Trettonde raka för FBK mot MIF
FBK besegrade ett kämpastarkt MIF Redhawks i en underhållsmässigt svag match där målvakterna var bäst i båda lagen.
Som vanligt var hemmapubliken förväntansfull när Färjestad och MIF Redhawks ställde upp till match. Få i publiken trodde nog att MIF skulle klara att vinna över hemmastarka FBK.
Matchen inleddes med lite avvaktande spel med MIF som det hetare laget. Inga större chanser fram till Tomas Sandströms onödiga boarding efter knappa fyra minuters spel. FBK är bäst i serien på powerplay och man placerade sig i anfallszonen omgående. Efter skott av Rhodin och Kakko brände det till ordentligt. Jönsson-ligan naglade fast MIF och Hammarström i vänster backposition spelade ner pucken till Jönsson bredvid Hadelövs mål. Mats Trygg störtade på mål från backplats och Jönssons pass var perfekt. Trygg direktsköt 1-0 från nära håll, mellan benen på Hadelöv. Då återstod endast tre sekunder av utvisningen.
MIF fortsatte dock med sitt kämpastarka spel och gick på offensiven. Sandström hade omgående chansen att ta revansch på sig själv men Gerber tog skottet. Även Majic och Magnertoft sköt men Gerber var lika stabil som vanligt. Nu var MIF riktigt heta och när Lindquist passade Hannula med ett diagonalpass trodde jag på kvittering men en glänsande Gerber räddade igen.
FBK återtog lite initiativ och dagens bästa kedja med Söderström-Wallin-Kalt tryckte på ordentligt. Söderström fick chansen vid högerstolpen och närskottet stoppades knappt av Hadelöv. Pucken trillade mellan benskydden och lade sig på mållinjen. Söderström petade in 2-0-målet och armarna gick i vädret för mål. En tiondels sekund före hade dock domare Lärking blåst av för blockering, antagligen för att han helt enkelt inte såg pucken. En mycket missnöjd hemmapublik vädrade högljutt sitt missnöje över domartabben. MIF betydligt mer nöjda över den oförtjänta fördelen.
Inte nog med det bortdömda målet, Lärking tog snart en mycket billig trippingutvisning på Pär Bäcker och MIF fick överläge. Powerplay verkar inte vara MIF´s melodi, det gick ut på att mata hårdskjutande Burakovsky med puckar vilket FBK avstyrde ganska lätt. Med lika manskap på isen tog FBK tag i spelet igen. Man snurrade friskt i anfallszonen med MIF-spelarna som ryggsäckar. Domare Lärking släppte ett antal möjliga utvisningar men kunde till slut inte blunda för MIF-backarnas bristande skridskoåkning. Trots Lundbergs utvisning lyckades inte FBK etablera tryck denna gång. Resultatet stod sig till paus trots tre riktigt bra chanser för Jönssonligan i sista minuten av perioden. Hadelöv spelade riktigt bra och räddade 1-0 åt MIF.
I pausen muttrades det rejält bland publiken över MIF´s ständiga hakningar och fasthållningar. Lärking fick en del rättmätig kritik, inte minst för det bortdömda målet.
Andra perioden blev oväntat avvaktande, båda lagen verkade mest tänka bakåt och få chanser skapades. MIF slarvade bort ett jätteläge till kvittering efter fem minuter då man hade tre mot ett-läge. Istället kontrade Wallin och tvingade åter Hadelöv till en bra räddning. Efter halva perioden tog dock FBK tag i matchen ordentligt. Hela laget ökade intensiteten och hetast var Kalt som hade flera bra direktskott i slottet men Hadelöv var omutlig. Efter dryga sexton minuter dök ett jätteläge upp för Söderström. Efter skott av Kalt så skulle Söderström bara lyfta pucken över en liggande Hadelöv med han sköt på plockhandsken och utanför. Det var antagligen svårare att missa målet än att sätta den i nätet. FBK vann skotten med 9-1 i mellanperioden.
