Färjestad vann klart efter suverän mellanperiod

Tabellettan mot tabelltrean. Två lag med lite osäker form och som vunnit varsin match under säsongens tidigare möten. Det var med andra ord upplagt för en jämn tillställning med oviss utgång, och den första perioden blev öppen och mållös. Men efter Marcus Paulsson förlösande 1-0-mål hände något med ett FBK som tidigare haft svårt att få till spelet på hemmaplan. Plötsligt lyste spelarna av självförtroende, kreativitet och vilja och när slutsignalen ljöd stod Färjestad som klara segrare.

Färjestad kom från en å ena sidan snudd på overklig förlust mot ett krisstämplat Frölunda och en å andra sidan inte helt rättvis vinst mot ett hårt kämpande AIK, och vi var nog många som insåg att det krävdes en rejäl uppryckning över hela banan om man skulle kunna rubba de suveräna serieledarna Luleå i kvällens möte. Trots spelövertag och vinst i skottstatistiken har FBK stundtals haft förtvivlat svårt att göra mål på hemmaplan, och det har spekulerats i om det beror på att man vill för mycket och därför spelar alltför komplicerat och krampaktigt.

Även i den tidigare så täta defensiven har man stundtals också kunnat ana lite luckor, luckor som skulle kunna bli förödande mot Luleås intensiva offensiv. Luleå, i lite av en formsvacka efter tre raka bortaförluster, kändes å andra sidan inte på pappret riktigt lika omöjliga att rubba som efter det senaste mötet uppe i Luleå då de malde ned FBK med sin ”Rönken-hockey”. Frågetecknen var med andra ord flera inför nedsläpp i dagens omgång.

Första perioden
Färjestad startade matchen med Axelsson, Sjögren, Micke, Frögren och Sanny samt Holtets hjälm på isen. Hjälmen då en av linjedomarna fått problem med sin egen och fått låna Holtets, eftersom han var kvällens extraforward.

Men det var Luleå som började bäst och mest aggressivt. Spelet böljade lite i matchinledningen, men det kändes som om Luleås chanser var lite hetare. Stundtals var det ett visst kaos i egen zon, och Salak fick göra en och annan kvalificerad räddning. När FBK drabbades av en utvisning på Sanny fick Luleå chansen att visa prov på sin dokumenterade effektivitet (bäst i årets elitserie så här långt), men Färjestadsspelarna kämpade på bra och lyckades klara ut det numerära underläget.  Detta gav hemmalaget lite energi och man började få till lite längre och lite farligare sejourer i anfallszon än man hittills mäktat med.

Däremot var ineffektiviteten fortsatt slående. En frispelad Dick fick upp pucken på högkant i skottögonblicket, Christan Berglund brände två heta lägen (varav ett tillkom efter fint förarbete av Pelle i periodens enda powerplay för FBK) och Sjögren hade också ett riktigt fint tillfälle att spräcka nollan. Luleå vann första periodens skottstatistik med 14-7, men första perioden blev mållös.  Tommy Samuelsson kunde i periodpausens intervju konstatera att ”Luleå började aggressivare och bättre, även om vi blev bättre efter vårt powerplay”. Han efterlyste  vidare "bättre fart" i andra perioden.
 
 
Andra perioden
Det kändes som om Färjestad lärt sig läxan att passa mindre och skjuta mer, och efter en lite avslagen start på andra perioden var det just den taktiken som ledde till ett mycket förlösande första mål för hemmalaget. Marcus Paulsson skickade iväg ett vristskott mot mål där Peppe Lundh föredömligt stod och störde framför mål, och 1-0 till Färjestad var plötsligt ett faktum.

Målet blev en vändpunkt för matchen, för plötsligt spelade Färjestad med en intensitet, en energi och ett självförtroende som jag nog inte sett maken till under någon hemmamatch hittills i år. Direkt efter nedsläpp prickade Sjögren ribban med ett stenhårt skott, men det blev istället åter Paulsson som (efter en öppnande passning från nya radarpartnern Lundh) nätade helt i enlighet med parollen ”spela enkelt, gå på mål och skjut”.  Och det var tydligt att det inte var slut där. Paulsson var fortsatt glödhet, men även bland andra Pelle (två assist) kändes pigg  i kväll.

Det var nu Färjestad för hela slanten, och man fick också ett mål bortdömt på grund av hög klubba innan Paulsson fullbordade sitt hattrick genom ett skott som gick mellan benskydden på Ratio i Luleåkassen. Inför en jublande arena hyllades Paulsson naturligtvis traditionsenligt då bland andra Cristopher Nihlstorp slängde in sin keps på isen. Problemen FBK tidigare haft med omständligt spel och dåligt timing i avsluten var plötsligt som bortblåsta, och under andra perioden såg man inte mycket av Luleås omtalade powerhockey förrän de mot slutet av perioden tilldömdes ett numerärt överläge efter att Sjögren åkt ut för fasthållning.

En minut och tjugo sekunder tillbringade man då med konstant tryck i Färjestads zon innan hemmalaget till slut kunde rensa och spela sig ur knipan. Ett välkommet styrkebesked av FBK:s defensiv!

Tredje perioden
Vi var nog många som väntade oss en kraftsamling från Luleå i sista perioden, men tiden rann ganska snabbt ifrån ett Luleå som för dagen definitivt var lite blekare än vad man vant sig vid att se dem tidigare under säsongen. Men gästerna hade dock inte gett upp och en viss anstormning inledningsvis avvärjdes effektivt av en strålande Salak, där speciellt en fotbollsräddning av ett omöjligt skott av en frispelad Joonas Vihko lär vevas på tv-repriserna ett tag framöver. 

Luleås ineffektivitet kom sig också av att Färjestad försvarade sig bra och jobbade effektivt för varandra. Två strategiskt viktiga powerplay för FBK ledde också till att man kunde tillåta sig att slappna av lite och spela av lite tid. Med drygt fem minuter kvar att spela fick Luleå ett powerplay, men man valde lite överraskande att behålla Rautio i mål och lyckades inte forcera FBK:s defensiv. Färjestad kunde därmed relativt enkelt hålla undan och säkra ännu en nolla för Salak i målet. Hans tredje för säsongen.

Summering
Efter en jämn första period där övervikten låg mot en Luleåledning kändes andra periodens stjärnsmäll signerad Marcus Paulsson som ett skönt styrkebesked inför det som komma skall. Plötsligt fick vi se ett Färjestad som krigade och vann närkamper, som vågade skjuta och som hade självförtroendet och tajmingen som man ofta saknat på hemmaplan tidigare under säsongen.  Det såg mycket lovande ut idag, och det gäller att ta tillvara på den sköna känsla som genomsyrade hemmalagets insats idag. Spelar man som man gjorde under mellanperioden är man definitivt en kandidat till guldet i vår.

Det enda tråkiga idag var att det bara var drygt fem och ett halvt tusen på plats för att se Färjestads sköna revansch.

0 kommentarer

Marie Angle2010-11-25 23:41:00