Krönika: JAG blir faktiskt illamående
Vi är återigen på ruta ett i journalistikens underliga värld. Det är vansinniga illusioner av ett evigt önsketänkande som existerar i deras sinnen. Det är bilder av att man tror sig kunna se Frölunda värva in världens bästa målvakt för att ”rädda” föreningen. Nej! Någon ordning och reda får det bli. Kanske det är dags för Wennerholm att gå i pension?
Vi är återigen på ruta ett i journalistikens underliga värld.
Frölunda har inte längre någon Viktor Stålberg.
Ingen Matt Duchene.
Varför det?
Är pengarna slut?
Är lönerna mättade eller vill man satsa på sitt eget ”blod”?
Knappast!
Nu är vi på den ruta där Frölunda pinsamt nog ropar efter ”Hej kom och hjälp mig” och letar efter resurser så att de själva ska kunna överleva. Nyligen godkändes ett lån till föreningen.
Man har dessutom fått ”ställa in” ett julbord.
Man tar istället inträde från de som ska iscensätta julbordet!
Deras kära publikvärdar, som arbetar hårt 10-15 timmar varje hockeykväll – ideellt! Innan har de fått värdecheckar på McDonalds som betalning. Nu får man betala för att äta julbord.
Pinsamheterna verkar aldrig ta slut för Frölunda HC.
Men också fortsätter pinsamheterna från Sportbladet och Mats Wennerholm. JAG blir faktiskt illamående på deras beteende och sätt att ens tro på saker och ting.
Det är vansinniga illusioner av ett evigt önsketänkande som existerar i deras sinnen. Det är bilder av att man tror sig kunna se Frölunda värva in världens bästa målvakt för att ”rädda” föreningen.
Hur kan man tro på det när föreningen inte ens kan bjuda sina publikvärdar på ett julbord, som nämnde själva arrangerat åt sina arbetsgivare?!
Pengarna är slut.
Föreningen är slut.
Dags att sluta ”spela Allan” och ta tag i allvaret.
Om nu det ens kommit på tal.
Om tidningarna inte ens är villiga att se sanningen, vad har de då för syften?
Historiskt sett har jag – personligen – inte sett sådana vansinniga illusioner från en individ sedan Hitler trodde sig kunna besegra Sovjet, när de redan stod längs Tysklands gränser 1945. Ursäkta liknelsen, men meningen är helt enkelt; det är/var omöjligt!
Är det inte meningen att deras känslor mer eller mindre också ska poängteras i samband med hur verkligheten ser ut?
Eller ska man helt enkelt bete sig som om ens fantasi ska ta över helt och hållet?
Nej! Någon ordning och reda får det bli.
Vart har Lasse Anrell tagit vägen helt plötsligt?!
Jag har under mina år som deltagande entusiast inom svensk ishockey spytt galla över Leif Boorks genrer eller reprimander mot diverse ämnen. Även krävt hans avgång som ”expert” ett ex antal gånger.
Kanske det är dags för Wennerholm att gå i pension?