FBK tryckte på direkt i upptakten på slutperioden. Jönsson fick ett friläge efter tolv sekunder men en liggande Hadelöv tog lyftningen mot ribban. FBK hade bra fart och de något tröga MIF-spelarna hakade friskt. Lärking kunde inte undvika att blåsa till slut och Majic fick sätta sig på utvisningsbänken. FBK hade inte den rätta skärpan utan MIF avstyrde enkelt hemmalagets attacker. Då hände det som brukar hända, Majic kommer direkt från botbänken och frispelas elegant av Lindquist. Majic la enkelt in pucken mellan benen på Gerber och kvitteringen tystade effektivt hemmapubliken. En liten men tapper MIF-klack jublade högljutt efter 43.38.
Spelet böljade nu riktigt ordentligt och detta passade givetvis MIF. Oro för att matchen skulle glida FBK ur händerna spred sig på läktarna och normalt säkre Fokin gjorde snart en riktig indianare som Rydmark tog hand om. Gerber räddade dock backhandskottet skickligt. I följande anfall fick Burakovsky pucken på vänsterkanten och spelade en lång diagonalpassning till Sandström på bortre stolpen men Gerber mirakelräddade. FBK hade också möjligheter, Jenni och Johansson hade ett bra samarbete och efter den sistnämndes skott skulle Artursson klippa in returen när han hakades grovt av Malmström. Nytt powerplay för FBK och denna gång gick det bättre. Söderströms kedja hade en säker uppställning och när centern till slut passade till Rhodin på backplats var det klippt. Slagskottet gick högt och Hadelöv var chanslös. Publiken jublade högt över 2-1 och alla hemmasupportrar var lika lättade som glada.
Det böljande spelet fortsatte och båda lagen hade ett antal hyggliga chanser att göra mål. För dagen hete Kalt hade på nytt flera bra skott i slottet då Due-Boije satt utvisad men Hadelöv spelade mycket stabilt. Då det återstod fem minuter började FBK spela på resultatet och MIF tog över initiativet. Man skickade in mycket folk framför Gerber och sköt för styrning och returer. Lindquist hade det stora läget men Gerber gjorde en blixträddning på närskottet. Hadelöv lämnade buren minuten kvar och när MIF tryckte på kunde Matte Johansson ta en studsande retur i tekningscirkeln och lyfta pucken i en lång och hög båge över hela isen in i det tomma målet. 3-1 och matchen var avgjord till publikens stora glädje.
FBK vann matchen helt rättvist, man försökte i alla fall spela hockey. Spelet var dock inte övertygande och det var till slut en storspelande Gerber som räddade tre poäng. Söderström-Wallin-Kalt klart bästa formation men även Jönsson-ligan var stabil. Övriga formationer blixtrade till ibland. Laget drogs med i MIF´s låga, sega tempo och spelmässigt var det sannerligen ingen höjdarmatch.
MIF öppnade matchen med vilja och kraft, man var det hetare laget matchen igenom men kunnandet räckte helt enkelt inte till. Att man trots allt var med i matchen ända till slutet berodde mest på Hadelöv och Lärkings tålamod gällande hakningar och fasthållningar. Fler utvisningar hade sannolikt resulterat i en klarare förlust. Hadelöv var mycket bra i målet. Utespelarna kämpade beundransvärt och med lite flyt hade det kunnat ge poäng.
Jag är mycket nöjd med lagets insats, i spel med lika många på isen hängde vi med. FBK är dock för bra i powerplay och när vi själva inte fick några utvisningar med oss så räckte det inte till poäng, kommenterade Bäckman något besviket efter matchen.
Vi får vara nöjda med tre poäng så som matchen utvecklade sig, vi spelade stabilt utan att vara på topp, tyckte Bengan Gustafsson. Vi gjorde ingen bra match men det var nog en reaktion både mentalt och fysiskt efter urladdning mot Djurgården senast.
