Krönika: Målet är bara slutet på det vi alla lever för
En match utan betydelse. En match utan betydelse vad gäller poäng och tabellplacering. En match utan betydelse som saknar kamp, känslor och ära. En match. Utan betydelse. Men, detta är ingen vanlig match. Inte ens nära. Så, tänk igen. Den här matchen sätter tonen för hela säsongen. Det här är blodigt allvar. Det är nu det börjar. Den första matchen i jakten på det slutgiltiga målet. Men målet är bara slutet på det vi alla lever för.
Det är den fjärde augusti.
Det är nästintill på dagen fyra månader sedan, men, viktigast av allt, det är starten på något nytt.
Platsen är Arvika, den vackra pärlan i de västra delarna av Värmelandet som alltid bjuder upp till dans.
Det är en dag där solen bestämt sig för att hålla oss sällskap, men där vi väljer att inte tacka ja till dess inbjudan. Ett vänligt, men ack så bestämt, nej tack.
Det finns en annan sak som väntar, och som låtit vänta på sig under en lång, lång, lång tidsperiod, och inte ens en vacker sommardags charm kan hålla oss borta.
Det har passerat 123, utav årets 365, men idag är den här.
Dagen vi alla väntat på sedan den senaste matchen-, och drömmen om ett försvarat guld, tog slut den där kylslagna kvällen i en viss ”tablettask” uppe i Gästriklands metropol.
Kvällen som avslutade en dröm, men som initierade en annan.
Den nya drömmen.
Att kliva in i Sparbanken Arena, vars namn pryder den ishall som får betecknas vara juvelen i kronan på den gamla idrottsplatsen i Arvika, ja, det känns. Det känns i hela kroppen, för det går inte att förbli oberörd av den känsla som direkt sprider sig ut i leder och lemmar.
Du kan försöka, men är du inte en människa som trivs på de poler som föregås av antingen nord eller syd kommer det försöket att lämnas utan framgång. Det här är en ishall som gör skäl för det prefix dess två första bokstäver betyder.
Det är svinkallt. Riktigt svinkallt.
Den där känslan jag pratar om är en isande sådan, och går inte att förneka. Glöm det där med sol och värme som håller dig sällskap på utsidan; här är det jacka på som gäller. Gärna en av varmare modell.
Kylan visar vägen, och den kräver rätt inställning för att kunna hanteras, så metaforen den skapar blir kraftfull.
Det är den perfekta arenan för detta skådespel, då den direkt sätter tonen på allvaret i denna träningsmatch.
Att nämna ordet träningsmatch brukar inte direkt ge några större känsloyttringar hos gemene man.
Gensvaret brukar oftast vara någon form av en lättare suck, ett himlande med ögonen eller till och med ett helt utelämnande av något alls.
Men som jag redan nämnt, detta är allt annat än en vanlig träningsmatch.
Det räcker med att se blickarna på de våra när de lämnar bussen, för att direkt förstå att det här inte är en match de tar lätt på; beslutsamma, sammanbitna, fokuserade.
Det verkar som känslan som fanns på ispremiären fem dagar tidigare, även om den då också var beklädd med en rejäl portion spelglädje, rest med i bussen på den dryga sex mil långa resan västerut.
Historien, med förra säsongen som det tydligaste av exempel, visar hur viktigt det är att redan från första nedsläpp vara på rätt plats. Både i huvudet, och på isen. Att gå in med rätt inställning, och inte ta något för givet.
Det är nu Stort Hjärta Hårt Arbete inte bara är ord av större mening, utan också förvandlas till handling.
Att få se de grönvita-, eller i detta fall vitgröna, åter skrinna in på isen.
Att återigen få höra nationalsången, ackompanjerad av Färjestadhjärtan som övertar den fullständigt i sluttonerna.
Ännu en känsla, men denna gång en som gör att de hår som tidigare rest sig tack vare kyla nu istället gör det av värme. Den värmer upp de leder och lemmar som nästintill tackat för sig, och ser till att de åter kommer till liv.
Kommer till liv gör också kapitel två av den dröm som föddes den där kalla kvällen.
Kapitel ett, betitlad Den långa väntan, är nu ett avslutat sådant, då den äntligen kommit till vägs ände.
Vi vänder blad, tar oss an nästa i ordning, och läser titeln Jakten.
Jakten på det slutgiltiga målet.
Som vi har väntat.
Hur matchen gick?
Ja, det vet vi ju alla, så att grotta ner sig i det är ni välkomna att göra på egen hand.
Men resultatet i sig är bara siffror. En siffra ackompanjerad av en annan, med ett skiljetecken däremellan.
Som vi redan konstaterat delas det inte ut varken poäng eller möjlighet till tabellpositionsskiftningar, så siffrornas betydelse i detta fall förminskas avsevärt.
Inställningen däremot, den går inte att förneka, och på den punkten lämnades inte mycket att önska.
Men, det viktigaste av allt: viljan.
Guldstjärna i kanten.
Klyschan om att säsongen är lång är alltid närvarande, och tillika sanningsenlig, men är man inte vaken i början kan den vara över innan man hunnit lyfta ögonlocken och gnuggat sömnen ur ögonen.
Vi är vakna, i allra högsta grad, och har så varit ända sedan den där kvällen i april månad.
Det heter ju att resan är målet, och även om vi har vårt mål klarare än någonsin är det verkligen resan dit som betyder.
Allt.
Väntan är över.
Jakten har börjat.
Resan dit är det som betyder mest.
Målet är bara slutet på det vi alla lever för.
------------------------------
Mina vänner, tills nästa gång…
”Ord är viktiga, men betyder ingenting om inte handlingen som följer upp dem motsvarar det de säger."
Lättare listan:
http://open.spotify.com/user/railyyyy/playlist/67e6yHRiSn0M6z7V1lryQs
Tyngre listan:
http://open.spotify.com/user/railyyyy/playlist/3aFa9hvfUYGT2YAo5zLdYJ
------------------------------
RickardReinli@Twitter
