Ineffektiviteten blev Färjestads fall

34-17. Med de överlägsna siffrorna vann Färjestad skottstatistiken, men det var istället Djurgården som vann matchen med 2-1. Rättvist? Knappast. Men vem har sagt att hockey ska vara rättvist? Nej som så många gånger förut handlade istället kvällens match om effektivitet, eller, som i detta fall, Färjestads uppenbara brist på den varan.

Jag skulle nästan kunna bespara mig det tvivelaktiga nöjet att redogöra för dagens drabbning, och istället klistra in matchrapporten från den jobbiga förlusten mot Linköping för lite mer än en vecka sedan. För det fanns många beröringspunkter: ett hårt kämpande hemmalag som trots långa perioder med massivt spelövertag som skapade parader av målchanser inte lyckades få in pucken. Det var frilägen och studspuckar, puckar på mållinjen, ribbträffar och heroiskt kämpande Djurgårdsspelare som lyckades få en klubbspets, en fot, en finger – ja, i princip vad som helst i vägen i sista sekund. Djurgården tog sedan istället tillvara på sina chanser, och förvaltade dem genom att spela enkelt och smart.

Mot slutet lyste frustrationen igenom i ett desperat hemmalag, och istället började man med diverse solokörningar och vårdslösa chanspuckar som sånär kostade ytterligare baklängesmål.

Första perioden
Men det började riktigt lovande. Färjestad började matchen bra och visade från start att man ville ha taktpinnen. Djurgården hängde på, och det var underhållande hockey för oss på läktarna där lagen bytte chanser. FBK hade gjort sin hemläxa om att fullfölja målchanserna bättre (speciellt viktigt då Djurgården mönstrade sin relativt orutinerad andrekeeper Mark Owuya i målet) och såg åtminstone inledningsvis faktiskt betydligt mer distinkta ut i avsluten än man tidigare varit.

Och FBK skapade flest heta chanser där bland annat ett friläge för Dick stod ut, och trots att målen uteblev var man inte särskilt orolig för matchbilden. Men mot slutet av perioden tog det höga tempot och det utpräglade offensiva spelet ut sin rätt och Färjestad började agera slarvigt i uppspelen. Vid flera tillfällen skapade man chanser åt Djurgården, och ett sådant tillfälle utnyttjade också gästerna hänsynslöst till att, ganska omotiverat, ta ledningen i matchen.

I periodpausens intervju hävdade Tommy Samuelsson att han var nöjd med spelet som helhet, trots att det var ”surt” med det sena målet för gästerna. Längre anfall och mer kontroll bakåt var hans recept för att vända matchen.

Andra perioden
Djurgården hade fått vind i seglen efter det sena målet i första perioden och spelade upp sig i andra, men FBK kom snart igen och under de första tio minuterna radades åter chans efter chans upp. Ett friläge för Dragan, en stolpträff och så ett långt ben från Owuya (som utan tvekan måste ranka den här matchen som en av sin seniorkarriärs bästa) satte åter fokus på den närmast söndertjatade ineffektiviteten.

Det massiva trycket som i stort sett alla femmor skapade fick det ändå att kännas som det bara var en tidsfråga innan kvitteringspucken skulle komma, men oturen grinade verkligen spelarna i ansiktet vid flera tillfällen då målet nästan tycktes skyddas av magiska krafter.

Istället blev Peppe Lundh (som var en av de spelare som började matchen piggast) utvisad, och av ”krisande” Djurgårdens stukade självförtroende syntes inte ett spår när de utnyttjade det numerära överläget till att öka på sin ledning till 2-0. Färjestad fortsatte sedan att pressa på för reducering, och talande för lagets ineffektivitet var det 5-3-spel man fick då 45 sekunder återstod av perioden, då man inte lyckades göra mål trots att en av de tre Djurgårdsspelarna blev av med sin klubba!

Tredje perioden
Färjestad fick fortsätta sitt 5-3-spel tredje perioden, och precis som i andra perioden blev en Djurgårdsspelare även då av med sin klubba. Trots det blev det inte mål, och det var nog någonstans i den vevan som det på allvar började att dras paralleller till Linköpingsmatchen runt omkring mig på läktaren.

Med ett Djurgården som blev stärkt av att klara av den prövningen och ett Färjestad som nu började tappa både humöret och kylan så försvann viktiga minuter utan något ordnat spel. FBK-spelarna började köra desperata soloräder, och det förekom en del gruff på banan.

Färjestadspelarna var under slutperioden frustrerade och dessutom uppretade över den nivå domarna höll på utvisningarna, och både Sevc och Axelsson skickades av banan efter att ha vädrat sina åsikter till domarna efter några diskutabla situationer. Det såg dystert ut, men när Färjestad med knappt två minuter kvar att spela tagit ut målvakten fick man äntligen utdelning då Micke Johansson kunde raka in pucken i öppet mål, framspelad av Kåberg och Bastiansen. Närmare än så kom man dock inte, trots spännande slutsekunder.

Salak ska inte lastas för förlusten. Han gjorde det han skulle längst bak, och det börjar bli enformigt att nämna den närmast absurda ineffektivitet som trots allt fällde Färjestad även den här gången.
 

6 kommentarer

Marie Angle2010-10-09 20:28:00