blev smått handlingsförlamade efter målet och det kunde blivit både 0-3 och 0-4 om inte "Hento" spikat igen kassen. De lila/gula var stillastående och hamnade ständigt i fel positioner. Man hade plötsligt problem att göra de enklaste saker på isen.
Sista minuterna av perioden samlade man sig för en reducering men Bjurling storspelade. Det var backskott, styrningar, skott från nära håll men DIF-målvakten briljerade.
Trots 14-7 i skott och stort spelövertag stod det 0-2 efter två tredjedelar.
DIF höll undan
Den förväntade FBK-pressen uteblev i slutakten. Bortalaget spelade mycket effektivt på sin ledning och FBK visade upp en oförmåga som var frustrerande. Det fanns ingen fart, ingen fantasi eller några kombinationer som bröt mönstret. En timeout efter halva perioden förändrade inget.
DIF spelade enkelt och med fem man på rätt sida om pucken. Sen försökte man kontra när tillfälle bjöds men med 0-2-ledning behövde man inte förta sig i offensiven.
Ett hårt jobbande och effektivt Stockholmslag vann matchen och gjorde det tack vare en hetare vilja och stark arbetsinsats.
-Skönt att vinna, sa Niklas Wikegård lugnt efter matchen.
-Nu fick vi spela i ledning, det blir lite enklare då, sa DIF-tränaren som noterade årets bästa laginsats när det gäller hårt lagarbete.
Björn Bjurling var mycket bra i målet och räddade DIF i andra perioden då FBK kunde, och borde, gjort flera mål.
Tuffe Oduya var bäst i defensiven och framåt handlade det mest om Ekman, Nilsson och vikarierande Salmonsson.
FBK tog ledigt för tidigt
Man kan undra vilken taktik FBK lade upp före match. När DIF saknade Daniel Tjärnqvist, Mika Strömberg och Espen Knutsen och dessutom blev av med Kristoffer Ottoson efter tio minuter känns det riktigt svagt att inte utnyttja läget. Givetvis skulle man med fart kört sönder sega DIF-backar. Fernholm, Kronwall, Falk och Pettersson är ena riktiga pråmar som har det mycket svårt när det går undan.
Dessutom var inställningen åter under all kritik. Man förlorade närkamperna, sargduellerna och de viktiga tekningarna.
Den ende som får fullt godkänt för sin inställning är lagets kanske minst meriterade spelare.
Emil Kåberg visade ett jävlar anamma som skulle hjälpa FBK att förflytta berg om övriga i laget hakade på.
-Kåberg är förföljd av domarna, sa FBK-tränaren Leif Strömberg irriterat då Kumlasonen åkte på en tveksam utvisning.
Sheldon Souray får godkänt för sin auktoritet i egen zon, Micke Johansson och "Linkan" Bremberg vek undan varje gång den reslige kanadensaren närmade sig.
Framåt saknades det mesta, inte ens givna kort som Jönsson och Nordström stod att känna igen. Laget verkade ta uppehållet lite för tidigt för man var inte alls redo i denna match.
Strömberg var också mycket besviken på sitt lag.
-Vi begår grova räknefel på båda målen. Jag är också riktigt missnöjd att alla inte tar kampen, vi betalar inte priset.
-Vi fastnade i DIF-boxen, de manövrerade ut oss.
Återigen föll man på en målmässigt svag andraperiod, man har bara vunnit tre mellanperioder av arton hittills.
Det är också frustrerande med alla missade målchanser. Man gör mål på var femtonde skott på hemmais, jämfört med motståndarna som sätter var tionde puck.
Tafatt match
Matchen som sådan var dålig, det var länge sedan jag såg en så tafatt match mellan FBK och DIF. Vi saknade hettan i närkamperna, det snabba spelet, spelvändningarna och griniga lag som tappar fattningen en aning när tröttheten sätter in efter halva matchen. Det var som bortblåst och så har det varit allt oftare mellan lagen senaste året.
Är rivaliteten mellan ärkefienderna på väg att dö ut?
När Niklas Wikegård inte ens visar glädje på presskonferensen trots seger mot sitt "hatlag" kan man börja undra.
Domare Andersson var alldeles utmärkt i en lättdömd match. Femton utvisningar var kanske i mesta laget men påverkade inte matchutgången då powerplayspelet stundtals var uselt från båda lagen.
