Årets Färjestad
En liten sammanfattning av Färjestad efter 46 omgångar
Färjestad tippades före säsongsstart allmänt som seriefavoriter, med all rätt. Färjestad är en av landets starkaste klubbar både organisatoriskt och ekonomiskt och nu hade man också laddat med ett, på papperet, riktigt starkt lag.
På spelarsidan var förväntningarna störst på målvakten Martin Gerber som nye tränaren Bengt-Åke Gustafsson plockat med sig från sin förra klubb, Langnau i Schweiz. Den schweiziske landslagsmålvakten var då tämligen okänd här i Sverige men vi skulle mycket snart lägga märke till både hans namn och effektiva spelstil.
Bland utespelarna så tappade FBK det kanske största nyförvärvet redan före säsongsstart. Den i Finland framröstade ”mest värdefulle spelaren”, Tony Virta, tog chansen i NHL.
Då kontrakterades Virtas ersättare, österrikaren Dieter Kalt i alla fall trodde jag att det var så.
-Vi hade tagit hit Kalt oavsett Virtas NHL-kontrakt eller inte, kommenterade Håkan Loob senare under säsongen.
Sportchefen var nog mycket medveten om de små möjligheterna att få behålla Virta men det var givetvis värt en chansning.
Även den defensive centern Mathias Johansson hade chansen på NHL-kontrakt och för säkerhets skull värvades Peter ”Humlan” Hammarström. Jag tror nog att ”Matte” räknades som förlorad i FBK-ledningen men Calgary var kyliga och ”Matte” blev till supportrarnas glädje kvar i Karlstad.
Nya anfallare i truppen var också ynglingarna Fredrik Sundin och Pär Bäcker som båda hade härdats i superallsvenska Bofors föregående säsong.
På backsidan ersattes skridskoskicklige tjecken Radek Hamr med den betydligt kraftfullare finländaren Erik Kakko.
Det var inte bara laget som förstärkts, även tränarsidan hade fått ett nytt utseende. Största förändringen var givetvis Bengt-Åke Gustafssons återkomst i föreningen. Den förre centern, som oftast var kung på isen både i FBK och Washington Capitals, skulle nu debutera i ett svenskt spelarbås. Han kompletterades med nygamle Bo ”Kulon” Lennartsson, guldtränare –98, och Tommy Samuelsson, som fick stå för kontinuiteten då han var assisterande tränare även förra säsongen.
Schakalhockey
Bengt-Åke Gustavsson presenterade ett nytt spelsystem inför säsongstarten - schakalhockey.
Det handlar främst om hur FBK ska uppträda i spelet UTAN puck, laget ska trycka på högt mot motståndarbackarna för att pressa dem till misstag och ge FBK snabba spelvändningar.
Säsongsstart
FBK började med två förluster på de första fyra matcherna och bara en trepoängare. Segern kom i hemmapremiären i nybyggda Löfbergs Lila Arena mot mästarna Djurgården och det var en enorm urladdning som gav 6-1-vinst. Denna match kommer sent att glömmas i Karlstad för det hade lika gärna kunna bli tvåsiffrigt om inte Östlund varit lagets bäste i DIF-målet. Givetvis var det också en liten revansch för finalförlusten förra säsongen.
Fortsättningen på serien blev mycket angenäm, fyra tvåpoängsmatcher följdes av tolv raka(!) trepoängare, nytt rekord för elitserien. FBK spelade med ett härligt självförtroende och målvakt Gerber gav försvaret den stadga som saknades förra säsongen.
Hemmapubliken fick snabbt nya favoriter, Gerber är redan nämnd, Kalt visade sig vara en snabbskjutande prickskytt av rang och Hammarström visade hela sitt breda register med både snygga mål och pass på repertoaren.
Segermaskinen fortsatte sitt poänggivande spel efter novemberuppehållet, jodå, jag vet att det blev två raka förluster men en ny svit på tolv segermatcher och 35 av 36 poäng, skickade upp laget i en överlägsen serieledning.
Efter juluppehållet
Efter juluppehållet så har laget spelat på ett lite mer mänskligt sätt, mest beroende på uppenbara motivationsproblem. I de matcher, eller snarast perioder i matcherna, då laget trampat gasen i botten så har man varit överlägsna på isen. Det finns många i laget med en härlig fart under skridskorna.
Problemet har varit att motivera spelarna till 100%, det är svårt att leda serien klart och behålla skärpan. Dessutom har hela fem spelare varit klara för OS en längre tid och detta har givetvis avspeglat sig på isen då OS närmat sig.
FBK får också alltid möta mycket laddade lag, alla vill slå de suveräna serieledarna. De senaste matcherna mot Djurgården bevisade att motivation är oerhört viktigt i hockey då FBK fick stryk två gånger på en vecka.
Blev det någon schakalhockey?
Både ja och nej. Helt klart är FBK ett lag som är oerhört jobbiga att möta då de har många skridskostarka spelare. De klarar också att hålla trycket uppe i tre perioder som få andra lag klarar, mest beroende på den breda spelartruppen. Fyra starka kedjor med hård konkurrens om platserna ger bra tempo även på träningarna. De perioder då man inte klarar av schakalhockeyn så går man tillbaks till samma beprövade spelsystem som förra säsongen, det ger en stor trygghet.
Offensivt var FBK seriens starkaste lag redan ifjol, nu är man också det överlägset tätaste bakåt!
Vad kan bli ännu bättre?
Med tanke på tabelläget och hur säsongen sett ut känns det nästan lite förmätet gentemot andra lag att peka på saker som kan förbättras. Men:
-Effektiviteten är för dålig. Trots flest gjorda mål i serien så har det missats enormt med klara målchanser. Det kan bero på dålig koncentration, motivation eller bristande vilja som smugit sig på i takt med alla segrar. Dessutom finns ett antal spelare som gärna passar en gång för mycket hellre än att ta egna avslut. Det är aldrig fel att spela enkelt och utan krusiduller, det är oftast också klart effektivare!
-Backspelet har vissa matcher varit alldeles för oskärpt. Det har varit svängdörrar i försvaret och målvakterna har verkligen fått slita hårt för att rädda upp situationerna. Ett exempel är matchen FBK-Linköping där segern bärgades enbart tack vare en stark offensiv, matchen vanns med tennissiffrorna 6-4. Micke Gerdén var fullständigt övergiven vid ett antal tillfällen.
-Upptädandet runt egen målbur är för tamt. Motståndarna får ostört vara framme och hugga och slå runt egna målvakten gång på gång utan att få sota för detta. Frånsett Rhodin så är backarna alldeles för snälla, de MÅSTE gå in och markera att man inte rör målvakten! Hur ska det gå i slutspelet då vissa lag kan komma att ha som taktik att åka på målvakten?
Säsongens lågvattenmärke var hemma mot Timrå då Gerber blev pååkt tre gånger i samma period utan att motståndarna fick sota för det. Svagt agerat av FBK och respektlöst mot Gerber. Han ska väl inte behöva ta striden själv?!
-Vissa spelare verkar mest åka omkring och vänta på slutspelet. Jag begär mer av spelare som Marko Jantunen och Clas Eriksson, det måste gå att kämpa och tacklas även om inte spelet stämmer. Lär av Nordström och Jenni!
Med beröm godkänt
Betyget för denna upplaga av Färjestad kan bara bli ”med beröm godkänt” efter 46 spelade matcher. Laget har spelat en publikfriande hockey och det oslagbara poängrekordet på 103 poäng är slaget med bred marginal, FBK har 108 poäng i nuläget. Fyra matcher återstår och det slutliga rekordet lär nog stå sig mycket länge!
