Färjestad-Frölunda 4-5 e sudden
Frölunda lyckades besegra mästarna i varglyan efter spännande men inte särskilt välspelad match. Doldisen Peter Ström avgjorde.
Första finalen blev varken målfattig eller defensiv, båda lagen bjöd generöst på chanser åt båda håll.
Frölunda började matchen bäst, Tolsa hade ett jätteläge redan i första minuten men Wallinheimo räddade med benskyddet.
Trycket ökade när Frögren blev utvisad men VF fick bara ett skott på mål som ”Wally” räddade.
Hemmalaget kom in i matchen efter sex minuter då Hamr avslutade ett snyggt anfall men Lundqvist i Frölundaburen slängde sig ock klarade situationen.
Spelet var intensivt och tätt men utan hårdare tacklingar. Det var stundtals hafsigt och slarviga passningar från båda håll.
Kahnberg brände ett fritt läge i femtonde minuten, ”Wally” tog skottet. Sekunderna senare tog Frölunda ledningen ändå. En vunnen tekning gav skott från Ackeström som styrdes av Lundqvist. ”Wally” tog styrningen men Lundqvist kunde enkelt lägga in returen och glädje i bortalaget.
FBK fick chansen i powerplay i periodslutet men man skapade inget på egen hand. Istället var det Carnbäck som gav friläge för Prestberg som hakades hårt av Alavaara och domare Rönnmark blåste helt riktigt för straff.
Prestberg la straffen själv och han drog in pucken stenhårt vid vänstra stolpen från halvdistans.
-Han (Lundqvist) trodde nog att jag skulle skjuta i högerkrysset som vanligt, log Prestberg efter matchen.
-Jag väntade ut honom och sköt på ren instinkt!
Målet var mycket viktigt då det kom fyrtio sekunder före pausvilan.
Målkavalkad i början av andra
Frölunda fick nytt powerplay i inledningen av andra perioden och slog direkt. Sundin fick pucken i backläge och han sköt ett slagskott som tog på ”Wallys” vänstra axel och in i målet. Målvakten var möjligtvis lite skymd.
FBK kvittrade omgående i numerärt överläge då Eronen blev utvisad. Jönsson hade pucken vid högra sargen och spelade in till Nordström vid första stolpen. "Norda" skickade en snabb backhand över till andra stolpen där Hamr enkelt slog in kvitteringen via Lundqvists benskydd. Matchens snyggaste mål efter klapp-klapp-spel!
Ledningsmålet föll 31 sekunder senare och nu tog FBK ledningen för första gången i matchen. Artursson skickade in en hög droppuck från rödlinjen och Lundqvist fick problem med en studsande pucken. Alavaara skulle rensa undan men stördes av Calle Steen och Lundqvist trodde att han hade pucken blockerad. Steen såg dock att pucken låg vid benskydden och lyckades lite turligt peta in pucken. Hemmapubliken exploderade av glädje och jublade högt åt Calle Steens första mål i FBK-tröjan.
Spelet var även i mellanperioden bitvis slarvigt och nonchalant, misstagen var många från båda lagen. Båda lagen fick chansen i numerära överlägen men fick inte till något bra spel.
Söderström var centimetrarna från att utöka ledningen i sjuttonde minuten men skottet tog i ribban.
Istället var det bortalaget som gjorde ett psykologiskt viktigt mål i slutminuten. Esbjörs fick pucken vid vänstra sargen och han fick enkelt vandra rakt in framför ”Wally” och sprätta upp pucken i vänstra krysset. 3-3 och vild glädje i Frölunda men vad gjorde Söderström som borde tagit bort Esbjörs? Juniorspel håller INTE i en final!
Mer tillknäppt
Slutperioden blev något mer avvaktande, mest beroende på att Frölunda inte gick på lika hårt i sin forechecking. Ackeström fick ett friläge i fjärde minuten men han lyckades inte överlista ”Wally” med sin dragning.
