FBK föll mot SAIK trots makalös upphämtning

Det började inget vidare, och andra perioden blev direkt katastrofal. Det enda positiva med dagens match mot ett självsäkert Skellefteå var det spektakulära sätt på vilket man avslutade matchen. Men två befarade skador på viktiga spelare och ett allt annat än stabilt försvarsspel gav en besk smak i munnen efter förlust i den viktiga sexpoängsmatchen mot SAIK.

Första perioden
Bra spel och några fina skalper under de senaste matcherna samt en på pappret lovande match mellan serietvåan och serietrean på programmet hade uppenbarligen lockat folk till Löfbergs lila arena på lördagseftermiddagen. Och det började bra. Efter att lagen bytt några chanser med varandra i matchinledningen tog Färjestad initiativet. Paulsson, som gjorde sin första match efter knäskadan, var en av dem som såg pigga ut i ett fartfyllt hemmalag. Man tillbringade långa perioder i Skellefteås zon, och allt som saknades var utdelning. Man låg föredömligt tätt inpå Hadelöv i SAIK-kassen, för tätt visade det sig dock då Åslund vid två tillfällen kom för nära för att kunna lyfta in pucken i sista momentet. Samtidigt gav inte AIK-spelarna färjestadspelarna mycket utrymme, de låg nära inpå och skapade vad matchen led en hel del irritation och frustration bland hemmaspelarna.

Istället var det sedan Skellefteå som under en av sina snabba spelvändningar utnyttjade dålig back-check i ett anfallsglatt hemmalag till att ta ledningen i matchen. Under resten av perioden var spelet jämnare, även om det fortsatt var FBK som låg på och SAIK som fortsatte med sina livsfarliga spelvändningar. Med dryga minuten kvar av första perioden tvingades Sanny Lindström lämna isen  efter att ha fått ett stenhårt skott på vristen i samband med att han täckte ett skott i egen zon. Sanny kom inte tillbaka under matchen, och han saknades verkligen i försvaret.

Andra perioden
Samuelsson hade i periodpausintervjun konstaterat att matchbilden knappast var helt oväntad, och vi var nog ganska många på läktarna som trodde att det skulle lossna för FBK i andra perioden. De hade trots allt haft marginalerna mot sig i den första perioden.

Men Färjestads offensiv mattades dock ganska snart i andra perioden. Istället var det SAIK som tog över allt mer. Med ett starkt självförtroende kom de med både fart och vilja, samtidigt som de visade betydligt större kyla i avsluten. 2-0 till Skellefteå kom efter en underlig studspuck som först träffade stolpen för att sedan oturligt gå ut igen och byta riktning igen innan den gick in i mål.

Och det skulle bli värre, mycket värre. Frögren och Hagos körde ihop framför Färjestads mål och Frögren fick hjälpas av isen med tydliga smärtor i vänster ben. Med tanke på Fröggas knä-problem under säsonginledningen kändes den nyheten nästan ännu värre än det faktum att Skellefteå några minuter senare utökade sin ledning till 3-0 bakom en skymd Nihlstorp i samband med att Kristofer Berglund satt utvisad för en slashing.

Inte heller Frögren återkom till spel under matchen, och när Sevc i periodens slutminut åkte på en utvisning befarade man det värsta i en återlåten backbesättning.  Lyckligtvis klarade man av att hålla resultatet perioden ut, men det var inte mer heller.

Skellefteå vann periodens skottstatistik med 12-5, och frågan är om inte perioden var en av FBK:s allra mest dystra  hittills under säsongen.  Medan SAIK:s studspuckar gick rätt gick Färjestads i ribban eller fastnade på vägen, och det började bli ganska grinigt och ofokuserat bland Färjestads lirare.  Men det var inte bara tur som gjorde att Skellefteå fick utdelning, de var helt enkelt ett nummer större i andra perioden!

Tredje perioden
En dämpad Junland intervjuades i periodpausen och han var av förklarliga skäl kritisk till det mesta i sitt lags spel så långt. Han hoppades på en bra tredjeperiod, men varken han eller resten av publiken kunde nog förutse den utveckling som matchen skulle komma att få. I tredje periodens inledning gnuggade bortalaget på med ett tufft, tungt spel där de låg nära och störde och irriterade.  Fredrik Warg kunde tidigt slå in sin egen retur då ett passivt försvar stod och tittade på, och 4-0 var ett faktum.

Skellefteås klack började skandera ramsor om utklassning, och det var faktiskt inte så mycket att säga om det.  Ärligt talat kändes matchen ganska avgjord. Men se, det var den inte. Inte på långa vägar. För plötsligt kom Dick körande i anfallszon, och han fintade snyggt bort en Skellefteåback innan han kyligt avslutade med att pilla in pucken bredvid Hadelöv. Det såg retfullt enkelt ut, speciellt med tanke på de stora problem man haft med den uppgiften under de två första perioderna.  Och det var inte slut där. Axelsson var glödhet, och han matchades flitigt under slutperioden.  2-4 kom från samma klubba efter en passning från Paulsson och Axelssons hattrick fullbordades inom mindre än fem minuter från det första målet efter ett ”drömpass” framför motståndarmålet  av Skellefteålöftet David Rundblad.

Nu började Skellefteåspelarna av förståeliga skäl se lite skärrade ut, och FBK fortsatte att pressa på resten av matchen. Ett klockrent ribbskott av Christian Berglund efter ett genialisk diagonalpass från Micke Johansson var bara en av flera heta chanser som sånär snuvade Skellefteå på tre poäng. Men närmare än så kom man tyvärr inte trots den makalösa upphämtningen i sista perioden.

Summering
Efter en relativt jämn förstaperiod dominerade lagen varsin period, och även om Skellefteå kändes betydligt mer viljestarka och kyliga i sina anfall över lag så hade det inte varit rättvist med en 4-0-förlust. Upphämtningen i sista, signerad ”hattrick-Dick”, gjorde dock match av det hela igen, och det är förstås en styrka att kunna komma igen efter att ha varit så pass utspelade som man ändå var i andra perioden. En uddamålsförlust måste därför ses som ganska okej, trots att det förstås var surt att tvingas lämna ifrån sig andraplatsen. Det värsta med den här kvällen var snarare de befarade skadorna på två viktiga försvarspjäser!

8 kommentarer

Marie Angle2010-10-30 20:53:00