Då Bäcker blev utvisad anade man att Frölunda skulle at ledningen men det var istället FBK som hade bästa chansen. Jönsson kom helt fri med Lundqvist men skottet tog i ribbans underkant och ut.
Frölunda tog ledningen i nionde minuten istället. Kallio sköt ett skott utifrån som FBK-målvakten räddade men pucken for upp i luften och Niklas Andersson lyckades trycka in pucken på halvvolley. Återigen var FBK-försvaret tveksamt.
Nu såg det mycket tungt ut för FBK, man stressades hårt och lyckades inte få till något ordnat spel. Frölunda spelade med säker defensiv och verkade gå mot segern.
Efter drygt sexton minuter kom ändå kvitteringen. Calle Steen tog upp pucken på högerkanten och sköt ett skott som Lundqvist räddade. Returen kom rätt ut till Hyvönen som enkelt kunde runda målvakten och lyfta in pucken till hemmapublikens jättejubel!
Målet räddade FBK kvar i matchen och i sudden kunde ju allt hända!
Frölunda bäst i förlängningen
Sudden började med två chanser redan i första minuten för Niklas Andersson, ett skott och en mycket farligstyrning som tog i ”Wallys” mask.
Det var ganska oroligt spel och publiken skrek högt av nervositet flera gånger när misstagen kom från hemmaspelarna.
I sjätteminuten kom ett dåligt uppspel från Rhodin och Kalt åkte ifrån passningen. Alavaara tryckte istället på framåt och släppte till Ström som klippte till med ett konstigt skott på chans. Pucken for i en konstig bana rätt upp i nättaket bakom en överraskad hemmamålvakt och Frölunda hade avgjort! Glada miner i bortabåset och hos VF-klacken, förstås!
Den i övrigt fullsatta arenan var mindre glad åt den ”plötsliga döden”när de vandrade hem i regnet!
Lugna tränare efteråt
-Jag tycker att vi vann rättvist, sa en nöjd Evensson efter matchen.
-Det gladde mig att Ström fick avgöra!
Jojo, det skulle bara fattas annat!
-Ett dåligt beslut gav spelvändning och så var matchen slut, sa en dämpad Gustafsson i FBK.
-Bara att ta nya tag, hoppas att några kan lyfta sig i vårt lag!
Hafsigt och slarvigt spel
Matchen var en av de sämre jag sett för att vara en final. De individuella misstagen var många från båda lagen och det var slarvigt och hafsigt under långa stunder. Det fysiska spelet var som bortblåst, det gungade inte i sargerna, precis.
Finallagen innehåller många individuellt skickliga spelare men det gick inte att se på spelet. De snygga kombinationerna var få och inte ens målvakterna stod att känna igen. Flera av målen för båda lagen såg lite billiga ut. Båda målvakterna gav många enkla returer.
Inte ens i powerplay hade något av lagen någon stabilitet. Det lag med en man mindre bjöds ett flertal gånger på jättelägen, bl a Jönssons ribbskott.
Matchen innehåll två spelare som lyste starkare än de övriga. Peter Nordström var matchens bäste spelare och det var han som rörde om i Frölundaförsvaret gång på gång. Han gjorde det mesta rätt, utom mål då förstås.
Frölundas bäste var kvicke Niklas Andersson som har ett härligt klipp i skridskoåkningen. Hans irrationella spelstil var besvärligt för hemmaspelarna gång efter annan.
Godkänd domarinsats
Domare Rönnmark skötte sig godkänt in en ganska lättdömd match. Tacklingarna var få och utvisningarna ganska klara.
Men nog var Lundqvists klubba i ansiktet på Nordström i hörnet värt 2+2 minuter, Rönnmark? Spelarna har ju ansvar för sina klubbar, eller hur?
”Norda” har nu en sprucken och rejält svullen överläpp med tre färska stygn som minne av smällen.
